Förblindad // Foscar

30.

Felix gröna ögon möter mina när jag försiktigt tittar upp på honom med en darrande underläpp och salta tårar som rinner nerför mina redan blöta kinder. Försiktigt skakar jag på huvudet vilket gör att en bekymrad glimt uppstår i hans ögon.

"D-du menar det inte. D-du älskar inte mig"

Får jag ur mig med en svag tvivlande röst och Felix släpper taget om mina armar för att istället lägga händerna ömt om mina kinder och ta ett par steg framåt så att han står såpass nära att hans andetag fläktar mitt ansikte vid varje utandning han tar.

"Oscar titta mig i ögonen och lyssna på vad jag säger. Jag älskar dig och jag är ledsen över att det tog mig så lång tid att inse det"

Säger han uppriktigt vilket får mina ögon att tåras på nytt och snart faller tårarna likt ett vattenfall ner längs mina kinder men mellan de rinnande tårarna lyckas jag pressa fram ett minimalt leende och Felix slappnar av avsevärt vid synen av mitt leende.

"Felix, j-jag älskar dig också"

Säger jag till slut och hans läppar spricker upp i ett stort leende vilket får mig att skratta lyckligt innan hans läppar avbryter mig genom att pressas mot mina. Jag flämtar överrumplat till men kysser honom sedan desperat tillbaka. Plötsligt hör jag en harkling bakom mig och jag avlägsnar motvilligt mina läppar från hans och när jag uppfattar min mammas frågande ögon så rodnar jag lätt och slår ner blicken i marken.

"Trevligt att träffa dig igen Felix, trots omständigheterna"

Hör jag henne säga och jag lyfter generat på blicken och möter hennes ögon. Hon ger mig ett litet leende för att visa hennes godkännande och jag ler snett med blossande kinder innan jag söker efter Felix hand. Han uppfattar mina velande rörelser och tar ett stadigt grepp om min hand och flätar ihop våra fingrar innan han ler varmt mot min mamma.

"Detsamma. J-jag beklagar sorgen."

Säger han försiktigt och jag ser hur hans leende faller och ett medlidsamt uttryck skuggar hans vackra ansikte. Min mamma leende svalnar något men hon placerar försiktigt handen mot Felix axel och nickar svagt.

"Tack. Jag uppskattar att du är här för att stötta Oscar. Jag har länge förstått hur min son känner för dig och det gläder mig att ni äntligen har hittat varandra."

Säger hon och min uppmärksamhet som tidigare har legat på Felix förflyttas till henne och jag ger henne en menande blick för att få henne att tystna och när jag märker att Felix tittar över på mig med höjda ögonbryn så rodnar jag och tittar ner i marken vilket får Felix att skrocka lågt bredvid mig.

"Jag ska bara hälsa på prästen och sedan får vi väl det här överstökat"

Säger hon till slut innan hon lämnar oss ensamma för att gå fram till prästen som kommer att hålla i begravningen. Jag följer henne med blicken när hon försvinner bort över parkeringen innan jag tittar upp på Felix som redan iakttar mig.

"Så du har pratat om mig?"

Frågar han retsamt och jag ler svagt innan jag skämtsamt smäller till honom på axeln och stammar fram något osammanhängande som svar vilket får honom att skrocka lågt igen innan han lyfter våra sammanlänkade händer och kysser mig lätt över knogarna.

"Jag kan ha nämnt dig"

Säger jag skämtsamt och Felix hummar ironiskt som svar vilket får mig att le innan mitt leende faller när jag ser hur min mamma vinkar över mig mot kyrkan. Felix följer min blick och när han upptäcker vad jag ser så kramar han om min hand och kysser mig lätt på kinden.

"Jag kan vänta här om du vill"

Säger han med en låg röst men jag skakar hastigt på huvudet och möter hans blick.

"Nej jag behöver dig, jag kommer inte att klara av det här på egen hand"

Säger jag panikslaget och Felix drar in mig i sin famn för att lugna ner mig och stryker mig lätt över ryggen samtidigt som hans läppar lämnar en fjäderlätt kyss mot min panna.

"Då kommer jag att finnas vid din sida hela tiden. Vi tar oss igenom det här tillsammans, okej?"

Viskar han i mitt öra och jag nickar försiktigt mot hans axel innan jag backar ur hans omfamning för att gå mot kyrkan. Jag hinner bara ta några få steg innan Felix drar tillbaka mig in i sin famn genom våra sammanlänkande händer och jag tittar överraskat upp på hans leende ansikte.

"En sista sak, jag älskar dig"

Säger han med en kärleksfull röst och mitt hjärta smälter innan jag kysser honom mjukt på läpparna.

"Jag älskar dig också"

Säger jag innan vi börjar gå hand i hand tillsammans mot kyrkan och jag känner hur lyckan som Felix har framkallat sakta sjunker undan för att ersättas av en djup sorg och saknad och när Felix lägger märke till mina blanka ögon så kramar han återigen till min hand innan han släpper taget om min hand och istället lägger den runt min midja och kysser mig på tinningen.