The buried wolf

I försvar och förstående.

Diana hade märkt att det torkade blodet var för det mesta i hennes säng nu, lite va det var fortfarande på henne. Hon var snabb med att ta bort lakanen från sängen innan hon gick in i duschen.

Nere vid matbordet satt både Benny och Diana och var väldigt tysta, de båda hade blött hår som långsamt torkade. Linus och Leo märkte inte tystnaden som deras äldre syskon var under för de var i full diskussion om ett data spel. Diana såg hur hennes mobil skärm lös upp,
'skickar du till alla om att träffa oss i huset om en timme?' sms:et var från Benny, hon kollade upp för att möta hans blick, hon nickade snabbt och valde sen att skapa en grupp chat med dem alla, förutom Steve och Kasper för hon hade inte deras nummer.
Diana:
'Vi möts i huset om en timme'
Kyle:
'Låter bra'
Mike:
'Ses om en timme'
Bastian:
'Vi är redan här'
Ethan:
'Lägg in Kasper och Steve'
Bastian:
'Om jag måste'
Steve och Kasper lades in i gruppen.

Diana lade ner sin mobil och fångade Bennys uppmärksamhet, hon gjorde en nick bakåt för att säga åt honom att de borde röra på sig. Syskonen reste sig upp och började gå mot ytterdörren för att lämna. Benny öppnade ytter dörren och gick ut med Diana bakom sig.
"Vart ska ni två då?" frågade Carola som hade stoppat dörren från att stängas,
"Vi ska bara till stan och handla lite" svarade Diana utan att missa en sekund, syskonens far syntes plötsligt i dörröppningen,
"Jaså?" frågade han skeptiskt,
"Ja" svarade Benny,
"eller har vi ett förbud mot att shoppa?" la Diana till,
"Nej så klart ni inte har det" svarade deras far i försvar,
"Bra, för vi måste åka, vi ska möta Mike, Kyle och Ethan" var det sista Diana sa innan hon började gå mot bilen,
"Ses" sa Benny enkelt, han låste upp bilen och dem hoppade in, detta lämnade deras far och faster i ett förvirrande tillstånd.
"Något känns konstigt" muttrade fadern,
"Och vad hade du tänkt göra åt saken?" frågade Carola utmanande,
"Vi får se" muttrade han innan han gick in. Carola himlade bara med ögonen, övertygad om att han inte skulle göra något.

Diana och Benny skyndade sig in i det gamla huset, där inne satt Bastian, Steve och Kasper på en av de gamla sofforna.
"Var är resten?" frågade Benny när de enda han såg var vampyrerna,
"Dem är inte här ännu" svarade Kasper,
"Ni kanske vill slå er ner?" frågade Bastian när syskonen bara stod där, Benny och Diana kollade på varandra, Diana gav en liten ryck med axlarna innan hon gick och satte sig bredvid Bastian på den stora soffan. Benny tvekade innan han gick och satte sig på armstödet bredvid Steve.  Bastian kastade sin arm ut över ryggstödet, så hans arm nästan låg över Dianas axlar.  Små konversationer utspelades innan Ethan, Kyle och Mike kom in farande genom dörren. De andades tungt, Ethan lutade sig bakåt så att han kunde luta sig mot dörrskärmen. Mike var den enda av dem som inte var lika andfådd, antagligen med tanke på att han gymmar sex dagar i veckan och springer alla dagar.
"Precis i tid" sa Bastian med en lättsam ton,
"Vi, trafik, sena" lyckades Kyle få ut,
"Vilken jävla trafik" frågade Steve förvirrat, han kollade på Kasper som skakade sitt huvud och ryckte med axlarna, han var lika förvirrad.
"Jag bor i centrum" svarade Mike som inte hade några problem med att prata och som inte hade hål som dem andra två hade.
"Ah" hördes från Steve och Kasper samtidigt.
"Nu till det viktiga. Vad fan hände med er igår?" fortsatte Mike, Bastian ställde sig upp och började gå in i matsalen där det runda bordet var. Alla andra följde efter som han visste att dem skulle.

"Så vi rullar bara ut den?" frågade Kyle, han kollade på rullen som låg i mitten av bordet.
"Jag tror det" svarade Kasper, som satt bredvid Kyle med Steve på sin andra sida,

"Vad annars ska vi göra med den?" frågade Bastian som satt på andra sidan av bordet,
"Jag vet inte" svarade Kyle i försvar.
"Snälla ni två" suckade Diana, hon vände lite på sitt huvud för att kolla på Bastian som hade satt sig bredvid henne, han gav henne bara ett av sina charmiga leenden som svar. Bastian skulle just säga något när en annan röst avbröt,

