Bortom alla gränser

6

Stjärnorna uppe på himlen blinkar ner mot mig i sin mystik, likt tankarna som försöker formas till en konklusion över vad som hände under ritualen. Det hade varit mycket att ta in, och för stunden kändes det nästan enklast att endast fokusera på runan som placerats på min underarm. Svedan från magin som ristats in i huden var lättare att förstå sig på än Gudarnas påbud. 

Framtiden låg alltid osäkert utstakad bortsett från de som hade förmågan att se den. Någonting ska hända i framtiden, är det samma framtid där hemligheter kommer att upptäckas eller kommer det att ske innan? Jag kommer att vilja gömma mig, men jag skulle inte göra det. Hur går man vidare med den vetskapen? 

Att Jett skulle komma att vara en trygg punkt i framtiden känns surrealistiskt. Jag kan varken komma fram till om det verkar vara en bra framtid eller inte, för hur ska den arroganta människan kunna komma att bli något viktigt för mig? Jag erkänner för mig själv att en dragning finns från min sida, men kan inte erkänna en möjlig utveckling på det - han känns alltför hånfull för att kunna känna något genuint för mig. Framtid eller ej.

Hans ögon fastnar framför mig när jag fortsätter att gå tillbaka till festen. Hans ögon, mina ögon. Vi har något gemensamt ändå som jag aldrig haft eller kommer att ha med någon annan. En förståelse. Den evigt sökande delen i mig kanske till slut skulle finna det den söker.

Jag vaknar upp från mina tankar när ljuset omkring mig ökar och börjar på att förnimma alla energier runt omkring mig igen, men trots det är det hanterbart. Det måste ha något med vad Asta och Nesta pratade om efter att jag hade sagt besvärjelsen innan ritualen, energierna från naturen finns fortfarande i mig och hjälper mig att hålla balansen. Jag måste lära mig mer om detta. 

"Asterin!" Merinda kommer gåendes mot mig och jag kan inte undvika att uppfatta hennes förvirring.

"Vad är det?" frågar jag osäkert. "Varför känner du så där?"

Hon stannar upp men ser fortfarande på mig med sina stora ögon. "Vad var det som hände där borta egentligen?" 

Nu är det min tur att bli förvirrad. "Vad menar du? Ja alltså mycket hände, men jag misstänker att du menar något speciellt?"

Hon skakar på huvudet och verkar försöka samla sina tankar och känslor. 

"Marken började på att skaka och många sa att det kom från ängen där ni höll till. Men det är inte det enda," fortsätter hon och kommer närmre för att kunna prata lägre. "När det hände kunde jag inte undgå från att se hur Jett och Kalon delade suspekta blickar mellan varandra, som om de misstänkte att det skulle ske." 

"Vänta nu," börjar jag och försöker få grepp om vad det kunde innebära samtidigt som jag försöker att tvinga undan den envisa vibrationen som slår mot mig från någonstans i närheten. "Jag var inte medveten om att marken skakade så mycket, men Asta och Nesta blev också förbryllad över det. Hur kunde de misstänka att det skulle hända?"

Merinda rycker på axlarna. "Han är en Allvetare, Asterin. Vem vet vad för vetskap han har och vad han delar med sig av till Jett. De kanske vet något som vi andra inte vet?"

Vibrationen mot mig ökar. "Jo, tacka fan för det," säger jag plötsligt och vänder mig om när jag kopplar vibrationen till vad det är - min och Jetts gemensamma vibration. Utan tvekan uppfattar jag även hur han försöker blockera mig. "Vad är det du försöker att dölja, Jett?" 

 Han stiger fram från skuggorna intill oss med ögonen riktad mot mina. Hans ansikte gick inte att utläsa, men förvåningen som finns hos honom gick inte att missta.

"Fint att se att jag faktiskt inte kunde smyga mig på dig den här gången, Asterin," säger han lågt när han kommer fram till oss. "Naturens energier gör dig starkare, som vi misstänkte."