Förblindad // Foscar

27.

Jag märker redan när Felix kliver in genom dörren att något är fel. Jag märker av det på sättet han stelnar till i min omfamning och på sättet han väljer att undvika mina blickar och hans noggrannhet att inte röra vid mig i onödan. Men jag väljer att ignorera det för varenda ådra i min kropp skriker efter hans närhet och jag är tillräckligt självisk för att låta det styra över mina beslut.

Men när han fortsätter att undvika mina blickar och beröringar så kan jag till slut inte ignorera det längre och när han slår sig ner i soffan så sätter jag mig på knä på golvet framför honom och tvingar honom att möta min blick. När han möter min blick så konstaterar han mina tidigare misstankar om att något är fel och jag suckar tyst.

"Vad är det som har hänt Felix?"

Frågar jag försiktigt och han biter sig fundersamt i underläppen innan han släpper ur sig ett djupt andetag.

"Jag har funderat"

Säger han och jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare trots att jag försöker intala mig själv att inte bygga upp några förhoppningar.

"Och jag tror att vi är bättre som vänner"

Fortsätter han och mitt hjärta går från att slå några slag snabbare till att stanna helt. Jag tittar snabbt ner i golvet och biter ihop käkarna hårt innan jag tittar upp på honom igen och nickar kort.

"Oscar jag-"

Säger han med en svag röst men jag hostar svagt för att avbryta honom och skakar hastigt på huvudet.

"N-nej det är okej. D-du, eh jag vill att du ska göra vad som känns bäst för dig och inte vad du tror att jag vill att du ska göra"

Säger jag med en skakig röst innan jag ler snett för att övertyga honom även om mitt hjärta känns som att det ska spricka. Felix möter min blick innan han tittar ner i sitt knä innan han lyfter blicken igen med skyldiga ögon. Hans ansiktsuttryck och uttrycket i hans ögon får mig att rynka pannan och han flackar osäkert med blicken när han ser mitt förvirrade ansiktsuttryck.

"Det är något mer, eller hur?"

Frågar jag och han suckar tyst innan han nickar försiktigt.

"J-jag, jag gick inte hem igår"

Säger han och insikten av vad han försöker att säga mig träffar mig som en örfil och jag släpper ur mig ett hackigt andetag.

"Du låg med honom"

Får jag ur mig med en iskall ton och möter hans ögon som avslöjar honom innan han ens yttrar ett ord. När hans tystnad slår emot mig så konstaterar han min anklagande och jag sliter blicken ifrån honom.

"Så det är ditt sätt att fundera? Du går och knullar en annan kille och låter mig tro att du någonsin var intresserad. Du ber mig att ge dig tid. Till vad? Att knulla Ogge för att han åtminstone ger dig något?"

Fräser jag fram innan jag flyger upp på fötter och Felix hoppar förvånat in på soffan och följer mig med oroliga ögon när jag börjar gå tvärs över vardagsrummet.

"Oscar det var inte så, jag-"

"Fan ta dig Felix. Du behöver inte förklara för mig att det inte är som jag tror, att du tänkte på mig hela tiden, vi är inte tillsammans. Vi har aldrig varit. Du har väl all rätt i världen att göra vad fan du vill"

Säger jag irriterat och slår frustrerat ut med armarna flera gånger medan jag pratar. När han öppnar munnen för att prata så höjer jag handen för att stoppa honom.

"Nej jag är inte förbannad för att du var så kallat otrogen, för det var du inte. Du är inte min och jag kan inte styra över dina val. Det som gör mig förbannad är det faktum att du inte kunde varit ärlig mot mig från början. Att du har mage till att låta mig tro att det fanns något där, låta mina förhoppningar växa sig större när allt du vill ha är honom"

Fräser jag fram och Felix reser sig försiktigt upp från soffan med utsträckta händer som att han tror att jag ska flyga på honom och brotta ner honom. Jag skakar bara på huvudet åt honom och backar undan från honom när han närmar sig.

"Allvarligt, fan ta dig Felix. Åh förresten jag tänkte berätta att begravningen kommer att ske på fredag men nu när jag tänker efter så vill jag inte ha dig där, så glöm att jag sa det"

Säger jag irriterat och Felix öppnar munnen för att säga något vilket får mig att sucka djupt innan jag går över till dörren och öppnar den.

"Bara gå Felix. Jag orkar inte med det här just nu"

Säger jag och Felix tittar på mig med en bedjande blick men står fortfarande kvar på samma fläck vilket får mig att smälla handflatan mot dörren och han hoppar till.

"Gå"

Säger jag med en hård röst och till slut lyder han mig och försvinner ut genom dörren som jag slår igen med en hård skräll efter honom.