Is this who i Am?

Kapitel 23

| Kapitel 23 |

| Lex's perspektiv |

Denna morgon vaknade jag tidigt. Det var nästan så att jag trodde att gårdagen var en dröm. Men när jag såg Nova ligga i sin säng insåg jag att det inte var det.

Nu står jag och gör frukost. Vi brukar hjälpas åt med den, men idag är jag på ett så himla bra humör.

- Ska jag hjälpa dig mamma? Hör jag Luke säga.

- Nejdå, gå tillbaka till Vendela du gubben. Jag klarar det här. Ni kan komma ner om 20 minuter för frukost.

- Okej, men säg till om du vill ha hjälp, svarar han och pussar mig på kinden.

20 minuter senare sitter vi alla och äter en god frukost. Jonte och Luke ska ha det näst sista Alpha mötet idag. Och om några veckor är det dax för byte av Alpha positionen.
Esse har suttit tyst hela morgonen. Efter frukosten ska jag prata med henne.

Efter frukosten går killarna iväg på möte och tjejerna upp till övervåningen. Nu är det en bra tidpunkt att prata med Esse. Men precis då jag ska knaka på Esse's dörr hör jag tjejerna prata om tjejgrejer. Så jag känner att tidpunkten kanske inte var så bra trots allt.

| Vendela's perspektiv |

Man märker på Esse att något är fel. Så jag tänker ta tillfället i akt och prata med henne.

- Esse, har det hänt något? Frågar jag.

- Nejdå, jag har bara en dålig dag, får jag till svar.

Men eftersom Esse är min bästa kompis, vet jag att det inte alls är så. Jag behöver inte hennes kraft för att veta att hon inte berättar sanningen. Jag satt tyst en stund, för att hon skulle fortsätta. Jag vet att hon fattade vinkeln, men hon var ändå tyst.

- Snälla, prata med mig, ber jag.

- Jag är bara trött. Det blev inte så mycket sömn inatt.

- Men jag ser ju att det är något. Snälla, jag vill ju bara hjälpa dig.

- Då kan du åka hem.

Jag kan säga att jag blev chockad av hennes ord. Och med tanke på hennes ansiktsuttryck skulle hon inte sagt det högt. Vilket fick mig att tänka. Vad har jag gjort?

- Vad har jag gjort? Frågar jag.

- Inget, jag har bara en dålig dag, sa jag ju, svarar hon lite irriterat.

- Men Esmeralda, nu får du ge dig! Du har nyss bett mig gå hem och jag får ingen förklaring på det?, säger jag med högre röst.

- Vill du ha en förklaring? Okej, det ska du få! Jag är trött, jag är trött på dig, på allt. Du vet att jag älskar dig, men ända sen vi fick reda på att du är Lucas Mate har du aldrig varit hemma typ. Under flera månaders tid har jag fått spendera en dag med bara min familj, en ynka dag! Allt detta är minst lika nytt för mig. Dom två första månaderna av allt detta fick jag spendera med min familj. Och jag saknar det! Jag saknar dom. Jag saknar Luke. Det känns som att du har tagit honom ifrån mig. Ju mer tid du spenderade tid här, ju mindre spenderar han med mig. Typ den ända gången jag får vara själv med honom är när vi tränar. Jag saknar min familj Vendela. Jag är med dem varje dag, men jag är så långt borta. Hoppas du är nöjd men förklaringen.

Jag vet inte vad jag ska svara. Hennes tal gjorde mig helt mållös. Jag har aldrig tänkt på det innan. Jag tycker inte att det är så...

Jag avbryts i mina tankar av att Esse går mot dörren och springer ut. Vad har jag nu gjort? Har jag varit så självisk att jag bara har tänkt på mig själv?

Jag avbryts åter igen i mina funderingar. Denna gång av ett knakande ljud på dörren. Jag går fram till den och öppnar den. Där står Jonte med ett leende på läpparna, som han alltid gör.

- Ursäkta om jag stör, men skulle du vilja följa med mig? Vi behöver ha dig i mötet, säger han.

Va? Mig? Varför ska jag vara med på Alpha möten? Jag antar att jag kommer få reda på det nu. Vi går under tystnad till Jonathans kontor. Väl där inne finns det ett rum med ett skrivbord, två fåtöljer och en massa böcker. Jonathan går mot en dörr till vänster och öppnar den.

Där inne är det ett långbord och en massa papper där på. Detta måste vara ett konferensrum. Luke sitter inne i papperna men tittar upp och ler när vi kommer in. Han klappar på platsen bredvid sig och jag går och sätter mig. Jonte stänger dörren och sätter sig mittemot.

- Du måste undra vad du gör här eller hur? Börjar Jonte.

- Ja, det kan man säga, svarar jag.

- Jo, som du säkert vet så kommer Luke bli Alpha över flocken om några veckor. Och varje Alpha behöver en Luna. Lex är min mate och Luna. Och eftersom du är Lukes Mate behöver han dig som Luna, börjar Jonte.

- Men, du behöver självklart inte, allt är fortfarande väldigt nytt för dig. En Alpha kan fortfarande leda en flock utan en Luna. Dock blick flocken mycket svagare. Men du ska veta att du inte behöver göra något, avslutar Luke.

Jag? Luna? Wow, det trodde jag inte. Men om man tänker efter lite så är det helt logiskt. Men hur ska jag klara av att leda en flock?

- Jag skulle gärna bli flockens Luna, svarar jag tillslut.

Man kan tydligt se hur glad Luke blir. Men vad har jag gett mig in på?

----------

Hej, jag kommen kanske lägga upp kapitel lite tajtare efter varandra nu i slutet. Eftersom jag vill avsluta denna berättelse.

Och tack så sjukt mycket för 10K läsare! Det är helt sjukt ju!! Tack snälla.

Jag gjorde en ny framsida till boken. Vad tycker ni om den?

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva