Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)

Kapitel 9

Vi sitter på ett café som jag aldrig varit på förut.
I ren Melody style valde jag att inte ha något att äta, men det gjorde det lite enklare när Niall valde samma.
Så vi satt mittemot varandra med vars en kaffekopp.
-Do someone know about...- började han men jag avbröt honom.
-Please, I don't wanna talk about my family.- sa jag och hoppades att han skulle förstå. Han nickade svagt.
-Talk about anything else... Exept my family...-
Han lutade sig lite över bordet och kliade sig fundersamt i nacken.
-Okay... Why are you always the last one to leave the classroom?- frågade han till slut.
Först höjdes mina ögonbryn i förvåning över frågan. Det var inte vad jag väntat mig. Men sen sprack ett leende upp. Det var verkligen inte vad jag väntat mig.
Jag satte några hårslingor bakom örat och ryckte på axlarna.
-It's better that way. I don't like being in the center.- svarade jag ärligt. Han nickade och lutade sig bak i sin stol igen.
-I get it.-
-You do?- frågade jag förvånat. Tyckte inte Niall om att vara i centrum? Det kan jag verkligen inte tänka mig.
Han tog en klunk från hans kaffe.
-Belive it or not.- log han.
-All though, my center may not be like your center.-
Jag nickade förstående.
-So... What's your center?- frågade jag. Han flina.
-Talk about anything else... Exept my center.- sa han och blinkade till mig.
Jag log mot honom. Han är inte alls vad jag trott.

Vi hade suttit här i ungefär en timme och pratat om allt och inget. Och det kändes så jävla bra!
Jag kan inte minnas när det hände senast.
Men den lilla irriterande tanken hade inte lämnat mitt huvud. Den här timmen hade varit för perfekt... Och jag brukar inte ha sån tur...
Såklart hade jag rätt.

Klockan ringde när det kom in nya kunder. Och dessa här kände jag genast igen. Nialls gäng.
Fyra tatuerade, snygga, piercade killar kom in. Jag kände igen Louis. Och den lockiga som visst hette Harry.
Men de andra två visste jag inget om.
Jag bet mig i läppen och bad till Gud att dom inte skulle få syn på oss.
Men Niall hade precis märkt dom och rätade på sig i stolen och försökte se nonchalant ut.
Men inte mot dom utan mot mig. Vilket sved en aning.
Killen som såg utländsk ut såg oss och nickade åt vårt håll.
Sakta börja dom komma fram till oss, tills dom alla stod bredvid vårt bord.
-Vas happenin?- frågade den utländska och alla killar gjorde en typisk "kill hälsning" med Niall.
Han flina svagt.
-Fulfilling wishes.- flina han och blinkade mot mig.
Vad menade han med det?
Killarna drog över några stolar och satte sig ner vid bordet.
Jag makade obekvämt på mig.
-Why have'nt we gotten to know this babes name?- frågade Harry och nickade mot mig, men pratade med Niall.
-That's not how I play.- flina han och ryckte oberört på axlarna.
Var vi på riktigt tillbaka till det?
Harry vände sig till mig.
-What's you name, love?- frågade han.
Jag rätade lite på mig.
-Melody.-
Han log gillandes och presenterade sig själv och dom andra.
Louis som jag redan visste, den utländska hette Zayn och killen som rökt på sist vi mötts hette Liam.

Dom började babbla på om massa saker som inte intresserade mig ett dugg.
Men efter en stund kom dom tillbaka till mig.

-So really what are you lovebirds doing here?- retandes Liam och tittade mellan mig och Niall.
Niall bet sig i läppen och jag mötte hans blick. Tystnade la sig över oss.
-Keeping her from her dad, so he wont rape her.- sa han och log djävulskt.
Mitt hjärta sjönk och jag kände luften gå ur mig.
Hur kunde han? Hur kunde han precis ha sagt det där?
-That's my job.- tillade han och fick alla att börja skratta. Men mig till att gråta.
En tår rann ner, medans han flina elakt mot mig. Jag sköt bort stolen under mig och reste mig.
Sedan gick med snabba, bestämda steg från dom.

✖️✖️✖️

Väl ute från caféet började jag gå snabbare, tills jag började springa. Med tårar strömmande ner för mina kinder.
Fan ta han! Jag hatar honom!
En hand på min arm tvingar mig att stanna.
-Don't you dare touch me, Nia...- börjar jag men avbryts när jag ser vem det är. Det är inte Niall. Det är Louis.
Han släpper min arm och går lite närmre mig.
-What do you want?- frågar jag tonlöst och tårkar bort mina tårar och Louis hjälper mig.
-Where are you supposed to go?- frågade han oroligt.
Jag gav ifrån mig en tung suck blandad med ett hjälplöst skratt.
-Home. Where else?- skratta jag men kände en tår rinna ner.
För en stund studerade han mig bara. Sedan la han en hand på min kind och smekte den med sin tumme.
-Let me drive you.-
Jag tittade bort.
Om jag skulle gå hem härifrån, skulle det ta flera timmar.
-Okay.- sa jag till slut.
Han lade en arm runt mina axlar och hölt mig hårt.
Jag vet inte varför, men det kändes bra. Att ha han där vid min sida.
Sedan började vi gå mot hans bil.

