Stan är mörk nu - Noel Flike (Uppföljare till "Du är ett gift för mig")

42 - Elle

Söndag 12 november 2017
Det har varit extremt tomt och ensamt utan Noel. Trots att jag vet att jag ska få träffa honom igen på onsdag så känns det som om jag aldrig ska få se honom igen. Jag måste sluta vara en sån mes nu. Gamla jag hade skrattat mig rätt upp i ansiktet och sagt att jag förtjänar att bli lämnad.

Med en lätt suck reser jag mig ur sängen. Det känns så konstigt att vara i min lägenhet igen efter att ha sovit hos Noel i flera veckor. Jag har i princip flyttat in hos honom vid det här laget.

Jag tar upp mobilen från nattduksbordet. Klockan är 11:07. Dags att göra något åt mitt tragiska liv. Dags att sluta vara beroende av en enda person. En kille dessutom.

Jag, 11:07
Linn!!!

Jag, 11:08
Vi har inte setts på EVIGHETER

Jag, 11:08
Är hos dig om 20

Slaaay💅🏻, 11:10
Äntligen Elle!!! Jag har massvis av tea

———

Det är först när jag står utanför Linns lägenhet som jag inser att jag inte har varit med henne sen före sommaren. Det är helt sjukt. Jag och Linn sågs nästan varje dag förr. Om det var kaos hemma drog jag dit. Hennes familj lät mig sova hos henne precis när som helst. De blev min extra familj. En familj som brydde sig om mig mer än några andra har gjort.

Som tur är präglas inte våran relation av att vi ses hela tiden eller håller kontakt varje dag. Vi har tidigare kunnat gå månader utan att ses för att sedan umgås som om vi aldrig ens varit ifrån varandra. Jag uppskattar såna relationer. Vi vet alltid vart vi har varandra och skulle aldrig döma den andra för något. Hon var den enda som pratade med mig normalt efter allt som hände med Noel förra året. Den enda som sket i vad alla sa om mig.

"Hola." Säger hon i dörren. Vi skrattar och jag kliver in. Vi har aldrig kunnat hälsa på varandra normalt. Vi har alltid tyckt att det har varit så stelt att säga hej.

"Fan vad längesen jag var här!" Utbrister jag när jag fått av mig skorna. Vi rör oss längre in i lägenheten och jag kollar runt. Hon har verkligen lyckats få det hemtrevligt här. Sist jag var här hade hon knappt några möbler men nu är varenda yta inredd. Det ser ut precis som hon beskrev sitt framtida hem när vi var yngre.

Jag slås av ett minne från när vi var i Göteborg med hennes familj för några år sedan. Jag tror att jag var 14 och hon 15. Hennes familj skulle på Liseberg men vi ville hellre gå runt på stan.

Vi gick in i varenda inredningsaffär och pekade på olika grejer som vi sa hade passat bra i "våra" hem. Med våra hem menade vi våra framtida hem. Men vi sa aldrig det. Vi sa bara saker som "De där ljusstakarna hade passat sååå bra i mitt vardagsrum" och "Gud! Den där hade passat perfekt i ditt kök!"

Jag ler av minnet. Hennes hus skulle vara vitt och ljust med lite beiga inslag och några få guldiga detaljer. Mitt hus skulle vara svart och grått med vita inslag och några få silvriga detaljer. Jag kan fortfarande få upp en exakt bild på hur jag tänkte att det skulle se ut. Till skillnad från Linn så ser min lägenhet inte ens lite ut som jag tänkte mig som barn. Men hon har lyckats på pricken.

"Vad fint du har fått det här. Det ser precis ut som du beskrev det när vi var yngre." Säger jag. Hon ler mot mig.

"Visst gör det! Jag hoppas att din lägenhet också gör det. Jag var på stan häromdagen och såg de där ljusstakarna vi pratade om för några år sedan." Säger hon. Jag skrattar lätt.