"Ser man på" Allas blickar riktades mot en av ingångarna, till allas förvåning stod vampyr fursten där, hans svarta rock fick honom att se så maktfull ut, hans bakåtslickade hår passade perfekt med rocken och det gav en fin komplettering till hans höga käkben och den vita hyn,
"Far?" frågade Bastian i shock, Diana såg nu hur lik han var sin far,
"Så det är sant, min son leker runt med varulvar" hans fars röst var fylld med besvikelse, Bastian svarade inte han bara tittade ner på sin händer i sitt knä.
"Vad fan är detta?" sade en annan röst istället,
"Pappa?" både Diana och Benny sa detta på samma gång, till höger, några meter från där vampyr fursten stod hade alfan kommit in genom en av dem dörrarna.
"Benny, Diana förklara för mig vad detta är" deras far hade samma maktfulla röst som vampyr fursten, fast hans makt satt inte i kläderna utan i hans hållning, han stod med en rak rygg och ett högt huvud.
"Nämen om det inte är John," vampyr fursten vände sitt huvud för att kolla på mannen som nyss kommit in.
"Theodore, jag hade sagt att det är ett nöje men det är ju inte det" John mötte hans blick, avsmak syntes i båda männens ansikten.
"Det gör inget, känslan är lik giltig." började Theodore, "Bastian, Steve, Kasper, jag tycker det är bäst att vi lämnar"
"Det tycker inte jag" Bastian hade fått tillbaka modet att stå upp mot sin far,
"Vad sa du?" det hördes i Theodores röst att det inte var svaret han ville ha,
"Far, jag tycker detta måste få ett slut"
"Han har rätt" Diana bestämde sig för att hjälpa honom,
"Diana?" frågade John genom sammanbitna tänder,
"Våra familjer har inte alltid hatat varandra, vi kan gå tillbaka till det" sa hon som försvar,
"Vilken gullig dotter du har, sötnos allt är inte en dans på rosor" Theodore la sitt huvud på sned medan han inspekterade henne där hon nu ställt sig bakom hans sons stol.
"Om du någonsin pratar med min dotter på det sättet igen så kommer jag slita ut-" skällde John ut men han blev avbruten,
"Sluta!" Diana höjde sin röst, vilket fångade allas uppmärksamhet,
"Diana-" försökte John
"Nej, jag har fått nog av detta, ni båda två är självcentrerade, dåraktiga och allmänt fel, ni tror att om ni är emot varandra så blir allt bra. Ni försöker visa att ni är bättre än den andra när ni är lika dåliga båda två."
"Diana, det räcker" Benny ställde sig upp, det fanns gränser och han ville inte att hans lilla syster skulle gå över dem och komma i knippa.
"Nej, Benny, detta är inte tillräckligt, dem vill ha makt, inte respekt, inte lojalitet, bara makt. Dem har inte lärt sig tillräckligt, dem vet att dem ska hata varandra men dem vet inte hur det blev så"
"Lilla vännen du vet inte vad du pratar om" Theodore gick några steg framåt,
"Bevisa det" sa Diana, hon visste att han ville att han skulle backa, ge upp något sånt men hon var inte rädd för honom och hon hade inte direkt någon respekt för honom.
"Ursäkta?" han förväntade sig till att det skulle vara ett skämt,
"Hur började varulvar och vampyrer hata varandra" hon väntade på att han skulle svara men inga ord hördes, "Jag tänkte väl det. Det hela började med ett missförstånd om den jävla skriften, vad om den skriften kunde få oss att enas? oj men vänta det har den har ju gjort, iallafall den nya generationen."
"Försöker du säga att du hittade skriften" Theodore kollade på John men till hans förvåning så var han lika förvirrad,
"Medan ni lekte vem som hade mest makt och vem som kunde hitta den först så gjorde vi vad som behövdes" Diana hade börjat tröttna på de två männen som skulle vara ledarna.
"Och du hittade den?" frågade Theodore medan han svagt skakade på huvudet,
"Inte bara hon, alla vi detta bordet" skyndade Steve med att tillägga,
"Människorna?" Theodore pekade på dem till och med,
"Dem hjälpte till" Sa Bastian i deras försvar, för han av alla visste hur läskig hans far var,
"Är ni helt plötsligt vänner med varulvar och vampyrer?" Theodore lätt sin ilska bli hörd,
"Ja, det borde du också vara. Tänk på makten våra familjer kan ha tillsammans, delad makt men fortfarande dubbelt så stark" Bastian reste sig upp han kollade snabbt på Diana innan han fortsatte, "alla våra fiender hade inte haft en chans, visa av dem som är emot oss är med dem och vise versa, lojalitet försvinner inte och om vi visar oss vara lojala och visa att man kan lita på oss, våra trupper hade växt. Vi hade nära på blivit oslagbara, vi hade kunnat få leva fridfullare liv"
"Hur kan du vara säker på det" frågade John, både han och Theodore la sina armar i kors, dem tänkte igenom det,
"För ni hade blivit allierade med dem som ni ser som era största fiender." svarade Diana. De två männen kollade på henne sen på varandra, deras ansikten var omöjliga att läsa. Dem fortsatte att kolla på varandra medan ungdomarna höll andan.