Big Girls Don't Cry-Bok 2

Kapitel 17

Efter att hela natten ha tröstat Tanja och förklarat allt som Elliot sagt är jag dödstrött, jag känner mig bokstavligt talat som en zombie. Idag har jag bara haft två lektioner, vilket var otroligt skönt, men innan jag kan gå och lägga mig i min säng står det två saker på schemat. Det första är att konfrontera Markus om mina känslor och det andra är att visa Elliot att Tanja och han faktiskt skulle vara ett fantastiskt par, på Tanjas begäran. Det är otroligt gulligt att hon vägrar ge upp hoppet om honom, och vem är jag att stoppa henne.

Cafeterian är tyst tack vare att större delen av elever på skolan har lektion. Det är bara min och en annan klass som slutar tidigt just idag. Jag vet att Markus har ungefär samma schema som mig, men jag har inte sett honom på lektionerna på säkert en vecka, så han är förmodligen inte på lektion nu heller.
Jag slänger en snabb blick genom den tomma cafeterian och drar sedan upp min mobil, för att skriva ett sms till Elliot. Konversationen vi haft igår slutade lite stelt. Vi både kom överens om att det skulle vara äckligt att kyssa varandra, men en liten del inuti mig påstår att det inte skulle vara så illa.

"Ring när du slutar" skriver jag och trycker sedan på skicka.

När fem minuter har passerat beslutar jag mig för att ta tag i problemet med Markus. Jag passerar en öppen klassrumsdörr där lektionen är på full gång, men när jag kikar in ser jag att ungefär hälften av alla elever snarkar, däribland Elliot. Ett litet fniss slinker ur mig medan jag fortsätter gå. Vägen till Markus rum känns oroväckande lång och jag är smått orolig för att stöta på Nate, då jag fortfarande inte gett honom ett svar om 'dejten' som aldrig kommer inträffa.
Bara några meter rummet ser jag en lång slank figur komma närmare mig. Jag får syn på långt svajande hår som gungar från sida till sida och jag inser genast vem jag är på väg att stöta in i.

"Är det inte min lilla favoithora?" säger Vanessa ironiskt och sätter på sig klackskorna hon nyss hållit i. Hon ser på mig med ett belåtet flin.
"Jag har precis varit hos Markus, om du undrade alltså"

"Det gjorde jag inte" svarar jag och går förbi henne, åt samma håll som hon kommit ifrån, alltså mot Markus rum.

"Tror du på fullaste allvar att han kommer välja dig före mig?" fnittrar hon bakom mig, men jag ignorerar det och fortsätter gå.
Till en början trodde jag faktiskt att hon skulle följa efter mig, men det visar sig att hon har viktigare saker för sig än att tortera mig.

Jag knackar en gång, inget svar. Två gånger, inget svar. Tre gånger, inget svar. Efter att jag knackat fem gånger ger jag upp och vänder mig om för att gå, men precis som jag tar ett steg framåt rycks dörren upp bakom mig.

"Cassandra?" säger Markus med en förvånad och utmattad röst.
Jag vänder mig mot honom och upptäcker att han står framför mig iförd endast ett bar gråa mjukisbyxor. Hans hår står åt alla håll och hans ögon hänger så mycket som ens är möjligt i hans taniga ansikte. Markus kliver åt sidan för att visa mig att jag kan gå in, vilket jag efter en stunds överläggande gör.

"Jag träffade Vanessa på vägen hit" säger jag och tar ett par stela steg in i rummet.

"Vad är det du vill, Cassandra?" frågar han och drar en hand genom sitt rufsiga hår. Han går till sin byrå och drar på sig en simpel svart t-shirt och vänder sig sedan mot mig med korsade armar.
"Jag har inte hela dagen" säger han kyligt och kollar på mig med en glimt i ögat.

"Jag är redo" säger jag och tar ett djupt andetag.

"Det var längesedan du var redo" flinar han och ger sig själv en klapp på ryggen för sitt påhittiga skämt.

"Jag är redo att förlåta dig" säger jag lågt och studerar Markus ansiktsuttryck tydligt. Till en början visar han inte mycket, men efter ett par minuter börjar han flina.