Jobba för att få leva

Kapitel 2 - Välkommen till mitt liv

Jag går runt inne på mitt rum. Jag har inget eget rum, tyvärr. Jag delar rum med dom andra tjejerna på barnhemmet. Mikaela går förbi med mina kläder på sig.  ¨Har du varit i min garderob igen?¨ säger jag och kollar på henne. Hon rycker på axlarna och går obekymrat iväg. Jag suckar och går ner till nedervåningen. Jag springer ner i köket där Amelia står. ¨Amelia!¨ klagar jag. ¨Vad är det nu då, Zelda?¨ ¨Mikaela tar mina kläder hela tiden¨ säger jag. ¨Hon vill bara vara nära dig¨ säger Amelia och ler. Jag suckar. Kylskåpet öppnas och jag vänder mig snabbt om av min levnadsinstinkt. ¨Sovit dåligt?¨ frågar Olivia och tar ut smöret från kylskåpet. Även hon bär mina kläder. ¨Jag måste skaffa lås till garderoben¨ säger jag tyst. ¨Åh, det får du köpa själv¨ säger Amelia. ¨Inga problem för mig¨ säger jag. ¨Zelda! Limon står ju och väntar på dig¨ klagar Cornelia. ¨Åh, ja juste¨ säger jag. Jag smyger försiktigt närmare Olivia som brer sin knäckemacka. Jag tar den snabbt när hon brett färdigt. ¨Hörru!¨ ropar hon argt. ¨Du tar mina kläder, jag tar din macka¨ säger jag och går iväg mot limon. Jag känner hur mitt hjärta slår snabbare för varje steg närmare limon. Jag vill verkligen inte gå dit! 

Jag hoppar in i limon och tuggar i mig knäckemackan. 

Limon stannar utanför skolan. Jag suckar och går ut. Jag skyndar mig in till mitt skåp och byter om. En mahogny färgad hårlock sticker fram bakom ett hörn. Jag smyger mig närmare väggen och drar mig närmare hörnet pressad mot väggen. Jag gör en snabb vändning vid hörnet och håller fast personen. Ett högst skrik hörs och jag möter Cherrys smaragd gröna ögon och släpper mitt grepp. ¨Cherry?¨ säger jag förvånat. ¨Jag ska fly härifrån¨ säger hon. Jag hör steg från korridoren. Killen som höll fast mig klampar in. ¨Skynda er till lektion istället för att leka fangirl¨Jag sätter upp håret i en hög hästsvans och går till "lektionen" med Cherry. Vi sätter oss ner. ¨Zelda och Cherry, som vanligt sena¨ säger mannen som alltid hotar mig med pistol. Jag sväljer hårt. ¨Idag, ska vi råna en bank, Zelda, Cherry, Hampus och Tony ni är lockbete ¨ säger han. ¨Iväg med er¨ säger han. Jag reser mig snabbt upp och går ut från "klassrummet". ¨Kom igen nu, Cherry¨ säger en av killarna och bär ut henne från "klassrummet". De släpar med henne hela vägen till banken. Jag har slutat göra motstånd, det hjälper inte, man blir hotad med pistolen och man blir helt blå av killarnas grepp! Jag springer fram mot banken och gömmer mig bakom en container en bit bort. ¨På tre, ett, två, tre¨ säger en av killarna. När han vänder sig om ser jag att det står Hampus på hans kofta. Då måste den andra vara Tony. Så fort dom släpper Cherry springer hon iväg. Tony och Hampus springer efter men sen vänder sig Hampus om och kollar på mig. Det är han. Han som höll fast mig första dagen. Han ger mig en kall blick och jag blir helt stum av rädsla. Jag hukar mig snabbt och slänger in en sten i stängslet runt omkring banken.  Vakterna som vaktar banken kollar snabbt dit och jag rycker undan bakom containern. Men Hampus är inte så snabb. ¨Efter honom!¨ ropar vakterna. Han springer för sitt liv men jag kan höra ett svagt ¨Du kommer ångra dig så jävla hårt, Zelda¨. Jag sväljer och gömmer mig för vakterna. Jag kollar fram bakom containern och ser hela gänget springa in mot banken. Men dom flesta vakterna är kvar och gänget får en otrevlig överraskning. Jag ser min chans, dörren in är helt fri. Jag kollar på den länge och sen klättrar jag tyst upp på containern och hoppar över stängslet utan ett enda ljud. Man hör när mina fötter landar men vakterna är allt för upptagna. Jag springer in i banken och smyger mig längre in. Jag har tur som är så duktig på att smyga omkring. Jag tar en bunt sedlar. Med skuldkänslorna i magen springer jag ut från banken utan att bli upptäckt. Jag gömmer sedlarna i innerfickan på min kofta och springer därifrån snabbare än jag någonsin sprungit förr.  