"Tro mig, i nuläget hade de definitivt inte passat. Jag har inte riktigt haft varken tid eller ork till att fixa lägenheten som jag ville ha den." Svarar jag.

"Säg till om du vill att jag hjälper dig. Jag blev typ ledsen när jag var klar med lägenheten. Främsta anledningen till att jag flyttade hemifrån var för att få inreda." Säger hon. Jag skrattar.

"Jag skulle definitivt behöva hjälp med min. Precis som vi befarade som barn är jag usel på allt som har med inredning att göra." Svarar jag och vi skrattar.

"Just det! Jag har öl hemma från igår. Tänkte eftersom du inte dricker cider." Säger hon och vi rör oss mot köket. Jag lutar mig mot köksbänken och skrattar.

"Vad passande att jag kom hit just idag då. Hur kommer det sig att du, fortfarande en cider-drickande fjortis, har öl hemma?" Frågar jag. Linn verkligen hatar öl. Har alltid gjort. Jag vet inte hur många diskussioner vi har haft genom åren om vad som är bäst av öl och cider. Hon flinar mot mig samtidigt som hon räcker mig en öl och knäpper sin cider.

"Det är just det jag vill prata med dig om." Säger hon. Jag kollar på henne med ett ännu större flin.

"Nu blir jag ju nyfiken." Säger jag. Hon skrattar och vi slår oss ner i den beiga soffan.

"Jag har träffat någon." Säger hon. Jag kollar chockat på henne med öppen mun.

"Du driver! Omg! Hur länge har ni setts?" Frågar jag. Hon skrattar.

"I några månader nu. Han är verkligen perfekt. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna falla för någon så snabbt. Du vet ju själv hur äcklad jag blev av alla killar efter Pontus." Säger hon. Jag nickar och tar en klunk av min öl.

"Gud vad kul. Vad heter han?" Frågar jag.

"Elliot. Han gick på Värmdö samtidigt som oss. Kommer du ihåg honom?" Frågar hon. Jag tänker efter en sekund. Elliot som gick Värmdö med oss. Ingen aning. Jag skakar på huvudet. "Han är i alla fall lång, brunett, precis den klädstil jag gillar på killar, och han gymmar." Säger hon med en drömsk blick. Det är precis en kille i Linns smak. Jag kan definiera hennes killtyp så lätt.

"Omg! Perfekt ju!" Svarar jag. Hon nickar.

"Men jag har missat så mycket i ditt liv nu. Jag såg på Ludwigs insta att du umgås med dem igen?" Säger hon frågande. Jag ler.

"Jag och Noel träffas igen." Svarar jag. Hon skiner upp i ett leende.

"Omg! Är ni ihop igen?" Utbrister hon.

"Jag vet helt ärligt inte vad vi är. Jag vet bara att jag är mer kär i honom än någonsin." Svarar jag. Hon ler stort mot mig.

"Kan inte du och Noel komma över på middag här på torsdag? Då får du träffa Elliot också." Föreslår hon.

"Det vore jättekul men jag drar till Paris på onsdag." Svarar jag med ett snett leende.

"Träffa släkten?" Frågar hon. Jag skakar på huvudet och ler.

"Jag och Noel ska dit." Svarar jag. Hon kollar chockat på mig med öppen mun.

"Du driver! Är ni typ äckligt klyschiga?" Frågar hon. Jag skrattar.

"Jag ska visa honom mitt Paris." Säger jag med en tillgjord röst på slutet. Ett flin växer i hennes ansikte.

"Du älskar honom. Jag ser det på dig. Du älskar honom verkligen!" Säger hon. Jag skakar hastigt på huvudet.

"Lugna ner dig, kvinna. Tror du verkligen att jag skulle kunna älska någon?" Frågar jag. Men när jag säger det högt inser jag hur fel det låter. Jag älskar Noel. Jag älskar honom verkligen.