Jobba för att få leva

Kapitel 21 - Planen fortsätter...

Jag häller upp flingor och mjölk i en skål och ställer fram på bordet och en vattenskål åt Cherry. Jag letar i kylskåpet efter någon form av hundmat. Allt jag hittar är kyckling och köttfärs. Cornelia kommer in i köket och ler. ¨Skönt att ha dig hemma igen¨ säger hon. ¨Skönt att vara hemma¨ mumlar jag och fortsätter leta efter hundmat. ¨En liten fråga bara... Vart var du?¨ frågar hon. ¨Ehm... Vet du om vi har hundmat eller bara något att ge Cherry?¨ säger jag. ¨Gick du och köpte en hund för att få stöd genom det??¨ frågar hon förvirrat. ¨Hundmat¨ säger jag lite högre för att byta samtalsämne. Cornelia suckar tungt men ger mig en låda med kycklingfilé och ler svagt. ¨Tack¨ säger jag och värmer det lite i mikron men tror egentligen inte att Cherry bryr sig om det är varmt eller kallt eller ljummet. När det är ljummet lägger jag upp det på ett fat och ställer ner till Cherry. ¨Får jag be dig om en tjänst?¨ frågar jag medan jag sätter mig vid matbordet och börjar äta min mjölk med flingor. ¨Får jag be dig om en tjänst?¨ frågar hon. ¨Ehm.. Visst¨ säger jag. ¨Vart var du?¨ Jag tystnar och äter en sked till av min mjölk med flingor. Hon sätter sig på stolen mittemot och höjer ögonbrynen. Jag suckar. ¨Jag berättar allt men jag vill att du kör mig till polisstationen först¨ säger jag. Hon höjer genast ögonbrynen ännu mer och spärrar upp ögonen. ¨Snälla¨ lägger jag till. ¨Är det nödvändigt?¨ frågar hon. ¨Jaa!¨ nästan skriker jag. ¨Okej, okej! Det var bara en fråga¨ säger hon.

Så direkt efter frukosten låser vi in Cherry i Amelias sovrum så hon inte skadar någon. Jag sa inte att det var en varg men jag sa att hon regerade dåligt på skrikande barn och det finns det gott om här! Så vi låste in henne, bara för säkerhets skull.

Jag visade alla bevisbilder och delen av videon då dom berättar om planen. Jag fick inte med hela konversationen men mer än tillräckligt mycket information i alla fall. ¨Vi slår till vid stadshuset klockan 13.00 innan premiärministern ska hålla sitt lilla tal. Meddela alla om det, vi möts där¨ säger mästaren. ¨När spelades videon in?¨frågar en kvinnligpolis. ¨Igår, så dom pratar om idag¨ säger jag. ¨Så stadshuset klockan 13.00?¨ säger hon misstänksamt. ¨Ja, precis! Vi kan ta dom på bar gärning och göra bakhåll!¨ säger jag. Den kvinnliga polisen verkar mycket misstänksam men efter ett tag ger hon med sig. ¨Okej¨ Jag ler. ¨Jag kan övervaka i skogen runt omkring, det finns en smitväg men bara en, vi kollade på det när jag var med i gruppen¨ berättar jag och hon ser ännu mer misstänksam ut. ¨Vänta nu lite. Har du varit med i gruppen?¨ frågar hon. Jag sväljer och svarar ärligt. ¨Ja, de lurar barnhem om att det är en bra skola med super utlärning men det är egentligen en bas för skurkar. Anläggningen ligger avsides från resten av stan, långt avsides. Enda borta vid dom övergivna fälten och muren som skiljer vår stad från den andra¨ berättar jag. ¨Vi kollar upp det, om din information stämmer får du vara med på uppdraget¨ säger hon. Jag nickar ett kort "uppfattat" och sen går jag och Cornelia in i någon slags väntsal eller förhörssal. Jag vet faktiskt inte men vi sätter oss i alla fall där och väntar på klartecken. Vi pratar inte med varandra och vi kollar inte ens på varandra, båda kollar åt varsitt håll och vågar inte säga något.

Den kvinnliga polisen kliver in och nickar mot mig. ¨Allt stämmer, vi har alla bevis vi behöver¨ säger hon. ¨Du är med på uppdraget, gå på toa sen åker vi¨ säger hon. En hel polisgrupp samt mig springer i på toa och sen hoppar vi in i en stor skåpbil som tillhör polisen. Dom sätter på sirenerna och kör iväg. Det går så snabbt att jag tror jag kommer dö. Jag sitter och bokstavligen mosar den kvinnliga polisens hand som jag pratade med innan. Hon gör många grimaser men jag håller bokstavligt talat på att bajsa på mig! Varför får inte poliser böter när de kör för fort?! Det här är ju på riktigt helt jävla livsfarligt!