Jag stannar när jag är långt utom synhåll. Jag hör kvistar som knäcks och vänder mig snabbt om. Jag ser hur Hampus försöker smyga sig på mig bakifrån och jag blir helt stel. Jag är starkare än honom mentalt men han kan krossa mig totalt. Jag ryggar tillbaka och hör ett skrik längre bort. Både jag och Hampus är lyhörda och kollar genast dit men jag är smartare. Jag sätter på en riktig spurt därifrån men jag tvärstannar när jag ser Cherry ligga på marken och skrika. Hon ålar sig fram och kämpar sig upp på fötter igen. Cherry är den enda här som jag kan lita på. Så självklart bryr jag mig om henne. Jag studerar det ett tag och funderar ut en plan och precis när jag sätter språng mot dom. Greppar ett starkt grepp tag om min handled. Jag vänder mig om och möter Hampus blick. Jag vrider och vänder på armen men jag kommer inte loss, hans grepp är alldeles för hårt. Hans andra arm går runt min midja och han kastar upp mig i luften. Jag landar över hans axel och han bär iväg mig. Jag sparkar med benen men det verkar inte hjälpa någonting. Tony gör likadant med Cherry och hon skriker, sparkar och slår honom allt hon har. Hon verkar inte fatta att det är lönlöst. Jag hänger livlöst över Hampus axel och känner blodet åka ner i huvudet. 

Hampus går in i någon slags källare. Han går ner för trapporna och jag greppar tag i trappräcket. Han vänder sig i någon konstig vinkel så jag flyger av hans axel och tappar greppet om räcket. Jag känner hur det blir svart och jag tumlas runt. När det slutar öppnar jag ögonen. Jag ligger nedanför trapporna på golvet. Jag sätter ner handen på det kalla golvet så jag halvsitter. Jag kravlar mig upp på benen och känner blodsmak i munnen. Jag drar handen nedanför näsan och ser blod. Jag ser mig omkring och möter min blick i spegeln. Mitt hår är smutsigt av sand, damm, jord och löv och jag blöder näsblod. Mitt ansikte är sotigt och mina ögon är nästan svarta. Jag haltar fram till spegeln men Hampus bär upp mig över sin axel igen. Mitt ben gör ont vid minsta rörelse. Jag orkar inte ens kämpa emot.

Han sätter ner mig på en stol mitt i rummet och en taklampa över mig tänds. Resten av källaren förblir mörk. Jag ser bara konturer av två kroppar i skuggorna. ¨Hon gjorde satt vi misslyckades¨ säger Hampus. Jag ser hur en av kropparna går iväg men inte vart den tar vägen. Jag känner något kallt mot min tinning. ¨Zelda¨ säger en viskande och lite skrovlig röst. ¨Nu igen¨ säger rösten och går framför mig med det kalla kvar i min tinning. ¨Jag menade det inte¨ får jag fram med svag röst. ¨Låt bara bli, till nästa gång¨ säger han och gör en paus. ¨Annars....¨ Jag ryser av att höra hans kalla röst. Hampus tänder ett lyse och jag ser en pappersskylt av mig själv. Han tar bort det kalla från min tinning och jag ser pistolen som sakta åker bort från mig. Han ger den till Hampus och så han håller den mot min tinning i stället. Mästaren försvinner in i skuggorna och hämtar en kniv. Han fipplar lite med den och kastar den sedan rakt mot pappersskylten av mig. Den hamnar rakt genom hjärtat. Jag får kalla kårar. ¨Se upp vart du går¨ viskar Hampus i mitt öra och tar bort pistolen. ¨Jag vill inte se dig här igen¨ säger mästaren. Jag nickar skräckslaget. Det var min första gång i den här källaren och förhoppningsvis min sista. Jag haltar upp för trapporna och Hampus släcker ljuset. Jag kan känna hans andetag i min nacke kort där efter. Hur fort går han egentligen i trappor?! Jag nuddar dörr handtaget men känner en kall hand över mina fingrar. Jag drar bort fingrarna och Hampus öppnar dörren. Jag haltar ut och slänger en blick bakom mig. Hampus låser dörren och vänder sig mot mig. Han möter min blick och höjer bestämt sitt huvud. Jag kollar framåt igen och haltar vidare. ¨Du borde tvätta ansiktet innan du åker hem¨ säger Hampus medan han går förbi. Sen vänder han sig om precis framför mig och jag stannar. ¨Om du inte vill dit igen¨ säger han kallt. Jag sväljer och han vänder sig om och fortsätter gå. 

Jag tvättar av ansiktet och tar bort löven ur håret sen byter jag om till mina vanliga kläder och sätter mig i limon. Jag ser Cherry gå ut från byggnaden men Tony bakom sig. ¨Om dina föräldrar frågar, är vi ihop¨ säger han. Hon nickar skräckslaget och jag stänger dörren. Jag är på hel spänn hela vägen, jag kan inte ens slappna av lite grann fören limon stannar utanför barnhemmet. Jag skyndar mig in innan någon ser mig och går in i badrummet och låser dörren efter mig. Jag hoppar in i duschen och tvättar av mig ordentligt. Det känns fortfarande som om Hampus hand är kvar med sitt grepp om min handled. 

Jag haltar in i tjejernas sovkammare och går och lägger mig direkt.