Lost Boy » foscar

1.7

F E L I X

Jag slog upp mina ögon och försökte sträcka på mig. Det tog direkt stopp och jag kände hur paniken kom krypandes. Jag började andas häftigare och häftigare. Jag stirrade mig omkring.

Jag låg i Oscars famn. Jag bet mig hårt i läppen och försökte lugna ner mina andetag, vilket fick mina ögon att tåras. Oscar sov. Jag kunde inte väcka honom.

Det tog inte lång tid förens jag upptäckte att jag endast låg i underkläder i Oscars famn. Mitt hjärta började picka snabbare och snabbare. Jag slängde täcket över min kropp. Oscar grymtade irriterat till i sömnen, innan han öppnade sina ögon. Hans blå ögon tittade nyfiket på mig.

"Hej Felix", sa han med ett leende.

"H-hej", stammade jag generat fram.

Jag drog täcket närmare min kropp och tittade upp mot taket. Han fick verkligen inte se min kropp igen. Den var hemsk. Man kunde inte ljuga om det. Jag lät täcket dras över mitt ansikte.

Jag hörde hur Oscar hoppade närmare mig och drog ner täcket till min haka. Jag lät mina ögon vara slutna. Han smekte mig sakta över mitt hår. En försiktig kyss lämnade han mot min panna.

"Hur mår du, vännen?" frågade han.

Jag svarade honom inte, utan skakade bara på mitt huvud. En tyst suck lämnade honom. Jag suckade jag också.

Jag förstod inte hur han frivilligt ville vara här.

Jag kände hur det lilla kexet jag hade tryckt i mig dagen innan höll på att komma upp igen. Jag reste mig ur sängen – med täcket runt kroppen – innan jag sprang mot badrummet. Jag hörde Oscars röst bakom mig, men jag ignorerade honom helt för tillfället. Jag låste dörren direkt och föll ner på golvet. Jag försökte hämta min anda igen, efter den lilla biten jag hade sprungit.

Jag lutade huvudet mot toaletten och suckade. Ett hulkande läte lämnade mig. Jag drog upp locket och stötte upp allting igen. Jag spottade ur lite saliv och stönade till. Jag visste att jag självmant inte skulle få ur mig något mer.

Med en darrig hand så närmade jag min egen mun. Jag började sätta ner två fingrar i halsen, och direkt kom min kräkreflex igång. Jag kraxade till och spottade ut mer. Jag skulle precis sätta ner mina fingrar igen, då det knackade på dörren.

"Felix?" hörde jag Oscars oroliga röst säga.

Jag stängde locket direkt. Jag satte mig i fosterställning med armarna runt benen och ansiktet tryckt mot knäna.

"Gå Oscar", fick jag ur mig.

Direkt blev mina ögon fyllda av tårar. Jag ville ju inte att han gick, jag ville ha honom här. För mig själv. Jag behövde honom.

"Men, jag vill ju hjälpa dig", försökte han.

"Jag behöver ingen hjälp! Jag mår bra!" utbrast jag irriterat med gråten i halsen.

"Nej det gör du inte Felix", suckade han tyst.

Jag bet mig hårt i underläppen. Jag kunde inte röra mig. Jag bara satt där.

Plötsligt hörde jag hur låset på dörren gick upp. Oscar lyfte snabbt upp mig och slängde täcket över axeln. Han bar in mig till mitt rum igen och bäddade ner mig i min säng. Han satt på sängkanten och drog handen över min panna.

"Du vet att jag inte vill dig något ont, Felix", sa han menande. "Jag bryr mig om dig."

Jag slöt mina ögon och nickade långsamt.

Jag var inte säker på om jag kunde tro på hans ord, men jag fick hoppas.

Jag hade fallit handlöst för honom. Det var inget jag kunde hjälpa. Det gjorde mig frustrerad. Det var tack vare honom som jag låg här i min säng, och inte var begraven i jorden.

Oscars fingrar smektes över hela mitt ansikte. Hans ögon granskade mig. Han släppte inte blicken från mig en endaste gång.

Jag önskar att det var såhär mamma agerade också. Jag kände mig trygg såhär. Jag kände mig trygg i Oscars närhet, även fast det skrämde mig så sjukt mycket.

Jag tittade länge på honom. Jag sträckte händerna mot honom och han närmade sig mig långsamt. Jag satte händerna på hans kinder. Jag flackade länge med blicken mellan hans läppar och ögon. Båda delarna var lite intressanta och fascinerande. Försiktigt drog jag hans ansikte ännu närmare mitt. Hans andetag puffade mot mitt ansikte. Jag fnittrade tyst till. Han lät avståndet mellan våra läppar försvinna och hans läppar träffade mina. Våra läppar passade alltför bra tillsammans. Jag kände hans tunga mot min underläpp. Automatiskt så särade jag på läpparna och hans tunga slank in i min mun. Båda tungorna brottades om dominans, innan jag försiktigt drog ifrån. Ett nöjt ljud lämnade Oscar. Långsamt öppnade han sina fina ögon igen. De klarblå ögonen tindrade till lite smått. Det fick mig att le.

"Du ler, Felix", konstaterade han.

Jag nickade försiktigt. En rodnad höll på att ta över mitt ansikte. Snabbt satte jag händerna för ansiktet.

"Sluta upp med det där", sa Oscar bestämt. "Ditt leende är jättefint."

Jag tog ner händerna och gav honom ett snett leende. Han gav mig en snabb kyss mot ena mungipan.

"O-Oscar, j-jag-", började jag.

"Ja Felix?" svarade han.

"J-jag älskar d-dig", stammade jag ur mig.

-

Jag var på Rockbjörnen igår, och alltså vilken kväll!! Vi kammade hem alla tre priserna vi var nominerade i; Årets konsert, Årets livegrupp och Årets fans!

Dock blev det kaos mot slutet, men annars vad allt så bra. (Om man inte tänker på de tjejerna bredvid oss som sa till vakter att vi knuffades när det var de som gjorde det?? Seriöst??)

Jag har inte vågat prata eller gå än, då min hals gör ont och mina ben gör ont.

Jag försökte filma och fota igår (använde två kameror) och allt blev skit. Och jag som skulle göra en video av allt. Jahapp. Vi får se.

Min kompis Jonna fyller ju år idag, grattis till dig!!

Men hur mår ni idag?