Kapitel 28 (extra kapitel)

1.4K 52 15
                                    

Det var egentligen meningen att det förra kapitlet skulle vara det sista, men jag lämnade vissa saker lite oklart.
Det betyder alltså att det här kommer bli det sista kapitlet, men det kommer självklart att komma en epilog.

Tanjas P.O.V

Jag lyssnar noga till varenda ord som Cassandra säger till mig. Det låter verkligen som hon menar det, men jag kan ändå ta mig till att förlåta henne. Det är som att allt snällt Jon någonsin gjort för mig överglänsas av allt det dåliga.

Precis som jag tror att hennes taniga ursäkt är över och hon äntligen ska gå säger hon:

"Han gillar dig vet du, du borde prata med honom"

Tystnaden lyder i rummet och jag kan knappt andas. Elliot gillar mig?

Dörren smäller igen bakom mig och jag andas ut. Han ville bara vara vänner, inget mer!

Cassandra måste ha sagt det där för att göra mig glad, för att jag skulle förlåta henne.

Även om det där med Elliot inte var sant så ska jag gå och träffa honom, jag menar vad annars ska jag göra? Dessutom har jag inte träffat honom på flera dagar.

Jag går till min garderob, som är ovanligt tom då jag delade med Cassandra när hon bodde här, och tar fram en ljusrosa topp med ganska djup urringning och ett par vita jeans.

Jag byter om på rekordtid och slänger på mig en lätt sminkning med puder, contour och lite maskara.

Mobilen som ligger på nattygsbordet plingar till och visar att jag fått ett sms från Elliot.

Elliot: Träffas? Måste prata med dig

Jag: Visst, fiket om tio?

Elliot: Perfekt

Nervositeten slår mig plötsligt och jag inser att jag är rädd för att höra det som jag så länge velat höra. Är det kanske så att Cassandra var ärlig mot mig, att han faktiskt gillar mig? Om så är fallet, vill jag verkligen det?

Elliot är en av dem närmaste vännerna jag har, vill jag verkligen förstöra det genom att vara med honom på det här sättet.

"Han vill bara träffas, lugna dig!" säger jag till mig själv och skakar av mig alla tankar.

Jag går fram till spegeln och kollar om jag ser anständig nog ut för att gå ut.
När jag till sist bestämmer mig för att jag inte orkar byta om, lämnar jag rummet.

Det första jag gör när jag kommer ut är att ta upp min telefon. Det är alltid så pinsamt att gå omkring ensam, dessutom är det tråkigt.

Kanske blir det så att jag ringer eller skriver till Cassandra, inte just nu, men kanske någon gång.

Precis som jag ska ringa till Elliot puttas jag bakåt av något hårt och stort.

"Asså vad fan.." börjar jag men hejdar mig själv när jag ser killen som står framför mig.
Jag blir chockerad att killens utseende och sitter helt stilla på golvet, nästan dreglandes och kollar på honom.

Han böjer sig ner med ett litet leende och plockar upp något som ligger på golvet. Jag ser dock inte vad det är, då jag är alldeles för upptagen med att kolla på honom.

"Verkar som att Elliot vill ha tag på dig" säger han.

Elliot vem?
Killen som sitter framför mig på golvet räcker fram mobilen (som jag tydligen tappat under mitt fall) och jag tar tacksamt emot den.

Jag reser mig försiktigt upp med stöd från killen utan att släppa honom med blicken. Den här killen ser helt ärligt ut som en ängel. Vitaktigt hår och lysande blåa ögon. Han kollar först ner i golvet och sedan upp på mig och börjar le.

"Varför ler du?" frågar jag lite generat och lägger ner mobilen i bakfickan på mina jeans

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

"Varför ler du?" frågar jag lite generat och lägger ner mobilen i bakfickan på mina jeans.

"För att du är vacker" säger han och kollar på mig med en menande blick.

Jag känner hur mina kinder hettas upp, så jag vänder bort huvudet för att han inte ska se det.

"Förlåt att jag gjorde dig generad, men jag kunde inte hjälpa mig själv" säger han och jag kan se i ögonvrån hur han kliar sig i nacken.

Jag vänder mig mot honom igen och ler.

"Jag ska nog g..."

"Vill du gå på en dejt med mig?"frågar han innan jag hunnit avsluta min mening och ser hoppfullt på mig.

"Det skulle vara riktigt trevligt" svarar jag. "När?"

"Vad sägs som nu?" föreslår han och ser på mig med ett lysande leende.

"Okej" 

"Jag är Nate förresten" säger han och räcker fram sin hand mot mig.

"Tanja"


Big Girls Don't Cry-Bok 2Where stories live. Discover now