Förblindad // Foscar

10.

När jag går in genom skolans dörrar så är korridorerna fyllda av stressade elever. Det är dags för matteprov och alla tre årskurserna kommer att skriva provet samtidigt vilket innebär att både jag och Felix kommer att skiva provet idag. Jag sveper fundersamt med blicken över korridoren för att få syn på honom och när jag möter hans blick så ler jag svagt och går över till honom.

"Är du nervös?"

Frågar han direkt när jag når fram till honom och jag rycker lätt på axlarna samtidigt som jag ler snett.

"Nja lite kanske"

Säger jag och han nickar förstående.

"Det kommer att gå jättebra, vi har gått igenom det här hundratals gånger"

Säger han övertygande och jag ler svagt och nickar innan jag uppfattar Ogges gestalt som rör sig mot oss. Felix följer min blick och upptäcker även han Ogge vilket får honom att vända tillbaka blicken mot mig och ge mig en kort blick.

"Tjena snygging"

Yttrar Ogge självsäkert och låter sin hand glida ner över Felix rumpa där han klämmer till en aning och blinkar med ena ögat åt Felix som till min förvåning inte rodnar tillbaka. Ogge vilar sedan blicken på mig och jag rätar på ryggen och ger honom ett drygt ögonkast.

"Vad vill du Molander?"

Frågar jag drygt och han flinar åt mig och höjer på ögonbrynen över min dryga ton.

"Fan vad du är kaxig då Enestad. Tänkte bara dubbelkolla om ni kommer på lördag?"

Säger han sedan med en mörk röst och hans blick lämnar mig för att istället vandra över på Felix igen. Felix ger mig en kort blick innan han nickar och möter Ogges ögon.

"Självklart"

Säger han så självsäkert som han kan och Ogge flinar belåtet samtidigt som han placerar handen mot Felix höft och låter tummen stryka i cirklar precis ovanför hans byxlinning.

"Det ser jag fram emot"

Säger han riktat mot Felix innan han ger mig ett sista ögonkast och går iväg längs korridoren. Så fort han har lämnat oss så vickar jag retsamt på ögonbrynen åt Felix som smärtsamt smäller till mig på armen.

"Bra jobbat, han har definitivt fått upp intresse för dig"

Säger jag och han skrockar lågt som svar samtidigt som hans kinder blir en aning skära. Synen får mig att le och jag är nära på att sträcka ut handen för att stryka fingrarna över hans kind men hinner stoppa mig själv mitt i rörelsen.

"Det är dags, lycka till"

Säger Felix plötsligt och jag ser hur korridoren börjar tömmas av folk som försvinner in i olika klassrum. Jag repeterar frasen och försvinner in i det klassrum som jag ska skriva provet i. När jag slår mig ner så upptäcker jag att även Felix befinner sig i samma klassrum och jag slappnar av en aning.

Provet placeras på bänken och en lättnad sprider sig inom mig när jag upptäcker att jag förstår frågorna. Men det dröjer inte många minuter förrän min mobil börjar att vibrera i fickan. Obehaget som stiger inom mig får mig att plocka upp den trots att det är prov.

"Oscar lägg undan telefonen, nu"

Hör jag läraren säga med en bestämd röst men jag ignorerar honom när jag känner igen numret på skärmen.

"Oscar antingen lägger du ifrån dig telefonen eller så river jag ditt prov"

Hör jag lärarens hotfulla stämma och jag lyfter blicken för att upptäcka att allas blickar är vända mot mig men jag ger bara läraren en kort blick innan jag placerar telefonen mot örat och går ut ur klassrummet. I bakgrunden hör jag lärarens mutter och ljudet av provet som rivs itu.

"Oscar du måste komma hit, hon har inte långt kvar"

Hör jag min mammas tårfyllda röst på andra sidan luren och hjärtat sjunker i bröstet samtidigt som jag börjar springa genom korridoren.