Big Girls Don't Cry-Bok 2

Kapitel 19 (mini kapitel)

Tanjas P.O.V

Jag kikar oroligt fram från mitt gömställe. Egentligen är det inte mycket till gömma, men dem kan i alla fall inte se mig när jag står här. Alla möjliga tanka flyger runt i mitt huvud, men den som ständigt är på samma ställe är: Klarar jag verkligen av att bara var Elliots vän?
För en tjugo minuter sedan träffades vi och pratade ut om allt som hänt, vi beslutade att bara vara vänner. Det var snarare så att Elliot beslutade och jag kunde inte annat än att hålla med, då jag vet att det är enda sättet jag kan vara nära honom.

"Är du verkligen så patetisk?" frågar en mörk röst bakom mig, och jag vet genast vem den tillhör.

"Jag står bara här" säger jag och ger Markus ett irriterat leende. Han flinar och kollar sedan bakom mig, då försvinner flinet igen.
Jag följer Markus blick, tillbaka på Elliot och Cassandra, som inte längre pratar med varandra, utan kysser varandra. Ilskan stiger inom mig och jag är ganska säker på att jag hade gråtit om inte Markus varit här.

"Så sent som för några timmar sedan sa hon att hon älskade mig och nu står hon och hånglar med din drömprins" säger Markus med en slags tyngd i rösten.

"Jag vet inte vad du pratar om" mumlar jag och kollar på medan Elliot och Cassandra börjar prata igen. Jag kan till och med se ett leende på Elliots läppar, kanske det här är varför han inte gillar mig? Han har förgiftad av Cassandras utseende. Hennes perfekta svarta hår och lagom kurviga kropp, hennes längd som slänger en extra liten klick av söthet.

"Jag kan se sättet du kollar på honom" säger Markus simpelt. Jag vänder mig om mot honom, och ser hur han kollar på Cassandra. En gnutta av ledsamhet, men mestadels kollar han på henne som om hon är det vackraste i världen. Trots allt som har hänt mellan dem, så älskar dem fortfarande varandra.

Utan någon tanke på vad jag håller på med går jag närmare Markus och lyfter upp mig själv för att kyss honom, men precis som mina läppar ska snudda vid hans puttar han bort mig.

"Jag vet att jag är helt oemotståndlig, men jag är färdig med eran drama" säger Markus allvarligt och försvinner sedan iväg i korridoren.
Det var en dålig plan, det vet jag, men det skadar ju aldrig att försöka.

"Ta dig själv i kragen och stå upp för dig själv" säger jag stöttande till mig själv. Jag tar ett djupt andetag, sätter ett leende på läpparna och skyndar iväg mot mitt och Cassandras rum.