The buried wolf

Fast i tankar

Diana vaknade upp mitt i natten med små, hastiga andetag. Hon satte sig upp i sängen för att få mer kontroll över sina andetag. Hon slöt sina ögon och tänkte på drömmen hon haft, hon minns att hon sprungit i skogen, hon sprang ifrån något. Men problemet var hon minns inte vad det var hon sprang ifrån. Hon la sig ner igen och andades lugnare. Ögonlocken blev tyngre och tyngre. Hon somnade ganska direkt efter det lilla uppvaknande.
Hon vaknade med solen i ögonen. Hon tittade mot fönstret, men det kändes bara som att hon blev bländad. Hon vände ryggen mot fönstret och sträckte på sig. Hon reste sig upp och sträckte på sig igen, denna gången gav hennes ryggrad ifrån sig gastande ljud. Hon hade byttat om till ett grått linne igår natt så hon sov i det och så klart trosor också. Hon kollade ner på hennes bara ben, där var några små sår från när hon sprungit i skogen. Hon gäspade stort och reste sig upp från sängen.

Bastian satt och lyssnade medan hans fader skrek på alla att allt var deras fel. Det var deras fel att alfans dotter var borta. "När jag äntligen fått tag i något som jag kan använda mot honom så försvinner hon vem var den lilla råttan som sist var hos henne innan hon försvann?!" Skrek Vampyr fursten högt och ilsket. Han var bara ännu läskigare med tanke på att han var klädd i bara svart. Alla var för rädda för att säga något, de var inte vanna vid ett sånt här utbrott, så när det väl hände va alla för rädda för att veta hur de skulle reagera. Bastian var dock van vid dessa utbrott för ännu en gång var det hans fel. Han ville säga att det var han men valde att låta bli. "Bastian är du okej?" viskade en kille till honom. Han vände sitt huvud och kollade på honom, Bastian kollade ner i golvet och det ända han kunde göra var att nicka, han litade inte på sin röst.