Lost Boy » foscar

0.9

O S C A R

Jag kände hur jag kom till medvetandet igen från min nattsömn. Jag öppnade långsamt mina ögon. När mina ögon hade vant sig vid ljuset upptäckte jag Felix i min famn. Vi hade somnat i min säng, trots allt. Han hade sagt tusentals gånger att han lika gärna kunde sova på golvet, men jag fick honom att förstå att det skulle vara mycket, mycket mysigare i sängen. Jag drog med handen över hans mjuka hår. Försiktigt satte jag näsan i hans hår och sniffade in hans sköna doft i näsan. Jag fnissade lite tyst för mig själv. Jag slöt långsamt mina ögon och andades ut.

Plötsligt hörde jag ett plågat skrik komma ut ur Felix. Han satte sig upp med snabba andetag. Han slet sig ur mitt grepp och drog armarna om sin kropp. Fler plågsamma skrik kom ur hans mun. Jag hörde hur han ljudligt började att hulka. Försiktigt satte jag mig närmare honom. Jag satte handen på hans vänstra axel.

"Felix?" mumlade jag tyst.

Han vände sig långsamt om. Hans ögon var svullna och röda liksom hans kinder. De var även dyblöta. Han andades fortfarande snabbt och hackigt.

"F-förlåt Oscar. F-förlåt m-mig", hackade han fram. "J-jag borde gå-å."

Jag drog honom snabbt in i min famn. Han började direkt att gråta igen. Jag smekte med handen över hans rygg. Han blinkade till några gånger och snörvlade tyst.

"Nej Felix, du ska stanna här", viskade jag till svar. "Försök sova vidare."

Han bet sig hårt i läppen. Jag drog med fingrarna över hans kinder och under hans ögon. Han nickade långsamt innan han la ner huvudet mot dunkudden igen. Han tittade upp mot taket och suckade.

"Förlåt för att jag är såhär, Oscar", sa han tyst.

Jag la mig ner bredvid honom igen. Jag drog täcket över hans kropp som var klädd i en tjocktröja och ett par mjukisbyxor som jag hade insisterat om att han skulle låna från mig. Jag lät mina fingertoppar smeka hans kalla kind.

"Du har inget att be om ursäkt om", mumlade jag.

Han ignorerade helt min kommentar och fortsatte att prata med blicken mot taket.

"Jag kan inte kontrollera mina känslor utan allt bara kommer ut. Det är som att allt jag har gått igenom kommer som en käftsmäll och ska förstöra hela mig", fortsatte han.

"Felix, Felix", försökte jag.

Han stoppade upp och vände blicken mot mig. Det syntes på honom att han höll andan, som att han var rädd för vad jag skulle säga. Jag log ett svagt leende mot honom innan jag drog honom närmare mig. Jag la handen om hans nacke och lät mina fingrar leka i hans nackhår. Jag kände hans tysta andetag från näsan mot mitt ansikte. Jag placerade mina läppar lätt mot hans. Han blev förvånad, men försökte försiktigt besvara kyssen. Jag skrattade lite tyst och drog ifrån.

"Vi får jobba på det där", fnissade jag.

En försiktig rodnad spreds över Felix annars bleka kinder. Jag hävde mig upp med armbågarna så jag satt upp i sängen. En gäsp smet ur min mun.

"Jag går och fixar lite frukost, låter det bra?" frågade jag och tittade på honom.

"Du måste inte", mumlade Felix. "Jag kan gå."

"Jag låter dig inte gå utan att äta frukost", kontrade jag med ett litet flin.

"Tack Oscar, men jag är inte så hungrig", mumlade han och tittade ner på täcket.

Jag tittade ner på honom och suckade. Han hade inte ätit något sedan han kom hit, vad jag visste. Jag öppnade upp min garderob och drog fram ett par jeans och en enkel t-shirt. Jag drog en hand genom mitt hår innan jag trött stapplade mot köket.

F E L I X

Jag förstod inte varför Oscar ville ta hand om mig. Om det var det han gjorde. Visst uppskattade jag det, men jag förstod inte varför.

Jag rullade runt i sängen så att jag låg på mage istället. Jag tryckte ansiktet mot kudden och suckade. Kudden luktade som Oscar. Oscar luktade gott. Jag slöt mina ögon och lät min näsa fyllas med hans underbara doft.

Plötsligt kände jag hur sängen tyngdes ner en aning på ena sidan. Jag drog upp huvudet och möttes av Oscars fina ansikte. Han var väldigt vacker. Hans ansikte skulle lika gärna platsa på en staty eller på en tavla. Framför honom stod en bricka med några mackor och två glas juice. Jag tittade upp från brickan och mötte hans blick. Hans blå ögon var en aning oroliga.

"Hur är det?" frågade han.

"Det är b-bra", mumlade jag fram.

"Det tror jag inte på", konstaterade han.

Han satte brickan på nattduksbordet och satte sig närmare mig. Han lutade ryggen mot väggen. Hans armar nådde min kropp. Snabbt drog han ner mig i sin famn. Han satte huvudet mot min axel och tittade på mig.

"Du skulle inte förstå om jag berättade", viskade jag tyst.

Jag tog tag i hans båda händer och lekte försiktigt med hans fingrar. Jag suckade tyst.

"Försök Felix", sa han uppmuntrande.

Jag tittade upp från hans händer och mötte hans vackra ansikte.

"Du distraherar mig", fick jag ur mig.

"Hur då?" frågade han och rynkade pannan.

Jag kröp ihop i hans famn och tittade länge på honom. Jag bet mig i läppen. Jag drog försiktigt med fingrarna över hans läppar. Sedan lät jag mina fingrar smeka hans kinder.

"Du är så omänskligt vacker", viskade jag.

Oscar drog bort min hand. Han granskade mitt ansikte i någon sekund innan han placerade sina läppar mot mina.

-

FÖR CHEESY MEN JAG BRYR MIG INTE, OK?

Meeen, hur mår ni idag?