Bortom alla gränser

8

I den nordligare staden Koldra gick hamnskiftaren längst mörka gator. Det rasslar till i träden av vinden och han ser upp för att mötas av de många gröna löven, men också de tusentals stjärnor som blinkar ner mot honom.

Stjärnorna med sin magi, dess krafter som är undangömd för människorna som inte kan förstå dem. Den bortglömda mystiken är deras fördel, men det finns ett hinder. Men det är ynglingens problem.

Att träffas i hemlighet är alltid bäst att göra öppet för att inte väcka misstankar. Dagen har varit lång och vistelsen i denna dimension börjar tära på honom. Inte själva dimensionen i sig, men vad han är tvungen att göra för att hålla sin karaktär. Under en lång tid nu har han planerat sina steg, tänkt igenom varje ord att säga och varje rörelse för att inte väcka misstankar. Det var inte förrän nu han kunde se sina planer ta form.

Det plingar till i dörren när han går in på Cafét, ett irriterande påhitt som människor och lika svaga varelser som dem, häxor, har tagit för vana att använda för att veta när någon kom in. Svaga varelser.

Ynglingen sitter längst in i ett bås med skuggorna över sitt ansikte från huvan han bär, men ögonen lyser till när de får ögonkontakt.

"Du tog din tid," klagar han och tar av sig huvan.

Hamnskiftaren sätter sig ner och ger ynglingen en vass blick. "Passa dig, din framtida plats hos De sex stora kan lätt försvinna om en olycka händelsevis skulle komma din väg. Förbannade mask, skyl dina jävla ögon."

Han himlar med ögonen och rycker nonchalant på axlarna, men tar på sig huvan igen. "Hur går planerna?"

Hamnskiftaren fnyser till. "Allt du behöver veta är att jag har allting under kontroll, något som jag misstänker att du inte har. Klarar du av att komma in i klanen?"

Ett slugt leende spelar på hans läppar som får de demoniska ögonen att lysa till igen. "Ja. De kommer inte att se mig komma, den roll jag spelar går inte att se igenom."

"Och du är säker på att det är hon?"

Han himlar med ögonen igen men ler sedan sarkastiskt mot sin kumpan mittemot.

"Allt du behöver veta är att jag har allting under kontroll. Våra misstankar stämmer med vad vi har fått veta om klanen. Snart har jag henne runt mitt finger, ordagrant till och med kanske."

"Beblanda dig för fan inte med häxor på det sättet, din mask. Fast för att vara halvdemon-"

"Håll käften. Jag ser gladeligen till så att din yngling börjar lida av mardrömmar, då kommer dina planer att gå i kras," avbryter han hårt med en bister min - hans rötter en ständig påminnelse till hans hårda uppväxt. Hamnskiftarens elaka leende säger allt.

"Mina planer går snart över till fas två, vilket betyder att jag snart kan lämna den här dimensionen med dess avskum som fortfarande vandrar på dess mark, medan du är tvungen att vara kvar. Du kanske till och med inser att det är här du hör hemma?"

"Oroa dig inte, så roligt ska du inte få ha," svarar han sammanbitet och ser ut genom fönstret mot Koldras nästintill tomma gator men kan inte undkomma blicken från det enda likasinnade väsendet i den här dimensionen.

"Snart kommer Wraith släppas lös."

"Finns det någon anledning till att du berättar om saker som jag redan vet om?" 

Irritationen är svår att hålla borta, även om han vet med sig att inte provocera ensamvargen framför sig. Det finns en anledning till att han är ett mysterium, och desto farligare på grund av det. De vassa klorna under hans hud vid knogarna,  spåren från hans demoniska form, hotar att komma fram när hamnskiftarens temperament börjar synas under ytan.

Men slaget mot ynglingens sinne fick honom ur balans.

Frenesin som bildas i hans huvud får nattens mörker utanför cafét att invadera hans sinne och det svarta kom med mörkrets ängslighet som sätter spår i kroppens alla vrår och skrymslen.

"Du bör vara redo att slå till strax efter det, din mask," väser hamnskiftaren, men släpper vansinnet som bildats i ynglingens sinne. "Efter att jag har gjort min del påbörjar fas två för dig."

Mörkret försvinner från hans redan nedtyngda sinne men hämtar sig snabbt, men inte utan att ge hamnskiftaren en blick från helvete tillsammans med ett illvilligt leende.

"Det är då det roliga börjar, kan knappt vänta."