Förblindad // Foscar

20.

Min kind vilar mot något varmt och jag tittar upp för att upptäcka att mitt huvud vilar mot Felix nakna bröstkorg som rör sig upp och ner i rytmiska andetag. En lätt snarkning lämnar hans särade läppar och jag ler för mig själv innan jag trasslar mig ut ur hans grepp. Mina rörelser får honom att vakna och han blinkar yrvaket med ögonen innan han möter min blick.

"Godmorgon"

Säger han hest och jag ler svagt innan jag känner hur det hugger till i mitt huvud och en plötslig huvudvärk uppstår. Jag grimaserar och gnuggar fingrarna mot tinningarna vilket får Felix att titta på mig med en bekymrad rynka i pannan.

"Huvudvärk?"

Frågar han och jag nickar svagt som svar vilket får honom att le snett innan han försiktigt stryker med fingrarna över min kind.

"Det blev lite mycket att dricka igår Oscar"

Säger han och jag suckar tyst innan jag tittar på honom.

"Vad hände exakt?"

Frågar jag förvirrat och han ler snett innan han sätter sig upp med ryggen lutad mot väggen och händerna knutna i knäet. Hans vackra ögon faller på mig och för en sekund försvinner känslan av den tryckande huvudvärken.

"Du fick för dig att det var en jättebra idé för dig att köra bil"

Säger han och skrockar lågt för sig själv vilket får mig att stämma in på skrattet. Inte egentligen för att jag tycker att det han säger är speciellt roligt utan för att jag tycker om ljudet av våra skratt tillsammans.

"Så jag fick stoppa dig och tro det eller ej men jag lyckades ta oss båda hem levande trots att du hela vägen klagade på att jag körde alldeles för långsamt"

Fortsätter han och skrattar igen. Jag nöjer mig med att flina svagt och låter hans vackra skratt klinga i mina öron.

"Sedan kunde jag inte bara lämna dig, du bad mig att stanna. Du sa åt mig att hålla om dig och jag kunde inte bara lämna dig alldeles ensam så till slut somnade du i mina armar och jag råkade visst somna jag med"

Avslutar han och ler svagt. En rodnad klär mina kinder och min blick faller ner i knäet samtidigt som jag hör hur han skrockar lågt.

"Vem är det som rodnar nu?"

Frågar han retsamt och petar till mig i kinden vilket får mina läppar att spricka upp i ett brett leende.

Min mobil plingar till och jag är tacksam över att få lägga uppmärksamheten på något annat för en sekund. Men när jag läser smset så dör mitt leende och Felix ger mig en oroad blick.

"Hon har blivit sämre igen, jag måste till sjukhuset"

Säger jag och en bekymrad rynka träder fram i hans panna innan han nickar svagt och reser sig upp ur sängen.

"Jag följer med"

Säger han enkelt och jag kan inte låta bli att le innan jag kommer på mig själv och skyndar mig med att dra en tjocktröja över huvudet och ser hur han gör detsamma.

När vi båda är påklädda och klara så går vi nedför trappan och jag börjar att knyta på mig skorna samtidigt som Felix mobil plingar till. När han inte rör sig så blickar jag upp på honom där han koncentrerat läser smset och ett litet leende skuggar hans läppar innan han möter min blick med ett bekymrat ansiktsuttryck vilket får mig att haja till.

"Ogge vill att jag kommer över"

Säger han och jag stelnar till samtidigt som jag fäster blicken i marken och muttrar lågt som svar.

"J-jag trodde han var arg på mig. Jag är ledsen Oscar men jag måste åka dit"

Säger han och jag känner ur ilskan bubblar upp inom mig samtidigt som jag rätar upp mig och möter hans blick. Han stelnar till när han ser mitt kalla ansiktsuttryck.

"Om du nu är så dum i huvudet att du låter honom krossa ditt hjärta så visst, gå du till honom. Vad är sjukhuset mot att ligga med honom va?"

Säger jag med en dryg irriterad ton innan jag knuffar mig förbi honom och grabbar tag i bilnycklarna på vägen ut.

"Oscar vänta, vad är det med dig?"

Hör jag honom ropa efter mig samtidigt som ytterdörren smälls igen och jag fortsätter att gå med långa kliv mot bilen.

"Du är så jävla blind Felix. Ta på dig dina glasögon igen så kanske du inser vad som finns precis framför ögonen på dig"

Fräser jag fram innan jag hoppar in i bilen, startar motorn och kör iväg från parkeringen där Felix står kvar med ett förvirrat ansiktsuttryck.