Förblindad // Foscar

32.

Veckorna går och Felix och mitt förhållande är det som får mig att stå stadigt på benen. Han har i princip flyttat hem till mig och det är inte förrän nu jag inser hur ensam jag har känt mig innan. De nätterna som Felix inte sover i min säng känns onaturligt ensamma och olidligt långa.

"Älskling?"

Hör jag Felix röst inifrån köket och jag hummar lågt som svar samtidigt som jag försiktigt går i riktning mot hans röst.

"Jag behöver hjälp med en sak"

Säger han när jag stiger in i köket och ställer mig bakom honom med händerna vilandes på hans höfter. Jag hummar återigen som svar samtidigt som jag låter mina fingrar slinka ner under hans kalsonglinning och finner hans hals med läpparna.

"Inte den sortens hjälp"

Säger han skämtsamt men kan inte dölja stönet i sin röst. Jag flinar bara svagt innan jag avlägsnar mina läppar från hans hals och placerar istället hakan mot hans axel medan jag väntar på hans fortsättning. Fingrarna låter jag dock vara kvar under hans kalsonglinning bara för att retas.

"Jag behöver skjuts"

Säger han och jag suckar dramatiskt.

"Jaså du tänker utnyttja din pojkvän nu igen?"

Säger jag med spelad förnedring i rösten och Felix skrattar dovt innan han lägger händerna över mina som ligger pressade mot nederdelen av hans mage med fingrarna innanför kalsonglinningen.

"Han kan få en belöning senare"

Säger han och tar ett försiktigt tag runt mina handleder och avlägsnar mina händer från hans kropp innan han snurrar runt i min famn så att han istället står vänd med ansiktet mot mig. Jag ler svagt och han besvarar mitt leende innan han lämnar en försiktigt puss mot min nästipp.

"Vart ska du då?"

Frågar jag sedan och Felix ansiktsuttryck förändras drastiskt vilket får mitt leende att svalna i väntan på hans förklaring.

"Alltså, det betyder ingenting, eller alltså vi ska bara prata, men alltså-"

Stammar han fram men jag avbryter honom genom att placera handen mot hans kind och tvinga honom att möta min blick.

"Felix?"

Säger jag allvarligt och han suckar tyst för sig själv.

"Jag ska till Ogge. Han vill prata om någonting"

Säger han och jag sväljer osäkert innan jag nickar svagt för mig själv och tar mig loss från hans grepp. Jag tar några steg och ställer mig vid fönstret med ryggen vänd mot Felix. Jag känner snart hans försiktiga händer mot mina höfter och hans andetag mot min bara rygg.

"Oscar..."

Säger han med en tyst röst men jag står tyst och väntar på hans nästa ord.

"Det betyder ingenting, vi ska bara prata. Du vet att du är den enda för mig"

Säger han försiktigt och jag suckar tyst innan jag lägger händerna över hans händer.

"Du valde honom över mig första gången"

Säger jag tyst och Felix suckar tyst innan han lämnar en sval kyss mot min axel.

"Men då visste jag inte att du var ett av alternativen. Du kommer alltid att vara mitt förstahandsval Oscar. Det är inte ens ett val, du är min och jag är din och så kommer det att förbli"

Säger han med en bestämd röst och jag nickar försiktigt.

"Jag är bara så rädd att du ska lämna mig"

Får jag fram med en svag röst och känner hur Felix starka armar omfamnar min midja och lämnar en mjuk kyss i min nacke.

"Jag kommer inte att lämna dig älskling"

Säger han tyst med läpparna precis vid min öronsnibb och jag ryser omedvetet av hans beröring innan jag suckar och vrider på mig så att jag möter hans blick.

"Ska vi åka då?"

Frågar jag och hans läppar kryper uppåt i ett brett leende innan han kysser mig mjukt på läpparna och nickar.

Jag iakttar honom när han försvinner ut i hallen och betraktar honom nöjt när han snabbt drar på mig en tjocktröja och ett par mjukisbyxor innan han kliver i skorna. Precis när jag ska ta ett steg efter honom så känner jag hur det hugger till i huvudet. En skarp smärta sprider sig från tinningen och bak mot bakhuvudet och jag sluter ögonen för att få bort smärtan. När smärtan sakta domnar så öppnar jag prövande ögonen och andas lättat ut när den plötsliga smärtan är som försvunnen.

"Kommer du älskling?"

Hör jag Felix röst från hallen och jag sväljer snabbt och ler svagt innan jag hummar som svar och rör mig ut mot hallen.