The buried wolf

Det börjar bli komplicerat nu

"Men om nu allt det här är sant, vilket det verkar vara. Varför?" Sa Diana efter en stund av båda två bara sittandes vid varsin sida av det runda bordet. Carola kollade frågande på Diana
"Varför?" frågade hon tillbaka.
"Varför flydde pappa? Varför är det vampyrer mitt ute i skogen?" sa Diana och kollade på sin faster som nickade lite svagt efter att Diana talat. Så hennes pappa och vampyrer kanske hade ett samband? Hennes far hade ju varit bestämd med att dem skulle börja mitt på dan och då är vampyrer lite känsligare än vad dem är på natten. Det finns bara ett sätt att ta reda på om hon tänkt rätt eller inte.
"De har med vampyrerna att göra eller hur?" sa Diana innan hannes faster hunnit säga något. Carola tog ett djupt andetag och började
"Ja det har med vampyrerna att göra. Dem är ute efter din far för något som våra farfäder gjort."
"Vad var det de gjorde?" frågade Diana otåligt. Det kom alltid nya frågor. Carola kollade ner i bordet, började massera sina tinningar. Hon reste sig upp,
"Följ efter mig" sa hon bara och började gå, hon öppnade dörren som ledde till källaren. När Diana gick ner för trappan kände hon några kalla kårar som rörde sig vid hennes ryggrad. Hon hade aldrig varit nere i källaren innan, hennes far hade alltid sagt åt henne att aldrig gå ner dit. Nu när hon väl gick ner där så fick hon bara kalla kårar och lukten av källare. Inga förruttnade skelett, inga hellhounds och inga jordjättar som kom och bet av hennes fötter. Okej så kanske hon ska sluta lyssna så mycket på sin storebror. Hon huttrade till. Carola gick i förväg och tände lampan, när det väl blev ljust märkte hon att det såg ut som vilket rum som helst, eller mer som vilket bibliotek som helst? Varför var det en massa böcker här nere?
"Du har ganska många böcker" sa Diana lite stelt, Carola vände sig om och kollade på henne med ett smått leende.
"Detta Diana är hela vår familjs historia"
"Skrev alla dagböcker? Är det något jag missat att göra, ska jag börja göra det?"
"Ja, varför inte, kanske kan hjälpa med alla dina problem" Diana fnös till svar. "Här har vi allt om våra förfäder, de grekiska mytologierna, våra gudar och gudinnor, allt" "Vad om de romerska mytologierna?" Diana visste att hon inte borde frågat det
"Ja det kanske finns någon bok om något sådant, finns säkert någon bok om Strigoi." Diana nickade smått, hon trodde inte att Strigois och vampyrer var i exakt samma släckte. Även om mytologierna snackade om det.
"En snabb fråga, varför tog du ner mig hit?" "Du hade så många frågor så jag visste inte hur jag skulle ge dig svaren så du får själv läsa på, då kanske du även får bättre svar än de jag kunnat ge dig" svarade Carola och tog ut en bok och började bläddra i den. Hennes ögon såg trötta ut, som om de tillhörde någon som inte sovit på jätte länge. Hon såg mycket äldre ut än vad hon var när hon stod där och läste igenom texten i den gamla boken. Diana lät sina ögon glida över böckerna, 'Historien om Lykaon' hennes hand räcktes ut och tog ner den från bokhyllan. Hennes fingrar gled lätt över bokomslaget, hon öppnade den och började läsa.

