Kapitel 7
| Esse:s perspektiv |
Jag vaknade av att någon droppade vatten i mitt ansikte. Jag öppnade försiktigt ögonen och såg mamma och Luke le mot mig. Jag tittade förvånat på dem och sedan runt omkring mig. Jag låg på soffan i vardagsrummet. Hur kom jag hit? Det sista jag kommer ihåg var att jag satte mig bakom Luke på hans motorcykel. Dem förstod tydligen mitt ansiktsuttryck, eller tänkte jag det till dem? Jag har inte lärt mig att kontrollera det än, för dem började skratta.
- Du somnade påväg hem igår. Jag la dig här på soffan för att du skulle få sova. Eftersom ditt rum inte är klart än. Det blir det idag förresten, sa Luke och log mot mig.
- Är det söndag?, frågade jag och log.
- Japp, är du redo?, frågade mamma.
- Ja, jag antar det, svarade jag lugnt.
Sen gick jag upp och in i köket. Efter några minuter samlades hela familjen och vi åt frukost tillsammans. Sen skickade jag ett meddelande till Vendela om tiden på det började. Pappa skulle skjutsa mig till henne, för hon har ju aldrig varit här, och sedan hem igen. Jag fick inte svar fören långt senare. Vi skrev en stund till pappa sa att det var dags att åka. Jag tog min handväska, av ren reflex, och gick ut ur huset. Sen stannade jag. Eftersom jag inte visste vad jag skulle, eller vilken bil jag skulle sätta mig i. När pappa kom ut skrattade han självklart åt mig. Jag suckade och följde efter honom in i garaget. Där stod 3 bilar. Jag höjde på ögonbrynen åt att vi hade 3 bilar. Pappa bara skrattade och förklarade.
- Den vi ska sätta oss i är min och Alexas, svarade han och nickade mot den svarta bilen.
- Sen är den röda Stellas och den silvriga, hennes Mate, Troys. Han kom hit med Stella för några dagar sen. Stella bor nämligen inte här. Hon bor nu i Troys flock, Mountain Rock, Mates är som sambos och Troy kommer att bli Alpha över sin flock inom ett år och då blir även Stella Luna.
Jag nickade bara och mm:ade. När vi satt i bilen sa jag vart Vendela bodde och pappa knappade in det på gps:en och sen körde han. Under resan pratade vi om lite allt möjligt. När vi stannade utanför Vendelas lägenhet gick jag ur bilen för att kunna krama henne när hon kom ner. Hon var snabbt nere och gav mig en lång kram. Hon hade på sig en fin ljusrosa tunika och svarta tajts. Då slog det mig. Vad 17 ska jag ha på mig?! Sen kollade hon på bilen och gapade. Vilket fick mig att börja gapskratta. Jag satte mig i baksätet av bilen bredvid Vendela. När vi hade satt oss ner vände sig pappa mot Vendela och sträckte fram handen.
- Jonathan, Men kalla mig Jonte, sa han.
- Vendela, svarade hon och tog hans hand.
Under resan hem pratade vi alla om onödiga saker. Vi skrattade en del med. När vi äntligen var hemma hoppade jag ur bilen och snurrade runt. När Vendela klev ur gapade hon så mycket så att jag trodde att hon skulle tappa haken. Själv skrattade jag så mycket så att jag hade svårt att andats. Mamma kom ut ur huset med Nova i famnen. Strax efter kom Stella och en kille, förmodligen Troy. Alla presenterade sig och vi småpratade en stund. Ända tills Luke kom ut. Jag hörde tydligt när han pratade med mamma att han var väldigt förkyld. Han skulle precis ta Vendelas hand för att presentera sig, men då började Love skrika inne i huset. Luke sprang snabbt in och hämtade honom. När dem två kom ut igen presenterade han sig som Luke och log sådär gulligt som bara han kan.
'Esse?' Hörde jag Luke säga i våran länk.
'Ja?'
'Kan du be Vendela att sätta sig i trädgården medan vi presenterar dig för resten av familjen och sedan för hela flocken? Dem nämligen medan ni var borta' Frågade han.
Jag nickade bara och log. Men innerst inne var jag helt vild. Jag skulle träffa min familj, som är varulvar, och sedan bli presenterad inför en hel flock... Jag sa till Vendela att jag skulle träffa resten av släkten och att hon skulle vänta på baksidan medan. Vi gick dit tillsammans och hon satte sig ner i en hängmatta. Jag skrattade åt henne när hon var nära att ramla ur. Hon tittade surt på mig men jag vände mig om för att gå tillbaka till framsidan.
För att träffa hela min familj.
----------
Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, TuvaPs: min berättelse är inspirerad av @98emma , så jag tar inspiration från hennes berättelser.
----------
ESTÁS LEYENDO
Is this who i Am?
Hombres LoboThea är en vanlig 15-årig tjej. Men på sin 16:onde födelsedag känner hon sig annorlunda. Några timmar senare får hon reda på att hon är adopterad och en och annan hemlighet kommer fram. Vem är hon egentligen? Å vilken kontakt får hon med sin riktiga...