Bortom alla gränser

21

Keegan

Det var möte i stensalen. Keegan hade fått höra att demonerna hade lyckats tillfångatagit två häxor som skulle vara till stor hjälp för dem när de skulle ta över människornas dimension.

Desto bättre för oss, tänker Keegan bittert även om han egentligen inte gillar när de tillfångatog häxor. Han är alltid tvungen att dölja sådana känslor då demonerna tror att han nu är på deras sida. Han är inte stolt över vad han har varit tvungen att göra för att få dem att tro det, men han övertygar sig själv om att i längden skulle det löna sig, bara han kan komma härifrån.

Runt honom börjar demonerna att fylla salen. Några alver dyker upp en bit bort från honom och han nickar kort mot dom. Alverna har varit till stor hjälp för honom, självklart i smyg då demonerna inte riktigt tål dem. Han har trots allt personliga förbindelser med alverna genom sin fru och dotter, men det var endast han som visste om det.

Phobos dyker upp i mitten av salen tillsammans med en kvinna som har väldigt ljust hår och det hugger till i honom en kort sekund - det såg ut som hans fru det lilla han hade sett av henne. Nästan samma ljusa hår och det var något med hennes anletsdrag som fick honom att haja till. Hon är för ung, tänker han och hjärtat lugnar sig lite, trots att tankarna hugger i honom om att de aldrig visste hur hon skulle åldras med tiden.

Kvinnan blir nedtryckt på golvet och han kan se att hon är spänd, ser rädd ut. Hon ser sig försiktigt runt, ser på alla som är samlad runt henne. En demon uppenbarar sig ganska nära honom i ett moln av svart dimma och han förstår att det är den andra häxan som demonen Wraith har besatt. Han ser hur Wraith ler ett hemskt leende mot kvinnan som verkar bli illa till mods och sänker blicken mot golvet.

Han studerar henne en stund under tiden som mumlet runt dem ekar i den stora stensalen. Plötsligt ser kvinnan upp och rakt mot honom och han tror att hjärtat ska stanna i bröstet på honom. Hennes ögon var violetta. Hon såg ut som hans fru och hennes ögon var violett. Det fanns inga tvivel. Han ser på henne med uppspärrade ögon och något vaknar i honom som han inte har känt på många år.

Han borde ha förstått det från början, ryktena om demonernas jakt efter Empater har cirkulerat i slummen sedan han kom hit, och det var ingen nyhet då. Förmodligen har han trängt undan alla tankar om att det ödet även kunde hända hans dotter som är Empat. Hjärtat sjunker långt ner.

Dörren till stensalen slängs upp och Deimos kommer in genom den. Kvinnan ser förskräckt bort mot dörren och hela hennes uppenbarelse uppvisar skrämda känslor gentemot mannen som skrider in i salen. Hon släpper honom inte med blicken.

Deimos börjar på att prata och hon fortsätter att stirra på honom, och Keegan märker hur stressad hon blir när folkhopen blir upptrissad. Hon sjunker ihop, och han får minnesbilder från när hans dotter var liten, från när den här kvinnan var liten. Så fort de hade varit i en större folksamling hade hans dotter också sjunkit ihop med kroppen och fick ett stressat yttre. Hon hade alltid velat vara nära honom eller hennes mor och lade ofta handen på deras kinder som för att bättre kunna koncentrera sig på endast deras känslor.

Keegan kommer på att en av alverna hade sagt att han hade fått uppdraget att träna en av empaterna som de tillfångatagit, och han smyger bort mot dem under tiden Deimos fortfarande trissar upp demonerna i salen. Han styr sina steg direkt mot Kaiden som yttrat sig om detta. Trots att han ändå tycker ganska bra om denna alv är han lite orolig över vad han skulle kunna göra med hans dotter, för han var en av deras främsta krigare och hade ett rykte att vara ganska hänsynslös. Han var också en bland många som ansåg att häxorna borde straffas för vad som bestämdes gällande uppdelandet av dimensionerna.