The buried wolf

Ett oväntat möte.

Hon springer igenom skogen. Pinnarna som sticker ut från träden slår mig i ansiktet. Diana blundade och önskade att hon var hemma, hemma med sina vänner. 'JAG VILLE INTE DETTA!!' 'Jag ville bara vara hemma!!' de tankarna sussade i henne huvud. Ho vet att hon gråter men hon bryr sig inte om det efter som hennes enda fokus är hem! Hon stannar när hon känner doften av vampyrer, hennes ögon skannar runt omkring henne men de ser inget. "Hallå, är det nån här?" Frågar hon rakt ut. Knack. Hörs från höger, hennes kropp vänder sig ditåt. Där står en kille. Hon såg att han kolla konstigt på henne. Då märkte hon att hon stod framåt lutad så hon luta sig bakåt och stod som en vanlig människa. "Hej?" sa hon till killen. Diana såg inte honom riktigt bra men han hade svarta byxor svart tröja och en svart skinnjacka. "Hej" sa han tillbaka han hade en mörk len röst. Ett leende formade sig på hennes läppar, tills hennes instinkter sa till henne att akta flytta, hon kollar upp och där faller en stor gren hon hann hoppa undan den fallande grenen. Hon hoppar och gör en framåt kullerbytta och kommer på benen direkt. Hennes ögon glider över grenen och sen till killen, men där står fler. 3 killar. Killen hon såg innan stod längst fram bakom honom stod en blond kille och en annan mörk hårig. Nu såg hon killen tydligare, han var söt. Hon hade haft rätt på kläderna och han var mörk hårig. Med sitt långseende såg hon att han hade bruna ögon. Utan att ens tänka tog hon ett steg framåt. Killens följeslagare avslöjade att dom var vampyrer genom att fräsa som katter, när den söta killen tog upp handen så slutade de. "Bastian" sa den söta killen och räckte fram handen. Diana kollade på handen, kämpade en snabb inre kamp om hon skulle skaka hans hand eller inte med slutade med att hon tog den och sa "Daina" sen släppte hon handen och kollade på dem andra och sen på Bastian igen, han hade ett permanent leende, men hans leende sa inte 'hej,-jag-är-snäll-du-kan-säga-alla-dina-hemligheter-till-mig' det var mer ett 'du-har-ingen-aning-om-vem-jag-är'. Hon började gå åt ett annat håll för att ta mig hem han var söt men jag ville till min säng. Hon hann blinka och sen stod den blonda framför henne och log så man såg hans huggtänder. Hon backade osäkert. vad vill han henne?. Hon vände sig om och såg där stod bara den mörkhåriga. Vi kallar den blonda Blondi och den mörkhåriga Steve, han såg ut som en Steve. Hon skulle just vända sig om när det svartnar och hennes kropp faller ner till marken.