True Love - O.R

49

*Majas Perspektiv*

Jag skrev lite diskret ett sms till Madde att hon skulle ringa polisen och att be dem vara tysta.

''Maja'' sa Fredde och hån log.

''Vill du?'' fräste jag. 

''Vi vill att du ska se när din käre pojkvän här blir av med det han tog av oss'' sa Max.

'Han är inte min pojkvän' orden kom som en viskning. Omar kollade ledsamt på mig när orden lämnade min mun. Jag kollade bort när han mötte min blick. Jag var så arg på honom. 

''Du ska iallafall få se vad han tog av oss'' sa Fredde och tog kniven mot hans lår, där satte han in kniven och drog sen snabbt ut den. Omar kved till och det gjorde ont att se honom såhär. Han förtjänar inte detta.... Fast han har ljugit för mig, om typ hela sitt liv. Han hade ljugit för alla.

''Vadå? Tog han era lår, ge er. Snälla våld hjälper inte.'' sa jag nedstämt och tittade besviket ner i marken. Jag visste mycket väl vad Omar hade gjort, men jag ville inte säga det. Jag kunde inte förstå att han hade varit den killen innan... 

''Du vet redan vad han har gjort, så nu ska du bara få se vad vi ska ta från honom.'' sa Max lågt.

''Han tog inte era liv!'' sa jag och började gråta. 

''Maja det är lugnt, han ska få det snabbt och smärtfritt'' sa Fredde och log mot mig. Jag blev så arg när han sa det, jag stod otåligt och väntade på att polisen skulle komma. Men jag ville bara bort, jag ville ha Omar i min famn men vad han gjort kan jag inte förlåta... 

*Maddes Perspektiv*

Jag fick ett sms av Maja, det stod 'Klarar inte detta mer, ring polisen men be dem va tysta. Men jävligt snabba... Mord på G..' Jag va snabb med att ringa polisen, dem sa att jag skulle va kvar på telefon och hålla mig lugn. Jag var arg på Omar, de va vi alla... Men det hindrar inte mig från att bli ledsen över att Omar är nära sin död. Han förtjänar inte det.. 

Efter cirka 5 minuter såg jag hur polisbilen rullade in. Jag vinkade åt den och dem stannade bilen. 

''Gå bara bakom den stugan där, där finns fyra personer. Tre killar och en tjej, tjejen är oskyldig ta killarna. Poliserna gick mot den andra och vi andra stod och väntade på att dem skulle komma tillbaks. 

*Omars Perspektiv*

Jag blundade hårt medans jag väntade på vad som skulle hända här näst, sen hörde jag hur mina handleder fick ett hårt grepp runt sig. Jag öppnade ögonen. Polisen var här, Maja stod i Maddes famn och grät, Fredde  och Max hade också blivit tagna.. Jag insåg att det var någon av mina 'vänner' som hade ringt. Jag blev ledd mot polisbilen som stod bakom den lilla röda stugan i skogen.

 Jag såg rätt in i Majas ögon. 

Hennes mun formade orden 'Förlåt' 

Jag blev indragen i polisbilen.

Tårarna rann ner från Majas kinder och jag rullade iväg i polisbilen.

The End...