Stan är mörk nu - Noel Flike (Uppföljare till "Du är ett gift för mig")

16 - Elle

Fredag 25 augusti 2017
Som så många kvällar tidigare går jag upp till berget. Men den här gången är inte Noel där. Det är nästan lite skönt, samtidigt som det är lite utav en besvikelse.

Han nämnde något om mig och Sam i dagens podavsnitt. "Det är lite konstigt, för mitt ex hänger med sitt ex nu", sa han. Ludde trodde att han skämtade först.

Det värsta med att de har tagit upp det är att alla kommer fatta nu. Jag kan ju alltid ljuga och säga att de pratade om Noels andra ex. Men jag vet inte om de hade gått på det. Har han ens något annat ex? Vad spelar det ens för roll? Inget betyder ju ändå någonting längre.

Precis när jag ska resa mig och gå skymtar jag Noel som är på väg hitåt. Jag sitter kvar. Låtsas som att jag inte har sett honom.

"Vi möts här igen." Säger han. Jag ler och nickar. "Stalkar du mig?" Skämtar han.

"Visste faktiskt inte att det är det här som är ditt speciella ställe för att fånga vyer. Men jag börjar inse det nu." Svarar jag. Han ler mot mig.

"Hur går allt för dig nu då? Bortsett från att du är med Sam igen." Frågar han. Jag suckar. Jag vill inte att han ska veta hur miserabelt mitt liv är utan honom. Så trots att jag inte vill ljuga mer för honom, ljuger jag.

"Det går bra. Det verkar gå bra för dig med." Svarar jag. Fan. Han ser igenom det direkt. Det märks. Han ger mig en lite konstig blick innan han svarar.

"Jo då. Jag får arbeta med det jag älskar så antar väl att allt är bra nu." Svarar han. Han är lika genomskinlig som jag. Jag nickar innan jag suckar djupt och kollar besvärat på honom.

"Noel, jag vill inte ljuga mer. Saker är verkligen inte bra. Inte sen du lämnade." Säger jag. Jag vet inte hur jag lyckades säga det. Orden bara slank ur min mun. Han suckar och kollar på mig.

"Jag vill inte heller ljuga. Allt är verkligen inte bra. Inte alls." Svarar han. Det är en lättnad att få veta att han känner precis som jag. Men samtidigt får jag en klump i magen. För här sitter vi bredvid varandra och saknar allt vi har varit, men det kommer aldrig gå att få tillbaks det. Saker har förändrats. Vi har förändrats. Han lägger sin hand på min.

"Kom. Vi tar en promenad." Säger han till slut. Vi reser oss från bänken och jag följer efter honom ut i natten. Hur det här än kommer sluta uppskattar jag varenda sekund av det. Varenda sekund jag får vara nära honom igen.