Big Girls Don't Cry-Bok 2

Kapitel 4

Och in kom killen som jag tidigare sprungit in i, det var för bra för att vara sant tänkte jag och la huvudet på bänken och suckade. Det lät betydligt mer än jag hade hoppats på och jag tittade försiktigt upp och upptäckte att allas blickar nu var riktade rakt på mig. Jag log generat och den nya killen skrattade till lite och såg road ut. Alla tittade tillbaka på killen och väntade på att han skulle göra något. Jag kollade mig omkring och såg att alla tjejer var som hypnotiserade av honom, till och med våran fröken stod där och bara glodde.

Han står där framme med sitt eländigt charmerande leende som får alla tjejer på fall, precis som sist. John såg  till och med glad ut, och jag lovar, hon ser aldrig glad ut. Markus kollar ut över klassen och så kommer han till min plats. Jag ler inte och nu gör inte han det heller. Han kollar snabbt bort från mig och ner i golvet.

"

"Du kan sätta dig. Framför Cassandra. Där" säger hon och pekar på mig, rättare sagt på platsen framför mig. Han blundar och börjar sedan gå mot mig. Jag sitter med korsade armar och vägrar att kolla på honom så jag sitter och kollar på John som inte verkar märka det.

"Så du ska alltså tvinga mig att gå igenom det här en gång till?" väser jag bakom honom och jag ser hur han sjunker ner i stolen.

Resten av lektionen ägnar jag åt att kolla intensivt in i han nacke, som att det skulle få honom att försvinna. Jag sitter och grubblar på om jag ska våga gå fram och prata med honom eller bara ignorera honom. Mitt beslut blir att ignorera, det kommer dock inte bli så lätt, då jag ska gå här i två år till och antagligen han med. Jag fattar bara inte vad han gör här, två år och plötsligt här han tillbaks?

John kollar en snabbis på klockan och låter alla gå, men idag sitter jag bara kvar på min plats och väntar på att alla ska försvinna, vilket de till sist gör. Precis som jag reser mig för att gå ger John mig en allvarlig blick och säger "Jag trodde du visste att skulle få sitta kvar idag igen" och sedan ler hon. Idag var det faktiskt skönt att få sitta kvar, det minskar chansen att jag stöter på Markus.

"Så John några planer inför helgen?" frågar jag och sätter ihop händerna, smått intresserad av hennes svar.

"Om du inte håller tyst så kommer jag hålla i en kvarsittning" svarar hon nonchalant.

"Du vet jag bor ju häromkring som om du verkligen vill träffa mig så är det bara att ringa" säger jag och flinar. Hon ler tillbaka mot mig och reser sig upp. "Vi ses på lördag. Klockan tio." säger hon och lämnar klassrummet. Fan. Jag slår huvudet i bänken. Det har aldrig hänt att jag fått kvarsittning, jag måste lära mig när det är dags att hålla tyst. Klockan slår över och jag inser först nu att min nästa lektion börjar om mindre än fem minuter. Jag går ut ifrån klassrummet och precis utanför står Markus och väntar. För att undgå en pinsam konversation med mitt ex fortsätter jag bara mot nästa lektion.

"Cassandra" ropar han bakom mig och jag hör hur han följer efter mig. Jag svarar inte, utan fortsätter att ignorera honom. "Cassandra" säger han igen och den här gången tar han tag i min arm. Jag drar åt mig den och kollar in i hans ögon, men anstränger mig hårt för att inte falla in i tårar, istället försöker jag bara se arg ut.

"Varför är du här?" frågar jag irriterat och börjar gå igen.

"Min pappa fick en befordran här i stan och jag ville inte gå på samma skola som dig så han föreslog det här stället" gee thanks.

"Wow" säger jag och går in i klassrummet. Det är inte många där inne vilket betyder att jag läst fel på schemat i morse. Jag sätter mig på stolen längst bak, där det sitter någon både framför och bredvid mig så att Markus inte ska kunna komma nära mig igen.

Lektionen rullat på lika segt som alltid, men just idag kan jag inte fokusera på lektionen utan all min koncentration ligger på Markus. Alla tjejer kollar på hungrigt på honom, jag förstår det han är nu helt klart den snyggaste killen på skolan. Jag hade trott att jag var speciell när en kille så het som han var intresserad av mig, jag var en riktig mes.

"Jag släpper er lite tidigare idag. Markus du kan stanna kvar de sista minuterna" säger Läraren i fronten av klassrummet, en lärare som jag inte kan minnas namnet på. Nu när jag tänker efter kan jag bara Johns namn, vilket är ganska ironiskt.
Jag är en av de första som lämnar klassrummet, som jag går kan jag känna Markus blick bränna i min rygg. Han hade precis kommit hit och ska redan prata med en lärare, jag hoppas det är allvarligt.
Fredagkväll, vilket betyder filmkväll med Tanja och massa onyttigheter. Bästa sättet av avsluta en jobbig vecka.
Min första uppgift är att köpa massa skräpmat, så jag skyndar mig bort till matbutiken bredvid fiket. Jag är där inne i säkert en timme och när jag kommer ut bär jag på ungefär fem olika chips sorter, ett kilo lösgodis och självklart choklad. Nästa uppgift är att köpa mat, så jag drar bort till McDonalds där jag köper två 20 bitar Nuggets lådor och drar mig sedan tillbaka till Internatet med fulla händer. Klockan har börjat närma sig sju när jag kommer tillbaka in och skolan är nu torr på folk. Jag öppnar dörren till mitt ovh Tanjas rum och upptäcker Elliot sitta på Tanja säng och Tanja i min.
Med smäll stängs dörren bakom mig och jag får genast bådas uppmärksamhet. Fortfarande arg från kvällen innan släpper jag maten på skrivbordet och blänger på Tanja som genast ser skyldig ut.
"Jag måste.... Jag kommer snart" mumlar Tanja och smiter ut från rummet.

"Jag vet att du är arg på mig och du har all rätt till det" börjar Elliot och reser sig från sängen men han hinner inte säga mer förens jag slänger mina armar runt honom.

"Jag hatar honom" mumlar jag och känner hur han lägger armarna runt om mig.

"Markus?" säger han lågt och drar handen upp och ner på min rygg.

"Mm" mumlar jag och släpper taget om honom. "Och om igår, jag vet att du bara försöker skydda mig men jag klarar mig" han ler mot mig med sina skimrande ögon.

"Jag vet. Jag vill bara inte du ska bli sårad" säger han och tar tag i min hand.

"Okej, så alla är vänner igen! Dags för att bli feta!" säger Tanja som uppenbarligen stått och tjuvlyssnat utanför dörren, men det stör mig inte för just nu känner jag bara för att ta det lugnt med mina två bästa vänner.
Jag plockar ut alla chipspåsar, chokladen, godiset och självklart våra Nuggets. Vi slår på en komedi som jag inte vet namnet på, och kryper ihop i min säng med teven framför oss.