Bortom alla gränser

39

Merinda

"Så, vad för artefakter finns det som vi kan ha nytta av?"

Hennes far ger henne en skeptisk blick under tiden han och hennes mor städar undan efter deras kvällsmål. Som vanligt sedan Asterin försvann är Merinda mer hos sina föräldrar än hemma i deras gemensamma lägenhet inne i stan. Hon klarade inte av att vara där mer än nödvändigt. Inte bara för att Asterin var borta, utan för att lägenheten inte känns säker längre, mardrömmar som väcker henne mitt i natten, känslan av att vara bevakad.

"Men sluta, du vet att ni måste börja berätta mer om de här sakerna för mig nu. Jag har läst lite men det finns inte så mycket skrivet om de här artefakterna, vilket jag förstår är meningen. Att inte dras till att leta rätt på dem. Men du har kunskapen om dem. Hur?"

Han fortsätter att se skeptiskt på henne, men Merindas mor lägger sin hand på hans och ser menande på honom. Hennes mor har alltid förstått mer gällande hennes framtida roll som Rådskvinna, hennes far har aldrig gillat det, men han verkar resignera och suckar.

"Det är ingen fin historia. Jag kom i kontakt med en demon. Jag tillkallade en demon, rättare sagt, när jag var yngre, och genom den demonen fick jag all information som jag vet nu."

Merinda spärrar upp ögonen. "Du gjorde vad? Vilken demon? Och hur kan jag inte veta det? Jag vet allt annat om ditt förflutna! Ditt också, mor."

Deras blickar möts igen. Det är tydligt att de undanhåller något.

"Det är för att vi har sagt en besvärjelse som förhindrar andra som du eller de med förmågor som handskas med sinnet att få veta denna vetskap. Det finns en anledning till att det inte finns så mycket skrivet om de magiska artefakterna, precis som du sade för att man inte ska bli lockad att leta efter dem. De kan skapa kaos om de används på fel sätt."

"Åh," klämmer hon fram till svar, försöker acceptera bristerna i sin förmåga. "Okej. Var det därför du tillkallade en demon, för att få mer vetskap om det? Vilken demon?"

Hennes far ser lurigt mot henne. "Ja. Marbas. Han är en av de högsta demonerna i Ars Goetia."

"Och vad är Ars Goetia?"

Hennes far suckar en gång till, men av en blick från hans fru fortsätter han. "I demonernas dimension är makten uppdelad. Högst upp är De sju prinsarna, sedan kommer De sex stora och efter dem kommer Ars Goetia som består av sjuttiotvå högt uppsatta demoner. Men det finns fler demoner som lyder under dem."

Merinda tar in den information som just fått höra. I händerna har hon sin tekopp, värmen från innehållet värmer hennes händer. Bara tanken att Asterin befinner sig bland dessa demoner får henne att kallsvettas, inte ens värmen från teet kan få henne att lugna sig. En sak har hon dock läst om att tillkalla på demoner - de vill alltid ha något tillbaka.

"Vad var priset för den informationen?"

Hennes föräldrar utbyter blickar som hon inte förstår och misstänker att de inte ha intentioner att berätta det.

"Det hör inte hit, det är redan gjort och du behöver inte tänka på det. Jag fick det jag ringarville, och priset är betalt."

"Okej! Men så vad fick du veta? Har du det nedskrivet?"

Hennes far himlar med ögonen. "Ja, det finns nedskrivet men den listan kommer du inte att få se. Jag kan berätta om några om artefakterna som häxorna har i sitt förvar. Magisk sand som endast existerar i ens ficka på sina kläder. Sanden tar aldrig slut, men man lägger aldrig märke till det så länge man inte behöver det. Sanden kastas i ögonen på en annan som förblindar denne för en kort stund, endast för att man ska kunna fly undan."