Lykaon var en kung som slaktade sin egen son för att ge till Zeus för att se hur allvetande han var, Zeus kom på honom och förvandlade honom till varg,

Diana satt och kollade igenom instagram i väntan på att se om någon av hennes vänner skulle skriva till henne. Hon tröttnade snabbt på Instagram och bestämde sig för att gå ner i källaren för att läsa en av böckerna. Tap tap tap lät det när hennes fötter snabbt sprang nerför trappan. När hon nått ner gick hon till första bokhyllan för att se om något kallade på henne.
"Vidriga vidunder" Läste hon högt, okej varför inte. Hon tog ut boken och började bläddra igenom. Ju mer hon bläddrade ju mer av ett obehag började hon känna. 'Diana...' Hon vände sig snabbt om mot det hållet viskningen kommit från, det var ingen där. Hon stod still och lyssnade, inget hördes, hon kände inte lukten av någon annan och hon såg inget. Det kändes som att hon hoppade en meter högt när hennes mobil började ringa i hennes ficka, hon fiskade upp den och såg att det stod 'Benny' på displayen och svarade.
"Hej"
"Diana?"
"Ja?" frågade hon tillbaka
"Är du okej, mår du bra"
"Va? Ja klart jag mår bra, hur mår du?" När hon inte fick något svar blev hon orolig "Benny?" inget svar nu heller "Benjamin?!" nu började hennes puls öka
"Jag är här" sa han lågt
"Vad händer?"
"Var är du?"
"Hos faster Carola"
"stanna där vi är påväg"
"Vänta va? Ben vad har hänt?"
"Jag borde inte berätta detta för dig, far är riktigt jävla sur för att du stack" sa han och hon kunde förstå varför han var sur "Men jag kommer göra det så du vet vad du ska göra och så du inte blir skadad. Vampyrerna attackerade lägret igår, de försökte ta skriften men vi har inte den i lägret, dem kanske söker upp er, så va försiktiga."
"Okej, vilka är det som kommer hit?"
"Vi, mormor, morfar och farfar"
"Okej jag säger till Carola och ni är på väg hit"
"Bra, men sis säg inget om resten, pappa kommer mörda mig om han får reda på att jag sa det till dig"
"Lovar att inte säga något"
"Okej, bra" han skulle just lägga på"Benny?"
"Ja?"
"Var försiktig, vampyrerna håller hus mitt ute i skogen, dem har ett näste där"
"Jag vill fråga dig hur du vet det men jag har inte tid"
"Älskar dig"
"Jag älskar dig med, men är du säker på att du mår bra"
"Jag mår bra, gå nu så pappa inte misstänker något"
"Okej" och med det la han på, Diana tog sakta ner mobilen, hela den syskon skaran var inte så stora på att säga att de älskar varandra men hennes flykt hade fått henne att inse att hon kunde när som förlora allt. Hon torkade bort en tår som hade trängt sig fram. Ett djupt andetag in och sen ut. Hennes mobil burrade till

Kyle:'Tja, var är du någonstans? Varför har du inte varit i skolan?'

Diana:'Familjeproblem'

Kyle:'Okej, skriv om du vill rymma, för då är jag med'

Diana:'Om jag vill ta en kopp kaffe med dig då?'

Kyle:'Visst vi kan väl göra det också'

Hon skrattade för sig själv, ibland önskade hon att hon kunde berätta för dem, allt skulle vara så mycket enklare då.

Diana: 'Hey Eth, kanske sticker hem till dig ikväll'

Ethan:'Du är alltid välkommen, då kan du ju berätta vad som just nu händer'

Hon visste inte hur hon skulle svara på det, de där killarna hade försökt nå henne hela veckan och då hade hon bara svarat att hon tar kontakt med dem snart och de hade varit okej med det. Dem hade sagt till henne att dem inte tänker lämna henne så hon kan inte bli av med de vilket kändes bra, för nu skulle hon kanske behöva några lojala människor som inte va i samma flock som henne, någon som var utanför flocken. Men om detta skulle funka skulle hon behöva berätta för dem, vilket var att bryta regler, men det hade hon typ redan gjort så varför inte fortsätta med att se hur mycket hon kunde få sin pappa att hata henne. Hon visste inte om berätta för människovänner eller att vara intresserad av vampyr prinsen var värst, eller de kanske va lika illa. Ytterdörren öppnades och in kom Carola med kassarna med mat i. Dags att säga till henne att hon får göra mat för fler människor.