Kapitel 17 | Sjukhus

512 17 0
                                    


(Sången passar till kapitlet tycket jag < c >)

Nästa dagen i skolan.

.|Zekes Pov|.

Jag skulle precis gå till lunchen och hade i mina mint gröna hörlurar idag och lyssnade på kpop, Samt tyst sjung med.
Men då drog någon bak mig och så svartna allt.

Timmar efter

Ögonlocken långsamt och tungt öppnades och stängdes, allt gick i slow motion och jag kände inget, Bara hur svagt all kändes.
Jag låg på en sjukhus bår, Lysande ljus i en korridor, Min mamma skrikande och gråtande, med doktorer som höll henne tillbaka, Thorne inte där, Pappa såg riktigt orolig ut för en gångs skull och doktorer som drar mig på sjukhus båren nånstans.

Men då svartna allt igen.

Jag vaknade, I ett sjukhus rum, en slang i min arm och luft mask på mig. Jag blinkade några gånger med den tunga ögonlocken och sen kollade ansträngt med tunga ögonlockar på min kropp.
Bandage på Nacken, Magen och bröstet, sen så kom känseln tillbaka.

Vad hände?

Varför är jag här?

Jag skulle bara till lunchen.

Det brände i nacken och stämbanden, bröstet och magen.
Då kom mamma in och grät forfarande.

"Min älskade son..... Vad hände..."

Jag är-

Min röst kom inte, rösten kunde bara inte komma, Allt jag en försökte.

"Dom idioterna. Dom kan inte bara skära min son!"

Det var pappa, Vänta.. Sa han skära?
Tänk om mina stämband är permanent förstörda?!

"Han kan ju inte ens... p-prata Tamaki!"

Mamma grät mer och pappa krama henne och grät diskret med.
Jag var helt förvånad. Vad hände med mig?!
Då kom doktorn in.

"Jag ska berätta för han varför han är här, Kan ni snälla gå ut är ni snälla Mrs och Ms Sukiyza?"

"Okej."

Pappa tog med mamma ut och dom försvann ut genom dörren.
Nej..
Lämna mig inte..

Doktorn tog en stol och satte sig bredvid, Sen kollade på mig.

"Om du förstår, gör en tumme upp om du känner som om du har tillräckligt med energi och om du inte förstår gör en tumme ner, Okej?"

Tummen upp.

"Okej då, Vad som hände idag vid lunch, var att dina klasskamrater Chase och Jasper, Hitta dig på ett av omklädnings rummen skuren typ och du var slagen in i en typ av koma. Din hals är skuren en bit, menas en av dina stämband blev halft skadat, men dina stämband kommer vara okej om några dagar, Samt läka, Men dom som gjorde det är några på skolan."

Tummen upp.

"Din höft hade blivit huggen med en kniv och ditt bröst hade blivit sparkat hårt tror vi iallafall."

Tummen upp återigen.

"Vila snälla, Slangen är med dropp."

Tummen upp.

"Okej jag måste gå nu, men snälla vila"

Tummen upp.

Doktorn gick och jag hittade papper och penna på bordet, så skrev jag.

"Ger jag er en tumme upp förstår jag, en tumme ner förstår jag inte eller på dåligt, mittemellan typ."

Där har vi det, Då kom Chase in.
Hans pastel lila hår går inte att ta fel på, någonstans.
Han hade Jasper med röda ögon ståendes bredvid han.

Jasper har gråtit, nej..

Lappen hade jag vikt så man kunde se den bredvid och dom gick in, sen lugnt stängde dörren bakom sig och satte sig på två separata stolar till vänster om mig.

"Riktigt seriöst eller?"

Tummen upp.

"Chase såg dig först.. Skolan vet villka det var."

Jag tog blocket, pennan och skrev
Vilka var det?
Chase drog handen genom håret och suckade tungt.

"Zima."

Zima..? Åhhh juste, Hen. Ingen vet hens kön.
Men Zima har alltid gjort mörka blickar åt mig när hen märker mig.
Nejmen gud.

Åh gud, vad har jag gjort mot hen?

"Inget Zeke. Hen är i domstolen nu. Kommer säkert hamna i fängelse, Grim var också inblandad."

Hatar alla mig verkligen så mycket?

"Nej Zeke, Dom är galningar, detta har tydligen hänt fem gånger till."

Jaha

Då öppnades dörren hastigt och där stod Thorne.
Han kolla rakt på mig och smärtan i hans blick var oändlig.
Han gick tyst in och stängde dörren efter sig, sen tog en till stol och satte sig vid min högra sida.

"Jaha, Thorne hade inte du prov idag?"

"Jo, Men du vet. När man vet att ens viktigaste är på sjukhus så kommer man och du då? hade inte ni förhör?"

"Påminn mig inte."

Lugna er.

Båda kolla ignorera min lapp jag höll och glodde på varandra som om dom krigade varann med blicken.

Jag suckade tyst i huvudet och sen stängde ögonen.

/Jaspers Pov\

Zeke hade somnat medans dumskallarna höll på och bråka med varann och jag var den enda som såg hans lapp med Lugna er på.
Thorne suckade och lutade sig tillbaka mot ryggstödet, drog handen genom håret och såg fortfarande irriterad ut.

Chase var irriterad med och var allmänt sur.
Jag suckade, Båda var helt olugna.
Men det märktes hur Thorne såg på Zeke.

Har han manipulerat våran bästa vän?

Zeke har aldrig varit kär aldrig säger jag, Men hur Thorne ser på han, Hur hans blick är så lättläst. Gud.
Men jag hoppas han har tur och får Zeke isåfall.
Han skulle vara bra för våran Zeke, Han skulle hjälpa han mentalt.

Thorne älskar han.
Grejen är att.

Zeke är brytbar, Han vill dö när någon har ljugit och använt han, Därför är han så viktig för mig och Chase, Vi vill inte att han ska ge upp.
Grejen är att Chase är hetero och jag är Bi.
Men vi gissar båda på att Thorne är Gay som Zeke.

Det är fint. Allt är fint på sitt egna sätt.
Chase suckade och då vibrera hans telefon.
Säkert hans flickvän.
Han gick ut och svara på telefonen.

Då vad se bara jag och Thorne kvar i rummet.

"Så, Hur dåligt är han skadad?"

Sa Thorne och kolla bort från Zeke och rakt in i mina ögon.
Hans ljus bruna och mina smaragd gröna.

"Han kan temporärt inte prata och några i skolan orsakade detta, Han släpps ut på tisdag."

"Jaha."

Det är onsdag idag.
Zeke var inte i skolan igår, Han var sjuk.
Men det oroar mig endå.

3:e persons Pov

Varje dag skulle Chase, Jasper och Thorne hälsa på Zeke, dom brukade ibland kolla på film tillsammans ibland. Dagarna gick och det var äntligen Tisdag, för veckan gick ganska fort som andra veckor, utom för Zeke för han så hade veckan gått långsamt dag för dag. Han gillade inte att sova i sjukhusrummet, Det var stort och läskigt, även om sjuksköterskor kom in och kolla till han då och då, Så att dom visste att han hade det bra och mådde bra.

Men nu var det onsdag äntligen och Zeke skulle bli utsläppt och såren hade läkt.

Varför just mig.Where stories live. Discover now