Förblindad // Foscar

17.

"Oscar!"

Hör jag Felix ropa från mitt sovrum och jag hummar svagt som svar samtidigt som jag försöker att få håret att lägga sig relativt snyggt. När jag äntligen lyckas få det fluffiga håret att lyda någorlunda så ler jag snett mot min spegelbild innan jag går ut ur badrummet och in i mitt rum där Felix står i enbart kalsonger vilket får mig att stanna upp i dörröppningen och bara ta in synen.

"Jag behöver hjälp"

Säger han när han får syn på mig där jag står lutad mot dörrkarmen med ett belåtet leende på läpparna. Jag blinkar snabbt för att få tillbaka fokus innan jag möter hans blick och nickar åt honom att fortsätta.

"Jag vet inte, ska jag ha de här jeansen?"

Frågar han osäkert och håller upp ett par svarta jeans i handen. Jag synar dem snabbt innan jag rycker på axlarna och möter hans blick igen.

"Ta på dig dem så jag får se hur de sitter på"

Säger jag och han nickar och gör snabbt som jag säger. När byxorna sitter på plats så höjer jag gillande på ögonbrynen och visslar lågt när jag sveper med blicken över honom.

"Du ska definitivt ha dem där jeansen"

Svarar jag till slut och ger honom ett retsamt leende som han besvarar genom att kasta en T-shirt på mig. Jag flinar svagt och kastar tillbaka plagget vilket får honom att skratta lågt.

"Vänta jag vet"

Säger jag plötsligt och Felix ger mig en frågande blick som jag ignorerar samtidigt som jag börjar att riva ut plagg ur min garderob. När jag slutligen finner det jag söker så vänder jag mig om och går över till honom. Med blicken fäst i hans ögon ber jag honom att hålla upp armarna så att jag kan klä på honom det svarta tyget. Mina fingrar snuddar lätt vid hans ryggmuskler när jag drar ner linnet som nu sitter placerat på hans överkropp och jag kan inte låta bli att upptäcka hur luften emellan oss vibrerar. Till slut är det ändå Felix som bryter våran ögonkontakt genom att blicka ner på sin kropp och humma gillandes.

"Jag gillar det"

Säger han innan han går över till spegeln och granskar sig själv. De tighta jeansen sitter som smäck på hans långa ben och det lösa, svarta linnet visar upp hans vältränade armar, axlar och en bit av ryggen. Han drar en snabb hand genom håret och ler flirtigt mot sig själv i spegeln vilket får det att fladdra till i min mage.

"Nå vad tycks, ser jag bra ut?"

Frågar han till slut och vänder sig om så att han står vänd mot mig. Jag låter mina blåa ögon svepa över hans kropp även fast det egentligen är onödigt. Svaret är självklart, han ser alltid bra ut.

"Du ser alltid bra ut Felix. Ogge is one lucky guy"

Säger jag skämtsamt och Felix skrattar och flinar. Men bakom mitt flin inser jag trots allt att det ligger sanning bakom mina ord.

"Ska vi dra då?"

Frågar han sedan och jag hör den tydliga nervositeten i hans röst vilket får mig att le snett innan jag nickar.

"Jag släpper av dig, sedan kör jag en sväng innan jag kommer tillbaka. Det ger fel sorts vibbar om vi skulle komma tillsammans"

Säger jag medan jag grabbar tag i bilnycklarna och han nickar för att visa att han förstår.

Bilturen sker under tystnad och när vi slutligen svänger in på Ogges parkering så är festen redan i full gång och musiken höra tydligt trots att vi är kvar i bilen med stängda dörrar. Felix tar ett djupt andetag innan han placerar handen mot dörren för att kliva ut. Men jag stoppar honom genom att ta tag i hans lediga hand och krama om en aning.

"Lycka till Felix. Han vore dum i huvudet om han inte skulle vilja ha dig ikväll. Låt honom inte göra något dumt"

Säger jag försiktigt och Felix spricker upp i ett leende innan han överraskar mig genom att luta sig fram och lämna en snabb kyss mot mina läppar.

"Tack Oscar. Jag är skyldig dig en hel del om det här går vägen"

Säger han och jag skakar lätt på huvudet men han är redan ute genom dörren och påväg mot ytterdörren. Jag sitter kvar i mörket som faller över bilen och suckar tyst.

En del av mig hoppas att det här inte kommer att gå vägen alls.