Bortom alla gränser

4

Fukten från växterna omkring mig fastnar på mina bara ven och på nedre delen av min klänning. Uppfriskande, svala droppar formas på mina ben när jag fortsätter att vandra vidare över ängen mot tältet längre bort där Asta och Nesta väntar på mig. 

Jag stannar upp för ett ögonblick och ser upp mot den ännu mörknande himlen ovanför mig, försöker få styr på mina överväldigande känslor som fortsatte att dominera i min kropp. Jag är långt ifrån så samlad som jag behövde vara för detta, och svär tyst för mig själv för att ha mött på Jett precis innan Ritualen. Det finns bara en sak att göra för att undkomma dessa känslor - släppa lös dem i atmosfären. 

Sakta sträcker jag upp armarna och sluter mina ögon samtidigt som jag släpper lös alla energier i kroppen. Som Empat samlar man ofrivilligt på sig energier och det var länge sedan jag hade släppt lös dem. Det pirrar genom hela kroppen när energierna lämnar min kropp, allt för att sedan lämna ett obligatoriskt lugn.

Druidkvinnorna Asta och Nesta välkomnar mig när jag kommer fram till tältet. Det speciella tvillingparet ler ett symmetriskt leende mot mig. De är så lika varandra som endast tvillingar kan vara - båda långa till längden med sitt långa, röda hår som räcker ned till höfterna.

Som tvillingar har de ett band som bara tvillingar har, och kan utöva sina förmågor som en person. Asta med sina astrala förmågor som fungerar åt båda hållen - låta sig själv eller andra projiceras till andra dimensioner men även låta andar eller Gudarna besitta hennes kropp. Tillsammans med Nestas förmåga att försätta andra i trans genom sina ögon är det enkelt för dem att placera någons astrala kropp någon annanstans. 

Det är precis vad de ska göra med mig nu. 

"Välkommen, Asterin," välkomnar Nesta med sin hesa stämma samtidigt som hon visar att jag ska sätta mig ner vid brasan. Tältet intill är öppet till en fjärdedel och längst in står ett altare med rökelser som flyter i luften.

Asta kommer och sätter sig på min högra sida. "Jag såg att du drev ut negativ energi från dig själv innan du kom. Det var bra, annars hade jag bett dig att göra det nu. Vad som kommer att hända nu är att innan Nesta kommer att försätta dig i trans så ska du bli ett med jorden. Kan du den besvärjelsen?" frågar hon och tar fram en bok och visar en besvärjelse som heter Jordning. Jag skakar på huvudet.

"Jag har läst om den men jag kan inte orden utantill," säger jag. 

"Det gör ingenting, du ska få hjälp med att läsa den här," säger Asta och lägger boken en bit bort från mig på marken som är täckt med vad som ser ut som ny grott gräs. "Den här besvärjelsen fungerar lite grann som din förmåga att uppta energier från naturen. Med hjälp av den här besvärjelsen kan vi andra göra det också, men för dig kommer den att fördubbla upptaget av energier."

Nesta kommer fram och ber mig att resa mig upp. "Du kommer att säga besvärjelsen tre gånger. Första gången står du raklång som du gör nu, utan dina skor på." Hon ser på mig och jag nickar för att visa att jag förstått och tar av mig skorna. "Andra gången ska du böja dig ner så du sitter på knä och händerna framför dig ner mot marken." Jag nickar igen. "Tredje gången du säger det ska du fortsätta sitta kvar på knä men du ska glida fram med händerna tills att du har pannan mot marken. Nu ska du vara kopplad till marken med händerna, pannan, dina knän och fötterna," avslutar Nesta och jag nickar en tredje gång för att visa att jag har förstått. Jag går igenom allting igen i mitt huvud. 

"Okej, jag förstår."

"Bra, och efter att du har gjort de tre stegen ska du avsluta med att säga 'Låt det så vara'. Ligg sedan kvar tills du känner att energin har slutat pulsera genom dig," avslutar Asta och visar att jag ska ta min plats framför boken. "Och nu Asterin, försök att tömma ditt huvud på tankar, jag och Nesta har så gott som vi kan fördunklat våra sinnen för dig så du inte ska bli distraherad av vår sinnesstämning. Blunda och ta ett djupt andetag," fortsätter Asta med sin hypnotiska röst och jag gör som hon säger. Jag tar min hand mot kristallen jag fick från Merinda och samtidigt drar jag energi från min runa som ger mig lugn. Det blir alldeles tyst runt omkring mig och jag njuter av det en stund innan jag låter armarna falla längst sidorna på mig. Jag öppnar ögonen för att se texten i boken. Asta satt inte kvar och jag kan inte förnimma deras närvaro någonstans.