Is this who i Am?

Kapitel 11

Kapitel 11

| Esse's perspektiv |

*Beep*

*Beep*

*Beep*

Klockan är nu 06:00 på morgonen. Jag hade glömt fråga hur långt tid det tar att åka till skolan så jag ställde klockan så att jag skulle ha gott om tid. Jag börjar inte fören klockan 09:00 men man vet ju aldrig.

Sakta slog jag upp ögonen och stängde av ljudet på min väckarklocka. Jag reste mig sakta upp ur sängen och gick till mitt badrum. Jag tog en lång varm dusch. När jag kom ut ur duschen var klockan 06:45. Jag drog en av de vita handdukarna runt min kropp och gick ut i mitt rum igen. Jag vände på mig och gick in i min WIC. Jag gick upp för trappan och drog på mig vanliga underkläder. Sen gick jag runt där en stund och bara kollade på allt som var mitt. Tillslut tog jag på mig en gammelrosa (färgen heter så) tröja och svarta jeans. Jag gick därefter ner till sko-avdelningen och tog fram ett par svarta converse.

Sen gick jag tillbaka till mitt rum och fram till mitt sminkbord. Jag satte mig ner och borstade igenom mitt hår. Sen sminkade jag mig med en lätt sminkning. Nu är klockan 07:20. Jag öppnade dörren och gick ner till köket. Där satt alla utom Luke och åt frukost. Pannkakor!! Jag älskar pannkakor. Alla började prata med mig när jag kom fram och satte mig.

- Esse, när börjar du idag? Frågade mamma.

- Jag börjar klockan 09:00.

- Okej. Ska jag skjutsa dig till skolan om en timme då? Frågade hon.

- Nej, jag kan göra det, sa Luke när han kom in genom dörren.

- Tack, sa jag och kramade om honom.

Han kramade mig tillbaka och log. Jag kände doften av hans schampo i håret. Jag började le för mig själv när jag insåg att vi använde samma. När vi släppte varandra kollade han konstigt på mig. Han hade också märkt det för vi började skratta. Mamma och pappa kollade först på varandra och sen frågande på oss. Vilket bara fick oss att skratta ännu mer.

Efter frukosten var det dax för Troy och Stella att åka hem. Vi sa ett långt hejdå och till dem och såg när dem satte sig i bilen gör att köra iväg. Vi vinkade hejdå till dem.

När vi kom in i huset igen satte jag mig i soffan för att läsa igenom matten en gång till. Till min förvåning fastnade allt på en gång. Jag tittade undrande på Luke när han kom fram till mig. Utan att jag förklarade vad jag ville började han skratta.

- Vi måste åka nu. Jag berättar när vi är framme, sa han.

Jag plockade ihop mina saker och sa hejdå till mamma och pappa.

| Luke's perspektiv |

När jag kom fram till Esse i soffan tittade hon undrande på mig. Jag fattade snabbt att hon hade märkt en ny egenskap hos sitt nya ja. Jag skulle berätta för henne när vi kom till hennes skolan. Jag var ledig idag så jag kunde skjutsa henne.

Vi gick ut till min röda scooter och tog varsin hjälm. Jag satte mig och strax efter kände jag Esse's varma armar omkring mig. Jag började köra och vi anlände till skolan 08:45. Jag stannade vid parkeringen. Jag märkte att många ögon riktades mot oss när vi stannade. Esse klev av och tog av sig hjälmen. Likaså gjorde jag. När vi satte oss bredvid varandra på scootern kollade hon förundrat mot mig.

- Det är en ny egenskap. Du kommer ihåg vad mamma och pappa sa första dagen?

- Ja! Det gör jag. In i minsta detalj. Hur kan det vara så? Frågade hon.

- Det har med egenskapen att göra. Minne. Vi kan komma ihåg allt som vi vill komma ihåg in i minsta detalj. Det vi inte riktigt bryr oss om kommer vi ihåg lika bra som människor.

- Men vänta lite... Då behöver man ju aldrig plugga! Det ända man behöver göra är att gå igenom det en ända gång. Eller?

- Haha, japp.

- Men lycko dig då. Du har aldrig i hela ditt liv behövt plugga!

Vi pratade en stund till det var dax för henne att bege sig till sin första lektion. Vi kramades hejdå och jag satte mig på min scooter och åkte hem igen.

----------

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva

Ps: min berättelse är inspirerad av @98emma , så jag tar inspiration från hennes berättelser.