Big Girls Don't Cry-Bok 2

Kapitel 6

Han trycker sina läppar mot mina och jag känner hur mina kinder hettas till. Jag hade saknat det här, ingenting kan slå hans mjuka läppar. Alla minnen av honom spolas upp i mitt huvud och jag inser nu hur mycket jag faktiskt har saknat honom, men så kommer ju det där minnet som förändrade min syn på honom, som får mig att inse vilket misstag detta är, ändå kan jag inte röra på mig. När han kysser mig sprider sig en speciell värme, en värme som jag inte känt på lång tid, en värme som bara han kan ge mig.

Dörren till klassrummet rycks upp och vi drar oss snabbt ifrån varandra. Markus nästan flyger upp från bänken och jag ser hur han skäms när han ser vem som kommer in. Det är skolans rektor och låt mig påpeka att hon inte ser särskilt glad ut.

"Vad gör ni här?" frågar hon och går fram till Markus. Hon står helt still med ett uttryckslöst ansikte. Rektorn, vars jag inte vet hennes namn, håller fram sin hand mot honom och väntar på att han ska ge henne något. Han kollar förvirrat på mig och jag rycker på axlarna, rektorn kollar ner på mappen bakom honom. Markus kollar bakom sig och upptäcker mappen, som han sedan lämnar över till henne.

"Vad gör ni här?" upprepar hon och lägger mappen i Johns skrivbordslåda igen. Hon kollar på oss båda och väntar på ett svar, men varken jag eller Markus säger någonting.

"Hade ni tänkt att ge mig ett svar eller fortsätta stå där och se dumma ut?" frågar hon. Inte särskilt trevlig för att vara rektor.

Markus som nu förstod att jag inte tänkte säga något börjar genast att prata. "Vi är på kvarsittning"

"Själva? Förväntar du dig att jag ska tro på det?" frågar hon och låter nu lite road. Jag har aldrig gillat rektorer, de tror att de är bra bara för att de kan bestämma över en, usch. "Det här är inte ett ställe för kåta tonåringar" säger hon sedan. Jag sätter en hand för munnen för att inte börja skratta, och Markus som står framför henne gör allt för att försöka se allvarlig ut.

"Vi fick kvarsittning av Jo.. fröken Johnsson, hon sa att vi skulle vara här till klockan fyra" fortsätter Markus. "Sedan låste hon in oss" Rektorn kollar tveksamt på Markus och sedan slänger hon en hastig blick på mig. Hon kollar upp på klockan och kollar leende tillbaka på Markus.

"Vad sa hon innan hon gick?" frågar hon och kollar på mig, Markus gör detsamma.

"Eh..."

"Har du tappat talförmågan? Svara på min fråga"kräver hon och går närmare mig, vilket skrämmer mig något enormt.

"Hon sa att vi bara skulle sitta stilla på våra platser" svarar jag hastigt. Bra där Cassandra *facepalm*
Jag ser Markus bakom rektorn med sin hand för ansiktet, han kollar upp och ger mig en tumme tillsammans med ett sarkastiskt leende.

"Hur kommer det sig då att ni att ni nyss satt och kladdade på varandra" frågar hon och spänner ögonen i mina, vilket gjorde henne ännu lite läskigare. Det plingar till och jag insåg precis en utväg härifrån.

"Han bara kom mot mig" svarar jag oskyldigt och i bakgrunden ser jag att Markus grimaserar mot mig, så jag kollar tillbaka på rektorn som inte ser särskilt övertygad ut.

"Tror du det här är första gången något som det här inträffat?" frågar hon "Du är inte den första som använt den ursäkten, fröken lilla" Hon går mot dörren och vänder sig mot oss igen. "Sätt er i varsin ände av rummet och var knäpptysta. Jag kommer att kolla upp er under dagen, men först ska jag ringa Johnsson" Vi går mot varsin stol, såklart i olika delar av rummet, och sätter oss ner. När hon ser att vi satt oss till rätta lämnar hon rummet. Varken Markus eller jag säger någonting, utan vi bara sitter där.