Bortom alla gränser

2

Okej, tankesätt. Det handlar om tänkesätt. Från det ögonblick du vaknar till det ögonblick du vilar huvudet på natten. Allt är upp till dig. Dina känslor, dina tankar, dina uppfattningar, dina reaktioner. Varje ögonblick, tänker jag när vi kliver ur bilen vid Högkvarteret där festen redan är i full gång. 

Det är redan väldigt många där och förnimmelsen av ett bultande i tinningarna på grund av alla energier och känslor omkring oss som väller emot mig får det att snurra till i huvudet på mig. Som för att jorda mig själv tar jag Merindas hand i min, fokuserar på hennes känslor, men märker ganska direkt att hon redan är orolig över mitt reagerande. Det hör till vanligheten att jag blir överväldigad i större folkmassor. 

"Djupt andetag in, och sakta ut," upprepar Merinda några gånger till mig. Jag tar tag i kristallen som jag nu har hängandes i en kedja runt halsen och kan erkänna för mig själv att jag blir mer lugn. Ett sista djupt andetag innan jag möter Merindas blick och nickar. Jag behåller hennes hand i min, för trots allt kan jag hantera endast hennes oro mer än att ha alla andras känslor omkring mig. 

"Okej, nu eller aldrig," säger jag och vi går vidare in i vimlet. 

Den något åtskilda platsen där festen höll till på tillhör vår klan - Rådets mark. Hela egendomen brukar gå i arv till någon i Rådet, så på så sätt kan vi ha det som Högkvarter där vi har samlat ihop all vår historia allt sedan dimensionerna skapades. Just nu bor Jozefa här.

Jag håller ofta till här, även om jag inte har hjärta att berätta den riktiga anledningen till Merinda  - här är man helt enkelt i naturen. Stadens ljus är frånvarande på den mörknande himlen, inte heller kan man förnimma stadspulsen, endast energier från naturen omkring som gav mer än vad stadspulsen som tog energi. 

"Okej, vi måste lämna av våra morotsbiffar tillsammans med den andra maten och örterna-" börjar Merinda säga när vi är på väg mot bordet med maten, men jag hejdar henne. 

Merrick. Merrick står vid matbordet och pratar med några, bland annat Merindas far och några andra från Rådet. Flera personer som jag har för vana att undvika, speciellt Merrick på sista tiden. Rådet, bortsett från Merindas föräldrar, vill jag hålla mig borta från enbart av den anledningen till att de aldrig visat någon empati för varken mitt eller mina föräldrars öde. Det var trots allt Gudarnas vilja.

Han har inte sett mig än, tänker jag och drar med mig Merinda mot bordet med örter istället. 

"Du måste låta det hända, Asterin," säger Merinda med en uppgiven röst, men hon låter mig dra iväg henne. 

Jag ställer ifrån mig krukan med Salvia på första bästa plats, låter ögonen glida över bordet för att hitta något som kunde styrka mig. Där. Basilika. Jag snappar åt mig några löv som jag ganska snabbt tuggar i mig - basilikan skulle kunna ge mig mod. Med stängda ögon fokuserar jag på min andning och tuggandet för att kunna samla mig, drar energi extra energi från min runa som också ger mig mod.

"Du kanske hellre skulle använt dig av den där jäkla Salvian för att rena dig själv."

Irriterade energier träffar mig bak i ryggen samtidigt som jag hör rösten bakom mig. Tumultartat uppfattar jag som hastigast Merindas förvåning innan den ändrar karaktär till osäkerhet, men hon säger ingenting.

Jag vänder mig om och möter Merricks ilskna lynne. Hans röda hår är som vanligt vågigt och hans försök att få det mesta av håret att ligga på höger sida av huvudet är även det som vanligt bara jobbigt att se på. Så många gånger som jag har sagt åt honom att bara samla det i ett band i nacken, något som han aldrig ville lyssna till.