True Love - O.R

39 - del 2

Gästkapitel skrivet av @yoshiiiiiii ❤️
-
-
*Felix perspektiv*

Sakta drog jag ifrån kramen och studerade henne noggrant från topp till tå, och alltså, wow! Klänningen jag hade valt var perfekt, eller ja, hela hon var perfekt. Att hon är min är helt otroligt, och att jag älskar henne är det ingen tvekan om.

"Vad tittar du på?"

Jag tittade ner på Siran, hon stod med en undrande blick som snart mötte min.

"Dig, och hur mycket jag älskar dig"

Hon vände ner huvudet och man kunde ana en lite rosa nyans ta över på hennes vackra ansikte.

"Aww, jag älskar dig med"

Med det sagt tittade hon upp och snart kände jag hennes läppar pressas mot mina i en helt fantastisk kyss, men lika snabbt som hon hade pressat sina läppar mot mina var dom borta igen. Och i stället flätade vi samman våra fingrar och började gå mot klipporna. När vi var kanske 5 meter ifrån stannade Siran och bara tittade på mig med en smått chockat ansiktsuttryck.

"Det, det är underbart!"

Hennes röst sa inget annat en lycka, och efter det slängde hon sig in i min famn där jag snurrade runt henne, innan jag satte ner henne igen och kysste henne läppar mjukt. Jag satt mig sedan ner på filten, strax efter satte hon sig ner bredvid mig och lutade sitt huvud mot min axel. Och Av ren reflex satte jag handen runt hennes midja och drog henne närmare mig. Så satt vi, tysta, ingen obehaglig utan bekväm tystnad då.

*Siran's perspektiv*

"Vad fint du har gjort det"

Jag bröt tystnaden och tittade upp mot Felix som snarast hade blicken på mig.

"Tack, jag tänkte på dig när jag gjorde det"

Jag kunde inte hjälpa den rosa nyansen som tog över mina kinder när han sa det 'jag tänkte på dig när jag gjorde det' det fick hela mig att rysa, hur kommer det sig att han valde mig av alla tjejer?
"Du är ju bara bäst!, jag älskar allt du har gjort!"

Mitt lilla lyckoskrik fick honom att le stort och man såg hur han sträckte lite på sig, man såg klart och tydligt att han blev stolt över sin insatts vilket också gjorde mig lycklig av att veta.

Men snart, helt utan förvarning stod han framför mig med handen utsträckt, jag tittade länge på den innan jag tog emot den och snart stod även jag upp i Felix starka famn. Han tog tag i min hand som han hade släppt för att krama mig och snart gick vi långsamt längs stranden. Vi hade även tagit av oss skorna innan, vilket gjorde så att vi kunde känna sanden mellan tårna och även vattnet när det åkte in mot stranden. Det kunde helt enkelt inte bli bättre.

"Siran?"

"Mm?"

Felix hade vid detta laget stannat och så även jag, och nu stod vi bara tittade in i varandras ögon.

"Tack"

Jag kollade oförstående på honom, vad menade han med det?

"För vad?"

"För att du finns och att du är min"

Jag kunde känna hur tårarna började rinna ner för mina kinder, inte av sorg, utan av lycka.

"Aww jag v..."

Jag han inte avsluta meningen utan blev avbruten av ett par läppar som pressades mot mina...
-
-
Jag tycker alla borde gå in och följa denna grymma tjej! Alltså waaoow💕😘