Is this who i Am?

Kapitel 17

| Kapitel 17 |

| Esse's perspektiv |

- Vendela, kom igen nu! Den är inte farlig, säger jag och ler mot henne.

Hon står på trottoaren med en hjälm på huvudet och en misstänksam blick. Vi ska hem till mig. Men hon vågar inte åka scooter. Den är ju inte farlig på något sätt.

Efter många om och men får jag upp henne på den. Vilken hon självklart älskade efter några minuter. Vi åker hem och blir välkomnade av Luke som står och borstar trappan. Han kommer fram och ger mig en lång och mysig kram.

Sen vänder han sig mot Vendela med ett leende och sträcker fram handen. Hon tar emot den och direkt försvinner Luke's leende. Hans ögon blir stora och han drar snabbt in Vendela i en kram.

"Esse! Är du dum eller? Vad tror du händer?!" Säger Freja.

"Amen hur ska jag veta det? Och nej, jag kommer inte läsa deras tankar och det vet du Freja" svarar jag.

"Man behöver inte läsa tankar för att veta detta!"

"Va?" Frågar jag undrande.

"Mates!!" Skriker Freja.

Herregud! Hur dum får jag vara? Självklart är dom mates. Ett leende sprids snabbt på mina läppar. Min bästa kompis och min bror är mates. Kan det bli bättre? Svar nej.

- Herregud, ni är mates!, ropar jag.

Dom rodnar och jag går bara fram och kramar båda. Vi ska berätta nyheten för våra föräldrar när dom kommer hem. Under tiden bestämde vi att vi skulle göra en fruktsallad.

Efter fruktsalladen känner jag hela tiden att jag är i vägen. Så jag bestämmer mig för att lämna turturduvorna ifred en stund.

- Jag går ut och fotar lite. Så kan ni lära känna varandra lite mer, säger jag och ler.

Dom svarar enkla okej, och ler mot mig. Jag går snabbt upp på mitt rum och tar min kamera. När jag kommer ner igen ser jag något jag inte skulle ha velat. Jag ser min bästa kompis och min bror sitta i soffan och kyssas. Jag skyndar mig ut ur dörren och hör dom skratta bakom mig.

Jag går långsamt in i skogen och fram till sjön. När jag kommer fram tar jag en massa bilder. Efter en stund hör jag röster inne i skogen. När jag vänder mig om står Ellie och Mira där. Dom kommer fram och kramar mig och vi har en trevlig kväll.

Efter några timmar återvänder jag hem. Där mamma, pappa, Luke och Vendela sitter och spelar FIFA. Jag pratar lite med dom men bestämmer att jag borde börja med middagen. Efter några minuter kommer mamma och hjälper mig. Vi lagar en god middag som vi alla äter under kvällen.

Under middagen bestäms det även att Vendela ska sova här. Det börjar bli mörkt ute och det spö regnar. Så det kan vara farligt att bege sig ut i trafiken nu. Efter middagen går jag snabbt upp på mitt rum. Jag känner mig helt slut efter dagen och vill bara sova. Efter att ha sagt godnatt till alla somnar jag nästan direkt när jag lägger huvudet på kudden.

- Två månader senare -

När jag vaknade denna morgon kändes allt helt perfekt. Imorgon ska vi bege oss hem till Stella och Troy för deras bröllop. Snart är det sommarlov! Och vem vill inte ha det liksom? När jag kommer ner sitter Vendela och läser i vardagsrummet. Jag kramar henne och sätter mig bredvid henne. Vi pratar en stund till resten av familjen vaknat.

Vendela är här nästan hela tiden. Det har jag inget emot. Jag förstår att hon vill vara nära Luke... Men jag har nästan inte fått vara med hela min familj, själva då, på snart två månader. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Luke och jag har glidit ifrån varandra mer och mer. Jag är självklart glad för deras skull, men jag saknar min bror.

Vid frukosten pratar vi om lite allt möjligt. Jag spottar nästan ut allt jag har i munnen när jag hör Vendelas röst i mitt huvud.

'Esse? Kan du höra mig?' Frågar hon i länken.

Hon ska inte kunna prata med oss i länken. Ändats med Luke. Hon ska inte kunna prata med oss innan hon blir en del av flocken. Om inte...

'Ja, men låtsas om att du inte gör det! Vi måste prata direkt efter frukosten!'

När jag ser mot Vendela ser hon både chockad och fundersam ut. Efter frukosten beger vi oss snabbt mot mitt rum. Jag nickar mot dörren när den stängs, för att ingen skulle kunna höra ut vad vi pratade om. När jag vänder mig mot Vendela höjer jag på ena ögonbrynet.

- Vadå? Frågar hon.

- Något du vill berätta för mig?

- Nej, inte vad jag vet. Vad skulle det vara?

- Tja, kanske det faktum om att du har legat med min bror?

Med tanke på hennes ansiktsuttryck fattade jag att min teori var rätt.

----------
Förlåt för det långa uppehållet mellan detta och det förra kapitel. Har haft ganska mycket att göra. Men nu är det här!

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva