Förblindad // Foscar

18.

Jag sitter i bilen tvekandes över huruvida jag borde gå in eller inte. Att få se Felix och Ogge tillsammans är inte något jag längtar efter men trots det så kliver jag ur bilen och låser den innan jag beger mig mot ytterdörren. Jag har trots allt lovat mig själv att hindra Ogge från att görs något dumt mot Felix.

När jag kliver in i den stora villan så dunkar musiken genom högtalarna och exalterade skratt och röster hörs från alla hörn och vrår. Jag stannar upp vid några tjejer som jag brukar konversera med i skolan och utbyter några fraser innan jag fortsätter in i huset.

"Enestad"

Hör jag snart en röst bakom mig yttra och när jag sakta vänder mig om så möter jag Ogges blågrå blick. Ett svagt flin vilar på hans läppar och jag tittar bara på honom med höjda ögonbryn och väntar på att han ska bryta tystnaden.

"Du råkar inte ha sett Felix?"

Frågar han med en mörk röst och jag känner hur mitt hjärta löjligt nog fladdrar till vid benämningen av hans namn. Men jag skakar bara kallt på huvudet som svar.

"Nej jag har inte sett till honom"

Säger jag och Ogge hummar svagt som svar samtidigt som han sveper med blicken över rummet och precis när han ska gå förbi mig så hugger jag tag i hans arm vilket får honom att titta ner på mig med höjda ögonbryn och ett självsäkert flin på läpparna.

"Är du sugen Enestad?"

Frågar han med en mörk stämma och viftar menande på ögonbrynen. Jag väljer att ignorera hans kommentar och spänner istället blicken i honom vilket får honom att stanna upp.

"Snälla lek inte med Felix. Om du verkligen vill ha något med honom, kör på. Men annars, låt honom vara. Han är för god för dig, förstör honom inte. Jag har sett dig göra det förr"

Får jag ur mig med en bestämd röst och Ogge tittar på mig en lång stund innan han skakar av sig min arm och ger mig ett irriterat ögonkast.

"Jag gör vad jag vill. Du skulle ha tagit din chans Enestad, nu är han min"

Säger han kallt innan han ger mig en sista blick och börjar sedan att gå iväg från mig med långa irriterade kliv. Jag står kvar och låter hans ord sjunka in. Jag skulle ha tagit min chans.

Plötsligt känner jag hur ett par armar slingras runt min midja och jag rycker skrämt till innan jag känner igen rösten mot min nacke.

"Oscar"

Får han fram och jag ler svagt innan jag vänder mig om i hans famn så att jag står vänd mot honom och blickar in i hans gröna ögon. Han låter sina armar falla så att hans omfamning runt mig försvinner och ger mig ett snett leende.

"Har du sett Ogge?"

Säger han sedan och mitt hjärta sjunker i bröstet samtidigt som jag nickar svagt och pekar bortåt rummet som Ogge försvann igenom. Felix sveper med blicken dit jag pekar och ger mig ett varmt leende innan han rör sig mot den riktning jag pekat. Men precis som med Ogge så grabbar jag tag i hans arm och han ger mig ett förvånat ögonkast.

"Vill du verkligen vara med Ogge? D-det finns andra som gärna hade velat vara med dig. Jag vill inte se hur han krossar ditt hjärta, speciellt inte när jag vet att du förtjänar så mycket mer"

Säger jag desperat och Felix tittar på mig med stora lugna ögon innan han ler svagt.

"Jag uppskattar att du bryr dig Oscar men vi båda vet att ingen annan ens ser åt mitt håll, jag är osynlig. Ogge är den enda som har visat att han vill ha mig och så länge det inte finns någon annan så tänker jag försöka med Ogge"

Säger han och jag känner hur orden ligger och väntar på tungan.

Jag ser dig Felix.

Du är inte osynlig för mig.

Jag finns.

Jag vill ha dig.

Men mina läppar förblir stängda och orden förblir osagda när jag ler svagt och släpper taget om hans arm. Han ler snett innan han vänder sig om för att fortsätta sin jakt efter Ogge och jag lämnas kvar.