Big Girls Don't Cry-Bok 2

Kapitel 16

Jag springer genom korridorerna sökandes efter Logans klassrum. Klockan är strax efter sju och chansen att Logan fortfarande är kvar på skolan är minimal.
Jag knackar på klassrummets dörr, men rycker upp den innan jag får något svar. För låt oss vara helt ärliga, det är lite svårt att svara om man inte ens är här.
Det jag möts av får mig nästan att svimma. Logan står framför mig iklädd en svart kostym som sitter åt perfekt mot hans kropp. Han kollar på mig med en förvirrad blick och tänder lampan på sitt skrivbord.

"Cassandra?" säger han förvånat och stoppar händerna i sina fickor.
"Vad gör du här?"

"Tja, du sa att jag kunde komma när jag behövde prata, men du skulle precis gå så jag kan komma tillbaka någon annan gång" säger jag och vänder mig om för att gå, men jag stoppas av att Logan tar tag i min arm.

"Jag kan ställa in, det är lugnt. Jag är här för dig" säger han när jag vänder mig om igen. Jag ler mot honom som för att säga tack och han nickar till svar.
Han drar upp sin telefon och slår ett nummer som jag inte ser.

"Hej, Steff. Det blev ändrade planer, du kan säga till henne att det inte blir något" säger han in i telefon.

"Jag vet, men det dök upp något viktigare. Jag är ändå inte så säker att jag är redo för det här än" fortsätter han.

"Tack, jag älskar dig med" säger han och lägger sedan ifrån sig sin telefon.

Jag kollar förvirrat på honom.

"Det var min syster" förklarar han och sätter sig ner vid skrivbordet.
"Så, vad ville du prata om?"

"Du vet Markus?" säger jag, lite mer som en fråga.

"Killen du hatar" svarar han. För några veckor sedan hade det varit helt korrekt, men nu? Inte direkt..

"Tja... Det kan ha kommit tillbaka en liten liten känsla där" säger jag försiktigt och gestikulerar med min hand medan jag förklarar.

"Du älskar honom" säger han simpelt.

"Ehm Ja? Jag trodde jag var helt över honom, men så log han det där underbara leendet som bara han kan och sen var jag borta igen" säger jag drömmande.

"Du har alltid älskat honom, Cassandra. Markus var din första riktiga kärlek så du kommer antagligen alltid älska honom" förklarar han och ger mig ett litet leende.

"Men vad ska jag göra? Han är tillsammans med den äckliga tjejen Vanessa" stönar jag och kollar ner i marken.

"Jag vet inte mycket om kärlek, men jag vet att man aldrig ska ge upp på dem man älskar" säger han allvarligt.

"Du har nog rätt" suckar jag och kollar på Logan med stora ögon.
Det är konstigt att inte prata med Elliot om det här, han har ju i och för sig fullt upp just nu, men det känns ändå konstigt. Jag har aldrig hållit något hemligt för honom, han är min bästa vän, han vet allt.

"Jag borde nog röra mig hemåt" säger Logan tröttsamt och reser sig ur sin stol med trötta ögon.

"Vart var det du skulle när jag kom?" frågar jag nyfiket och hoppar ner från bänken jag alltid brukar sitta på.

"Jag skulle på en dejt" svarar han, släcker lampan och går ut ur klassrummet.

"Förlåt" säger jag och följer med honom ut i korridoren. Jag borde ha förstått att han skulle på dejt när han var iklädd de där kläderna.

"Det är lugnt, jag ville ändå inte gå" förklarar han och slänger en snabb blick på mig.

"Varför?" frågar jag och stannar upp bakom honom.

"God natt, Cassandra" säger han högt och fortsätter gå. Den här gången följer jag inte efter honom utan fortsätter åt mitt rum.

Jag låser upp dörren och möts av en snyftandes Tanja. Hon ligger i sin säng med en kudde för sitt ansikte.
För att vara helt ärlig trodde jag hon skulle vara med Elliot, men det verkar inte ha gått lika bra som jag trott att det skulle.

"Tanja?" säger jag försiktigt och stänger dörren bakom mig samtidigt som jag långsamt går mot henne.
"vad har hänt?"

"Elliot hände. Han är en idiot!" säger hon högt och börjar snyfta ännu mer än hon gjorde tidigare.

"Vad menar du? Ni  kysstes ju, allt var bra" säger jag och sätter mig på kanten av hennes säng.

"Jag berättade vad jag kände och sedan kysste jag honom" förklarar hon lågt.

"Det är ju jättebra!" säger jag glatt och lyfter försiktigt bort kudden från hennes ansikte.
Hon ser helt förstörd ut, sminket är utsmetad och hon har blöta mascarafläckar på sin vita tröja.

"Han kysste inte tillbaka. När jag drog mig tillbaka sprang han bara iväg utan att förklarar varför" snyftar hon och drar åt sig kudden igen.

"Fan" muttrar jag.
"Jag kommer snart"

Jag lämnar rummet snabba steg och söker mig mot Elliots rum, som oturligt nog är så långt ifrån mitt rum som ens är möjligt.
När jag väl kommer fram slår jag flera hårda slag på dörren. Ganska snart efter att jag slutat slå rycks dörren upp och jag möts av en irriterad kille. Martin heter han, det minns jag sedan jag sov hos Elliot.

"Är Elliot här?" frågar jag och trampar otåligt i golvet.
Martin som märker av min irritation lämnar dörröppning och snart dyker en ny person upp.
Precis som Elliot öppnar munnen smäller jag till honom på kinden med all min kraft. Han kollar förvånat på mig och gnider sig om sin nu röda kind.

"Cassandra?!" säger han förvirrad.

"Tanja är helt förstörd!" muttrar jag irriterad och korsar mina armar. Elliot tar ett steg ut i korridoren och stänger igen dörren bakom sig, antagligen för att Martin inte skulle höra.

"Hon kysste mig" förklarar han och om jag inte ser helt fel ser han smått äcklad ut.

"Det är en bra sak" säger jag uppmuntrande och lättare mitt ansiktsuttryck lite.

"Var det du som sade till henne att göra det?" frågar han och blänger på mig.

"Det kan hända att jag sa att hon skulle visa vad hon kände" mumlar jag lågt och undviker Elliots irriterade blick.

"Du vet att jag inte gillar henne!" säger han högt.

"Jag tänkte att du kanske hade ändrat dig" försöker jag, men inser snart hur dumt det hade låtit.

"Det var som att jag kyssa min syster" stönar han och drar sina händer genom ansiktet.
Tanja är knappast hans syster, jag fattar inte vart det här kommer ifrån. Hon är en toppentjej!

"Tanja är hur underbar som helst, varför gillar du henne inte?!"

"Hon är som en syster för mig!" säger han ilsket. "Tänk dig att kyssa mig"

"Ew" säger jag lågt för han inte ska höra det, men det verkar han ändå göra.

"Det var precis så det kändes för mig!"

Förlåt för att jag inte uppdaterat på ett tag men jag har varit hemma sjuk och inte orkat skriva.
Det här kapitlet blev extremt kort, jag vet, men nästa kapitel kommer bli lite längre.