✖️✖️✖️

-You can stop here.- sa jag till honom.
Vi var på vägen, en bit bort från mitt hus.
Jag ville inte riskera att min pappa fick syn på honom och bestämmer sig för att gå efter honom också.
Han kastar en snabb, tveksam blick på mig, men gör som jag säger.
Motorn är igång och håller vägen framför oss upplyst.
En stund sitter vi bara tysta.
Jag vänder mig om till honom.
-Thanks.- ler jag mot honom.
Han ler svagt tillbaka och jag ska precis öppna bildörren när han stoppar mig.
-Mel...- säger han lågt.
Jag vänder mig till honom igen och väntar på att han ska fortsätta.
Men jag var inte beredd på vad som skulle hända härnäst.
Lugnt och självsäkert placerar han en hand på min kind och drar mitt ansikte närmre sig. Han lutar sig fram och snart kolliderar våra läppar.
Han kysser mig mjukt och länge och jag låter honom.
Men jag kysser inte tillbaks, vilket han inte verkar bry sig om.
Jag kan känna han smeka min kind med sin tumme.
När han avslutar kyssen, tittar han på mig som att han har velat göra det där länge.
-Why did you do that?- frågar jag lågt och tittar förvånat på honom. Han ler och smeker bort en hårslinga.
-We don't know eachother.-
-I know that you're smart. Kind. Strong. Independent... Beautiful.- ler han.
Jag tar ett behövande andetag och drar mig från honom. Jag öppnar dörren och hoppar av.
-Thanks for the ride.- säger jag och slänger sedan igen dörren.

Louis's pov
-Anytime.- säger jag efter hon stängt dörren.
Jag sitter kvar och lyser upp vägen för henne, tills hon försvinner utom synhåll. Då kör jag vidare.
Jag undrar när hon äntligen ska komma ihåg vem jag är.

✖️✖️✖️

Jag kör till klubben som jag och killarna brukar hänga vid.
Efter några minuter kommer jag fram och parkerar bilen. Sedan börjar jag gå mot killarna som står utanför och röker.
-Louis man!- ropar Zayn glatt. Han är så jävla hög.
Jag flinar mot dom och Harry räcker fram en joint när jag kommer fram.
Jag tar imot den och tar ett bloss.
Jag kan känna Nialls brännande blick på mig och jag vet att han är arg för att jag tagit Mel hem.
Jävla rövhål som inte kan behandla henne rätt.
-So you're fuckin' with my girl?- fråga han till slut. Jag vände mig mot honom och fnös.
-What? You're jealous? Just cuz I've gotten further than you ever have with her?- skratta jag och gav honom en äcklad blick. Han skratta svagt och slängde sin joint.
-I don't do jealous. But I sure as hell keep an eye on what's mine.-
Jag kunde höra att han blev argare, men det gjorde bara saken roligare.
Idioten tror att han äger henne...
-Well she can't be all yours then. Not after what happend in my car.-
Jag vet att vad jag sagt förmodligen ger honom fel intryck, som att vi gjorde mer än att kyssas. Men det är typ det som är meningen. Att reta upp honom.
-She's mine.- morrade han och kom närmre mig. -You don't get to touch her.- varnade han, men jag bara flina och tog några steg mot honom.
-I already have.- viskade jag och skratta honom rakt i ansiktet.
Hans näve kom flygandes och träffade mitt ansikte.
Den jäveln!
Och i nästa sekund hade ett slagsmål, som vi aldrig haft förut, brytit ut och snart där efter började killarna dra oss ifrån varandra.
-Talk to her again and you're dead!- skrek han efter mig samtidigt som Liam drog mig bort från honom. Men jag kunde fortfarande inte sluta skratta.
-Don act like you actually care about her!- skrek jag tillbaks. -And besides, you've lost your only chans with her a long time ago! She hates you, man!- skratta jag. Jävla tönt killen är som tror att han ens har en chans!

✖️✖️✖️

Mel's pov
Jag ligger i sängen och tittar upp i taket, med en liten sänglampa tänd.
Vilken jävla dag...
Vad fan var det för fel på den jävla idioten?!
Hur kunde han bara göra så mot mig?
Jag kommer inte förlåta honom, inte den här gången.
Och herregud! Varför hade Louis kysst mig? Jag förstår mig inte på nån av dom...

Dörren knarrar och Edeline trippar in. Jag ler svagt mot henne.
Hon kommer fram till sängen och kryper ner under täcket bredvid mig. Hennes huvud vilar mot min arm och jag lägger täcket om henne med min andra.
-Are you okay?- viskar hon.
Jag smeker hennes hår.
-Why would'nt I be?-
-You seem sad...-
Det blev tyst en stund.
-Then everything's in place.- viskade jag. Hon suckade tyst.
Jag vände på mig så att jag låg med magen mot hennes rygg, sedan sträckte jag mig efter sänglampan och släckte den.
Mörkret fyllde rummet och likaså tystnaden.
Förutom våra andetag som gick i otakt.

✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️
dun Dun DUN!
Vilken jävla tönt jag är...
Tack tack för att ni läser, betyder SÅ mycket!!
Love yoooooooooooou!!❤️😘❤️😘