Is this who i Am?

Kapitel 24

| Kapitel 24 |

| Esse's perspektiv |

Efter att jag hade sprungit ut ur rummet skyndade jag mig ut ur huset och ut på gården. Jag skiftade till mig vita varg och sprang ut i skogen. Vart jag ska vet jag inte. Men jag vet vart jag vill.

'Ethan?' Länkar jag.

'Ja? Är allt som det ska?' Frågar han oroligt.

'Kan jag komma till dig?'

'Självklart! Jag möter dig vid gränsen'

Nu småjoggar jag längst gränsen till Ethans territorium. Tillslut ser jag en manlig siluett komma närmare. När siluetten är närmare ser man Ethans oroliga ansikte. Dock visste jag redan att det var han.

Jag skiftar tillbaka till människa och ser på Ethan. Han springer fram till mig och kramar om mig ordentligt. Sen sätter han sina händer på mina kinder och drar bort mina tårar med sina tummar. Tårar jag jag inte ens märkte hade kommit.

- Ingen och jag menar ingen är värd dina tårar. Även om du är lika vacker med tårar i ögonen, säger han och pussar mig lätt på kinden.

Sen tar han min hand och leder mig mot en stig. Efter en liten stund hör jag människor prata. Jag tittar upp och ser att vi närmar oss Ethans flock. Jag klämmer åt hans hand, då jag inte vill att flocken ska se mig såhär.

- Ingen fara gumman. Vi tar en annan väg in. Du får träffa flocken när du är redo.

Precis innan vi kommer upp på en större stig svänger Ethan av och går in bakom alla hus. När vi kom till baksidan fanns det en fin trappa upp. Ethan ser mot mig och vi går upp för trappan och in i huset.

Vi kommer in i vad jag antar är Ethans rum. Han leder mig till sin soffa och vi sätter oss ner. Han lägger sin arm runt mina axlar och jag lutar mig mot honom. Vad skulle jag gjort utan honom?

- Vad har hänt? Frågar han.

- Det är inget, jag bråkade bara lite med Vendela.

- Lite? Gumman, jag finns här för dig, jag vill att du ska veta att du kan komma till mig om allt. Även en lite grej.

Och där bröt jag ihop. Vet ni hur svårt det är att vara stark hela tiden? Att hålla inne alla känslor? Det gör jag. Och det känns så skönt att få dom ur mig. Jag berättade allt, varenda liten detalj för honom. Och han lyssnade. Efter sa han dem bästa orden man skulle kunna tänka sig.

Nu står vi ute på Ethans balkong och myser. Han står bakom mig med armarna runt mig. Han lägger sitt huvud mot min axel och pussar den. Ethan är nog det bästa jag har atm.

- Vad tycker du att jag ska göra när jag kommer hem igen? Frågar jag.

- Jag tycker att du inte ska gå hem direkt. Stanna här över natten och lugna ner dina nerver. Så kommer vi på något imorgon.

Det tycke jag var en mycket bra ide. Jag länkade till mamma att jag stannade hos Ethan över natten. Hon tycker det var en bra ide. Hon sa att jag skulle ta hand om mig själv... Föräldrar.

| Ethan's perspektiv |

- Nu tycker jag att vi går ner till dom andra, hör jag Esse säga.

- Vill du det? Frågar jag glatt.

Som svar får jag en puss på kinden. Jag tar henne hand och vi går tillsammans ner för trappan och ut ur Flockhuset. Ute på gården leker det barn och stämningen är på topp. Min älskade flock. Eller tja, den är snart min. Vilket jag inte berättat för Esse än.

Jag ska bli Alpha i min flock till sommaren. Min pappa är Alpha nu och vi ska genomföra byte av Alpha positionen om ungefär en månad. Jag ska fråga om Esse vill bli min Luna. Jag ska göra det och jag hoppas verkligen hon säger ja.

- Esse? Börjar jag.

- Ja?

- Jag har något att berätta för dig. Om du inte redan vet det så är min far Alpha i min flock. Vilket jag kommer bli om ungefär en månad. Så jag undrar, när jag och min far genomför byte av Alpha positionen, skulle du vilja bli min Luna då?

- Självklart! Du är det bästa jag har. Jag kommer alltid vara vid din sida Ethan.

Hennes ord gjorde mig så glad. Jag lutade mig framåt och kysste henne mjuka läppar tills jag hörde en röst.

- Så, nu får vi äntligen träffa den förtrollande Esmeralda.

----------

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva