Jobba för att få leva

Kapitel 15 - Ingen bråkar med mina vänner

Jag går med Cherry hack i häl. Hennes blöta nos nuddar mitt ben då och då. Jag är inte rädd för henne längre, tvärtom jag känner trygghet och stöd från henne. Klockan är nog runt sex på morgonen för solen står i öst. Jag är trött men tvingar mig själv att fortsätta. Rådjuret är nästan slut och vi har bara tre fiskar kvar efter det.

När jag kan skymta anläggningen sätter jag mig ner på huk bakom en stor ormbunke. Limousinerna börjar köra in mot skolan och eleverna kliver ut och går in på skolan. Det är några helt nya ansikten. Mästaren kommer ut och jag duckar lite extra och kikar fram genom busken. Han går in tillsammans med eleverna. Jag smyger längre in i skogen och sätter mig med ryggen mot ett träd. Efter lite vila, lunch och mer vila är jag redo för attack. Under tiden får jag tänka ut hur jag ska gå till attack. Jag är ju faktiskt bara en med en varg och fickkniv och dom är cirka 10 med pistol.

Efter lunchen bestämmer jag mig hur jag ska göra. När de smiter ut på sitt vanliga uppdrag smiter jag in i byggnaden och går in i "klassrummet". Jag sätter handen på den tredje skrivbordslådan och drar. Den är låst. Jag hämtar en piprensare och lite ståltråd och försöker få upp den, det funkar på film.

Men inte i verklighet märkte jag efter flera försök. Jag letar på golvet efter nyckeln, kanske har han tappat den. Självklart har jag inte sån tur men jag hittar ett hårspänne. Det funkar ju exakt alla gånger på film! Det bara måste funka!

Men det gör det inte.... Så jag går ut igen och går till baksidan. Jag försöker hitta en väg in i källaren, han brukar lägga sina nycklar där på kontoret på skrivbordet med en skrivbordslampa på och massa bilder, papper och dokument om eleverna. En skata flyger ner från trädet på baksidan och kraschar i den övergivna bilens framruta. Jag kollar konstigt på den och gör en grimas. Den där måste vara sjuk tänker jag. Men när trädens grenar släpper fram solljuset ser jag något blänkande - nycklarna. ¨Yes¨ säger jag glatt och ler. Jag springer fram till bilen men dörrarna är låsta. Självklart, det såg så enkelt ut men i verkliga livet är det alltid mycket svårare. Jag lägger mig på bilens motorhuvud och börjar sparka på bilrutan. Den får inte en enda spricka. Är dom här rutorna skottsäkra eller?!

När jag börjar bli helt utmattad sprids en liten spricka på glasrutan. ¨Ja¨ mumlar jag nöjt och hoppar ner från motorhuvudet. Jag tar en pinne från marken och slår allt vad jag orkar med min värkande arm. Billarmet går igång och jag hör springsteg på stenplattorna på väg in mot skolan. Jag lägger mig på motorhuvudet och sparkar en sista gång. Jag hänger in över bilen tar snabbt nycklarna och hoppar ner från motorhuvudet och springer snabbt därifrån. Cherry ser det som en lek och springer glatt efter med glatt viftande svans. Jag springer iväg och stannar när jag är tillbaka vid gläntan. Jag måste ha sprungit riktigt snabbt, snabbare än jag ens visste att jag kunde springa.

Jag gör upp eld och äter en av fiskarna. Den andra blir frukost och den tredje lunch sen är maten slut. men jag hoppas att jag ska klara mig i alla fall. Imorgon ska jag försöka bryta mig in med nyckeln och komma in i skåpet. Jag vet redan vad som finns i det där skåpet, mobiler. Massor av olika mobiler. Jag kan ta bilder och filma och ringa polisen! Den här sagan kanske får sig ett slut i alla fall. Jag ler för mig själv och kramar om nycklarna lite hårdare. Jag går ner i källaren och letar efter hans gömställe för alla vapen sen är jag nog redo för strid!

Jag rensar fisken och kastar iväg några bitar till Cherry. ¨Rökt, grillad och färdig för att ätas¨ säger jag medan jag trycker in en bit av fisken i min egen mun. Jag kastar fler bitar till Cherry och är noggrann med att ta bort alla ben. Jag dricker lite vatten ur min flaska och fortsätter slänga bitar åt Cherry och proppa in fisk i min mun. Jag lägger mig nära elden för att inte frysa och Cherry verkar ta nattpass som vakt. Hon sitter lyhört och lyssnar på varenda ljud. Hon hör något antar jag för plötsligt skäller hon hotfullt som en varning och springer iväg. ¨Cherry!¨ ropar jag och sätter mig upp. Det är redan mörkt och jag ser inte speciellt mycket, jag ser bara eldens lågor och känner dess värme. Jag är så trött att jag inte ens orkar bry mig om Cherry, jag vet att hon klarar sig. Jag litar på henne.

Jag vaknar med ett ryck när hör ett pistolskott och ett plågat ylande. ¨Cherry?!¨ ropar jag och reser mig snabbt upp. Jag springer iväg i ylandets riktning och stannar bakom ett träd när jag ser två stora män och Cherry på marken bredvid. Hon rör sig inte. Jag smyger tyst upp bakom dom och hoppar på båda samtidigt. Jag lyckas få tag på den enas pistol. ¨Om du skjuter skjuter jag¨ säger en bekant och hotfull röst. Men han skjuter mig i benet i alla fall. Jag skjuter honom snabbt i axeln och han kvider av smärta. Jag skjuter den andra i axeln också och bär upp Cherry. Hon är mycket tyngre än hon ser ut. Jag bär henne försiktigt mot gläntan och i eldlågornas sken kan jag se att hennes högra fram tass blöder. Jag häller på mitt sista vatten ur flaskan på såret och hon reser snabbt och morrar. Jag håller kvar mitt grepp om hennes tass men kallsvettas av rädsla. Precis som när hon morrade åt mig första gången. Hon ser att det bara är jag och lägger huvudet ner. Jag pustar lättat ut och behandlar hennes sår med allt möjligt. Men jag får ta näckrosblad istället för bandage och kåda från träden istället för tejp. Resten av natten håller jag nattpasset och låter Cherry sova. Jag har pistolen redo i mina händer för att skjuta när som helst. Jag hoppas dom lärt sig att ingen någonsin bråkar med mina vänner!