Förblindad // Foscar

33.

Bilfärden är tyst. Det enda som hörs är det dova ljudet av däcken som rör sig mot väglaget och motorns tysta muller. Felix hand ligger som vanligt placerad mot mitt ben då han aldrig låter mig hålla hans hand samtidigt som jag kör i rädsla av att jag ska köra av vägen eller liknande.

Skymningen börjar att komma krypandes och sikten försämras tack vare skuggorna som växer sig större och kastar sitt mörka mönster över vägbanan. Jag känner plötsligt hur det flimrar till och min blick blir suddig. Hastigt kniper jag ihop ögonen och försöker att kisa svagt för att få bort den suddiga synen. Jag känner hur det hugger till vid tinningen och bilens däck börjar plötsligt slira under mig.

"Oscar?"

Hör jag Felix oroliga stämma samtidigt som jag desperat kniper åt ratten och blinkar ännu en gång för att få en bättre bild över vägbanan framför mig.

"Oscar!"

Felix panikartade röst når mina öron och jag känner hur han flyttar handen från mitt ben för att istället placera handen över min hand på ratten och räta upp bilen.

Den tryckande smärtan i huvudet börjar att domna och jag känner hur kallsvetten kryper fram i pannan medan synen långsamt börjar komma tillbaka. Men nyvunnen kraft lyckas jag ta ett stadigt tag om ratten och med en glasklar blick lyckas jag få syn på en busshållplats vid sidan av vägen där jag snabbt svänger av och stannar bilen.

"Oscar vad hände?"

Frågar Felix oroligt och vrider på sig i passagerarsätet så att han sitter vänd mot mig och lägger handen mot min kind för att lyfta mitt tunga huvud så att jag möter hans blick.

"J-jag vet inte riktigt. Jag har lite ont i huvudet"

Säger jag snabbt och Felix ger mig en lång, orolig blick innan han sträcker sig bak mot baksätet där hans väska ligger slängd. Jag betraktar honom fundersamt när han börjar rota runt i den överfulla väskan och till slut drar upp ett paket med alvedon och en vattenflaska. Jag ler svagt när han sträcker över det till mig.

"Tack älskling"

Säger jag lättat innan jag snabbt sväljer ner en tablett med hjälp av vattnet. Med en lättad suck sluter jag ögonen och drar ett djupt andetag när jag känner hur värktabletten gör sitt jobb. Jag uppfattar ljudet av det knarrande bilsätet när Felix rör på sig och flyttar sig en aning framåt på sätet och snart överraskas jag av att känna hans mjuka läppar mot mina. Leendes möter jag hans kyss och låter mina läppar arbeta i synk med hans.

"Skräm mig inte sådär"

Säger han med en låg röst när vi bryter kyssen och jag ler svagt som svar innan jag kysser honom snabbt igen.

"Jag mår bättre nu. Ska vi fortsätta?"

Frågar jag och Felix nickar aningen osäkert som svar på min fråga men när han ser hur livligheten börjar komma tillbaka i min blick och hur jag noggrant kollar backspegeln och blinkar ut innan jag kör ut på vägbanan igen så slappnar han av bredvid mig och hans hand är snart på plats över mitt lår igen.

"Vad vill Ogge ens prata om?"

Frågar jag bistert efter en stund men är noggrann med att inte vika av med blicken från vägbanan. Den tidigare incidenten skrämde mig och jag vägrar att tappa kontrollen på det sättet igen när Felix sitter med mig i bilen.

"Oss"

Säger han snabbt och jag höjer lätt på ena ögonbrynet men fortsätter att följa vägens riktning med ögonen.

"Oss som i dig och mig eller oss som i du och han?"

Frågar jag och Felix skruvar besvärat på sig innan han rycker försiktigt på axlarna och drar en hand genom håret.

"Både och antar jag. Men oroa dig inte Oscar, det finns inget oss mellan mig och Ogge"

Säger han och jag nickar kort men kan ändå inte låta bli att känna hur svartsjukan bubblar upp inom mig och aningen omedvetet låter jag bilens hastighet öka en aning.

När vi slutligen är framme vid Ogges hus så saktar jag in och parkerar utanför hans hus. Till min förvåning står han redan och väntar på oss lutad mot ytterdörren med en cigg i mungipan och jag skjuter honom en irriterad blick som han endast besvarar med ett höjt ögonbryn.

Både jag och Felix kliver ur bilen och Felix ger mig ett snett leende innan han tittar över på Ogge och det smärtar mig att se hur en speciell glimt skuggar hans iris när han möter Ogges blick. Precis när han ska gå så hugger jag tag i hans arm och trycker upp honom mot bilen innan jag hetsigt pressar mina läppar mot hans. Han försöker inte att göra motstånd utan förstår att jag behöver göra detta, att jag behöver markera för Ogge att han är min.

Den hetsiga tungkyssen är snart över och Felix ger mig ett vackert leende innan han slinker iväg från min famn och går bort mot Ogge som möter honom med en kram. Ilskan bubblar upp inom mig när jag möter Ogges ögon över Felix axel och med smäll slinker jag ner i förarsätet i bilen och smäller igen dörren efter mig.

Jag ser hur de båda försvinner in i huset och lyckas uppfatta hur Ogges hand vilar mot Felix svank. Det får mig nästan att gå i taket men något får mig att sitta kvar i bilen, jag gör det för Felix. Inte för Ogge.

----
Jealous much ?