Big Girls Don't Cry-Bok 2

Kapitel 8

Mina ögon slås upp av en stark lukt, en lukt som liknar axe. Jag skannar omgivning och upptäcker fort att jag inte har en aning om var jag är. Kvällen innan hade varit väldigt suddig och fylld med tårar. Det sista jag kommer ihåg är att jag lägger mig ner i min säng, eller kanske inte min säng, i en säng i alla fall. Jag kommer inte riktigt ihåg varför jag inte la mig i min säng jag vet bara att Markus hjälpte mig att komma hit. Jag minns genast telefonsamtalet från Edvins pappa och allt som hände innan. Axe lukten når min näsa igen och får mina ögon att tåras, jag har dock ingen aning om varför. Jag rör mig försiktigt för att resa mig upp som jag känner en hand på min höft. Nu minns jag genast var jag är, Markus tog med mig till sitt rum för han vägrade att lämna mig ensam när jag grät så mycket. Jag lyfter på hans arm och reser mig upp från hans säng. Frågan nu är var kommer lukten ifrån om Markus sover? Jag kollar mig runt i rummet och upptäcker en till säng snett emot Markus, hans rumskompis, självklart..
Jag går förbi en spegel som sitter på en av de tomma väggarna och upptäcker att jag inte har annat än en stor t-shirt på mig. Markus lånade mig den för att sova i och jag måste säga den är bekväm. Jag tar mina kläder från dagen innan och börjar gå mot dörren.

"Ska du redan gå?" säger en röst bakom mig. Jag känner igen den men jag vet att det inte är Markus. Med en förvirrad blick vänder jag mig mot killen och jag kommer genast ihåg honom. Det var killen som jag träffade på fiket samma dag som Markus dykt upp i korridoren, jag hade helt glömt honom. Till en början ser han förvånad ut men sedan börjar han flina mot mig.

"Jag som kände mig speciell" säger han med en tillgjord besvikelse. Han står med en tandborste i munnen och luktar starkt av Axe.

"Jag och han har inte... ja du vet vad jag menar" säger jag oskyldigt. Egentligen var det ju inte sant men det nämner jag inte, det skulle bara göra honom förvirrad.

"Så hur hamnade du i hans säng då?" flinar han och går in till badrummet.

"Det är jag inte helt säker på" mumlar jag och sätter mig ner på sängen som sängen som jag antar är hans.
Han kommer ut från badrummet fortfarande med ett flin på läpparna och går bort mot byrån som står tätt intryckt vid sängslutet. Han plockar fram en tröja och kastar den i Markus ansikte vilket för honom att hastigt rycka till.

"Men vad fan, Nate!" säger han högt och reser sig upp från sängen iklädd endast kalsonger. Just det! han heter Nate, hade jag helt glömt bort. Utan ett ord till mig går Markus in till badrummet och smäller igen dörren bakom sig.

"God morgon på dig med" mumlar jag vilket får Nate att fnissa till. Han gräver lite i byrån som han tidigare varit och drar fram något som ser ut att vara en skjorta. Efter en stunds överläggande med sig själv drar han av sig den slappa vita t-shirten och blottar sina väl skulpterade magmuskler. Han ger mig en road blick och börjar knäppa skjortan som han satt på sig utan att jag märkt det.

"Njöt du av utsikten?" flinar han.

Awkward...

Toalettdörren svingas upp och Markus kollar på mig som om jag är en liten unge som någon glömt i affären. Det verkar som att han till slut satt ihop ett och ett och upptäckt att jag suttit i hans rum, det tog sin tid.

"Hur mår du?" frågar han och sätter sig ner bredvid mig på sängen.

"Bättre" mumlar jag. "Så varför är jag här?" frågar jag sedan.

"För att du var orubblig, jag var tvungen att bära dig för att få dig någonstans" svarar han oberört och går mot samma byrå som Nate tidigare rotat i. "Och jag har ingen som helst aning om var ditt rum är och du svarade inte när jag frågade så jag tog dig hit" Han drar på sig en marinblå trikå t-shirt och sedan ett par vanliga svarta jeans.