The buried wolf

Det här gick ju bra.

Flytten dit hade inte varit mer annorlunda än alla de andra gångerna. Men ju mer de flyttade ju mer märkte Diana hur mer stängd hon blev och att hon började spendera mer av sin tid i biblioteket än ute i korridorerna i ständiga försök om att få vänner. Men det var just så hon hade hittat de vännerna hon har nu. Ethan och Kyle hade hållit på att skämta inne i biblioteket, dem hade inte fört för mycket oväsen men bibliotekarien var inte särskilt förtjust i att de på något sätt lyckats ha ner en massa böcker. Diana hade vänt sig mot dem när hon hört smällen, hon skrattade tyst åt dem när hon såg deras skyldiga och skräckslagna miner. Bibliotekarien hade sagt åt dem att städa och sätta alla böckerna på plats. Diana hade haft musik på men hade ändå hört hur någon skrattade bakom henne, hon hade vänt sig om och sett att där stod Michael Carlston, han var en av de här killarna som alla visste vem han var, han var lång och muskulös han hade väldigt kort svart hår, och hans mörka hy såg alltid ut till att tillhöra perfektion han såg ut som en afro amerikansk Gud. Han luktade också otroligt gott vilket hon märkte tack vare hennes extrema luktsinne. Folk var ofta förvirrade för han, som hade kunnat vara modellernas modell, hade två bästa vänner. Den första var en kille vid namn Ethan Edison, han var den killen som man alltid hittade vid datorspelen, allmänt vid en dator, han var den som man alltid kunde fråga om man ville veta något om typ sagan om ringen eller något annat övernaturligt eller om man ville veta något om datorer. Han var kort, bara några få centimeter längre än Diana och några huvud kortare än Michael, han var skranig och hans mörk bruna hår var i den typiska pojkfrisyren. Han var ursprungligen från Ystad. Michael's andra bästa vän var skejtaren Kyle Philips, han var lång fortfarande inte längre än Michael som nog var runt 1.90, Kyle var mer 1.80, han var också skranig. Han hade axellångt mörkbrunt hår som han ibland hade i en manbun och halva hans familj var från Mexiko och den andra halvan var härifrån. Den första gången de pratat hade hon sagt åt dem att de hade satt ut böckerna fel, hon hade sen valt att hjälpa dem och efter det hade de börjat prata mer. Nu var de mer eller mindre oskiljaktiga.

Efter att ha varit vänner i 4 månader så skulle gänget med Diana hem, det råkade bara vara det där problemet med att hela hennes familj var varulvar. Och nu skulle hon ta med 3 unga killar hem till lägenheten där hon och hennes familj inkluderande den överbeskyddande pappan levde. Hon tänkte hela matte och svenska lektionen och kom fram till nada, hon försökte slappna av det fanns inget som sa att det skulle kunna gå fel men sen så vet man ju aldrig.

Skolan slutade, de började åka mot hennes hus. Vägen ditt fick henne att slappna av, de där killarna var dem ända som fick henne att se saker ur ett mer normalt perspektiv. De var just nu det bästa i hennes liv, de gjorde även skolan bättre.

De alla satt inne i Diana's rum, Mike satt i hennes kontorsstol, hon och Kyle satt i hennes säng som var en 1.60 säng. Ethan gick runt i rummet och snackade teorier om sagan om ringen, vi alla la ibland in små kommentarer som 'Det verkar omöjligt' 'Men hade det inte varit smartare om de gjort så här' allt bara för att han skulle prata på, Ethan var väldigt duktig på att göra saker intressant och innan man visste ordet av det så var man i en diskussion om något man knappt ens vet något av men han hade den effekten på människor.

"Men din idiot!" hörde man plötsligt från hallen. Det var Diana's yngsta syskon Linus som bråkade med hans tvilling bror Leo. Nu var Diana ganska glad att hennes rum var längst bort från hallen, men tvillingarnas rum var i vägg med hennes. "Hur mycket är klockan?" Frågade Ethan och kollade på sina vänner. "Klockan är 17.46" svarade Kyle och kollade upp,"Shit." viskade Ethan för sig själv,"Mamma som vill att du ska vara hemma snart?" sa Mike med ett smått leende dansande på sina läppar, Ethan fnyste som ett svar. Resten av sällskapet skrattade till."Jag gissar att vi alla kanske borde ge oss av" svarade Kyle och hävdade sig upp ur sängen. De fyra tonåringarna gick ut ur rummet, förbi två till sovrum och ett badrum, förbi vardagsrummet ett till sovrum och ett till badrum och sen där var hallen. Killarna tog på sig sina skor och jackor, de sa hejdå, Ethan kramade snabbt om Diana och sen begav de sig ut i trapphuset och sen ut där mörkret började falla.

** De första kapitlen är mindre bra men det blir bättre mot slutet. Typ.