Varför just mig.

Kapitel 1 | Skolstarten

Dags att gå tillbaka till skolan imorgon.
Nej vad jobbigt, jag vill verkligen inte, men det är mitt sista år i denna skola och jag ska börja i 9:an. Inte så exciting. Jag suckade och så ringde min telefon.

Jag checka vem det var för att se om det var någon viktig meen:

"Lexi"

Hon är min närmsta vän i skolan, vi har varit vänner sen 2:an men du vet när man blir trött på den barndoms vännen.
Jag suckade och svara bara för att jag inte hade något bättre för mig.

"Zeke?"

"Jah, hej Lexi."

"Heeej, Vad gör du just nu?"

"Inge, Självdå?"

"Ska ut med vänner, Kan du hänga med?"

"Nej tack, Jag har grejor att göra."

"Okej då, Vi syns imon i skolan, NIAN redan!"

"Jaja, jag fattar, hejdå."

Jag la på och slängde mig på sängen.
Kollade upp i taket och suckade.

"Fan, hoppas detta år blir klart snabbt."

Jag somnade för dagen då med ansiktet intryckt i kudden.

--------------------------------------------------------------------------------

Jag vakna 6:00 som vanligt.
Av det alltid störande alarmet, jag menar vem gillar när ens alarm ringer? eller när man tänker på skolan dagen innan och får ångest?

Jag suckade och satte mig upp i sängen.
Sen den stora spegeln bredvid sängen så jag alltid såg mig själv.
Fy vad min kropp e helt UHHH. Jag hatade den på sätt o vis men endå inte? Jag var född smal.

Så där e jag reflekterad i kalsonger och min bara överdel.
Jag suckade och ställde mig upp ut ur sängen för att gå till garderoben.
Jag bara tog ett par svarta skinny jeans, svart hoodie och vin röd tröja, dock strumpor. Jag satte på mig allt fort och gick mot hallen efter att jag ruffsat till håret mer och satte på mina converse, sen gick ut ur dörren.

Låste, sen gick ut ur huset till buss stoppet.
Som alltid hade jag mitt busskort i min hoodie, Ja de är ju best annarsh glömmer jag det ALLTID. Äter aldrig frukost eller lunch typ, hah..

Så idag är det Måndag, Dagen då helvetet börjar igen och det är termins start bara Skit. Men men skol plikt jaja.

Bussen kom och jag stämpla kortet, sen satte mig längst bak.
Med knäna mot sätet framför och kolla ut ur fönstret ointresserad av dom andra på bussen.

När jag hade gått av vid terminalen gick jag mot skolan och fick mer ångest desto närmare jag kom skolan.
Ja, jag gilla inte skolan, utom att jag går i musik skola de är ju nice.

Dock är jag outsidern osv, osv.
Men de är skönt ibland de med.

Jag var inne i skolan nu och ja det är bara 1 musik klass i varje årskurs, Lexi gick inte i musik klassen. Som tur är.
Jag gick till mitt skåp och tog böckerna jag behövde.

Första lektion, Mentors tid.
Jag gick mot salen och läraren hade redan kommit.
Jag gick in och ingen hade typ kommit, jag försökte vända om och lämna, men läraren märkte mig och börja prata:

"Zeke, de är lika bra att du stannar här."

Så jag fick gå tillbaka och sätta mig.
Då kom alla in efter en halv timma av att jag kladdat på loggboken.
Självklart satt jag längst bak i salen.
Alla var pratande o glada, Nej fy.

När mentors tiden var över och allt "Välkommen tillbaka till termin 2016" och bla bla.

Jag var på väg mot skåpen, när jag råka gå in i en skit lång kille.

"Se var du gå-"

Han studerade mig med blicken gåendes upp och ner på mig.
Han måste väll vara minst 1,82 och jag.. 1,58.

"Förl-"

Försökte jag men han avbröt.

"De är lugnt kortis"

Han log lite tröttsamt och gick iväg.
Han måste ha varit en misslyckad elev som har fått gå om några år.
Men nej. Jag leta upp han i skolkatalågen och han var en 7:e klassare.
Nejmen vafan.

Jag suckade och sen vid lunchen såg jag han igen, det var tydligt att han hade sett mig för han kolla på mig en sekund, rakt på mig.

En 13 åring, snart 14 åring som ser ut som en 17 åring, Oh gud.

Han satte sig bredvid mig på lunchen...

"Nejmen Hej kortis igen."

"Jag känner inte dig, varför?"

"Men var inte så himla aggresiv, jag vill bara lära känna dig."

"Varför just mig?"

Jag undrade de just nu för, varför mig när dom andra var så mycket speciellare.
"För att du intresserar mig, Även om jag bara sett dig en gång, Du har en speciell doft och närvaro."

"Ehm.. Okej"
"Såå, du går i musik klass 9?"
"Mm, Vänta hur visste du de?"
"Uhm, Jag kolla upp dig i skolkatalågen, Zeke Sukiyza."
"Mhm.."

Han luta sig närmare mitt öra.
"Jag känner dig inte, Men jag vet att vi är ämnade och att jag vill ha dig."

Jag rodnade en kort sekund och sen stred bort det.
"B-bara sluta och jag är äldre en dig och BI men inte med dig."

Han flina och skaka av det typ.
"Jaja, men försök du att säga det när jag har vunnit över dig."

Varför är han så självsäker?!