Vi hopar ur bilen och jag slutar krossa den kvinnliga polisens hand. En sekund till i den där farliga bilen och jag skulle bokstavligt talat kyssa marken! Jag springer till skogsvägen där man kan smita undan och kollar på folkmassan. Men den kvinnliga polisen vinkar in mig igen. ¨Du måste hitta de skyldiga så vi vet vilka vi ska gripa¨ säger hon allvarligt. Jag nickar och sedan stirrar jag skräckslaget på henne. ¨Vänta va?! Dom kommer ju döda mig!¨ Hon ler roat som om jag skojar. ¨Det har jag hört förr, hopp iväg med dig¨ Jag fattar vad hon försöker med. Se hur de reagerar på mig och om reaktionen är äkta eller inte. Jag går fram till dom och ställer mig en bit ifrån. Mina ben skakar av rädsla, jag vet faktisk inte själv hur de skulle reagera på mig men jag vet att reaktionen antagligen inte blir som en trevlig och varm kram utan snarare som en hård och arg örfil. Hon ser medlidande på mig och jag ser suddigt genom mina tårar. Jag har aldrig varit såhär skräckslagen sedan första dagen då dom satte pistolen mot min tinning. Hon vinkar in mig igen och kramar snabbt om mig. Hon ser att min reaktion är äkta och låter mig stå vid polisbilen och chauffören och bara se mig omkring om någon flyr eller lyckas rymma.

Poliserna går efter planen och gör bakhåll men det är flera stycken som lyckas rymma. Men mästaren tas till fånga, han spottar mig i ansiktet så fort han ser mig. Jag torkar äcklat bort hans spott från mitt ansikte med min tröjärm. Jag springer snabbt efter dom som flyr genom smitvägen och är snabbt ikapp. Det jag helt totalt glömt är att de aldrig går ut utan vapen. Ett skott träffar mig i vänsterarmen med brännskadan från skogsbranden och jag kvider till av smärtan. Jag håller min högra hand över skottet och sätter mig ner och andas andfått. Varför blir alltid jag skadad? Löven prasslar bakom mig och jag vänder mig snabbt om och möter Hampus blick. Jag backar snabbt på krabbgång in i ett träd och ställer mig upp. Han nickar svagt. ¨Tack¨ säger han och vänder sig om och går. Jag andas fortfarande andfått och går sakta och tyst efter honom. ¨Varför smyger du?¨ frågar han utan att ens kolla på mig. Jag står tyst bakom och han vänder sig om. ¨Varför smyger du?¨ upprepar han lite högre. ¨Varför skrev du breven?¨ frågar jag och tänker på när han frågade varför jag inte lyssnade på brevet han skickat dagen innan den dagen. ¨Jag visste att du en dag skulle göra oss fria¨ säger han. ¨Hur? Hur kunde du vara så säker?¨ säger jag. ¨Jag såg det¨ säger han. ¨Såg det?¨ säger jag och höjer ögonbrynen. ¨Synsk¨ svarar han kort och vänder sig om och går. ¨Så om du är synsk, vad händer imorgon?¨ säger jag. ¨Din så kallade hund blir upptäckt för att vara en varg av Amelia¨ säger han. jag gör en grimas. ¨Vem är Amelia?¨ säger han efter ett tag och rynkar på näsan. Jag ler lätt. ¨Borde inte du veta det om du är synsk?¨ säger jag retsamt. Han ler men skakar på huvudet. ¨En som jobbar på mitt barnhem¨ svarar jag. Han nickar. ¨Jag ska försöka hitta min mamma, men vi ses Zelda¨ Jag undrar egentligen inte vem hans pappa är men orden slinker ur mig i alla fall. ¨Varför din mamma? Varför inte din pappa? Vem är ens din pappa?¨ frågar jag. ¨Min mamma heter Lovisa och min pappa är Dani¨ säger han. ¨Dani?¨ säger jag och kollar på honom. Jag har hört det namnet någonstans. ¨Mästaren...¨ säger han. ¨Är det din pappa?¨ frågar jag förvånat. Han nickar. ¨Jupp, det är min pappa. Vilka är dina föräldrar?¨ frågar han. ¨Jag har ingen aning, jag kom till barnhemmet som liten och Cornelia och Amelia har alltid känts som mina mammor för mig, men biologiska...¨ jag rycker på axlarna och suckar. ¨Ingen aning¨ Dom orden blir vårt farväl för sen går vi skilda vägar och jag åker hem och berättar allt, exakt allt om den så kallade skolan för Amelia, Cornelia och Ingalill. Som i sagorna Ingalill alltid berättade för mig som liten "Slutet gott, allting gott". Och jag har fått en ny evigt trogen vän, min helt egna varg. Jag längtar till imorgon. Jag vill se om det han sa verkligen blir sant.

Jag ler svagt och kramar om Cherry. ¨Precis som i sagorna slutet gott, allting gott¨säger jag och pussar henne på hennes sammets lena huvud.

******

Okej, det var den här boken, jag hoppas ni gillade den och skriv gärna i kommentarerna♥ Om den här boken får några läsare, kommer jag skriva en uppföljare av den.