Jobba för att få leva

Kapitel 8 - Tillbaka till skolan

Limon stannade och jag klev ut. Jag märkte att vi stannade vid baksidan vilket vi aldrig brukar göra. Jag kliver försiktigt fram genom det höga gräset. Jag hade aldrig sett baksidan av byggnaden så det var kul att se, speciellt när den inte alls såg ut som framsidan. Limon körde fort därifrån. Jag kollade när den körde iväg med lite öppen mun. Jag känner en kall hand på min axel. Jag lägger min hand på min dennes arm och sparkar den bakifrån med foten. ¨Aooou! Vad gör du för nått?!¨ skriker en röst. Jag vänder mig om och ser Cherry. Hur kommer det sig att det alltid är Cherry som jag skadar? ¨Förlåt! Jag trodde det var Hampus eller Tony eller nån¨ säger jag. Hon är helt blek i ansiktet och börjar få en blå färg. Hur hårt sparkade jag egentligen? ¨I alla fall, vi måste fly¨ säger Cherry. ¨Måste ni?¨ säger en röst från min högra sida. Jag vänder mig om. Det är Hampus. ¨Jag vill prata med dig, Zelda....¨ säger han allvarligt. Cherry kollar på mig. ¨Fly medan du kan¨ viskar hon. ¨I enrum¨ säger Hampus. Jag kollar på honom och sedan på Cherry igen. ¨Cherry, jag älskar dig verkligen men det tjänar ingenting till, dom hittar mig i alla fall¨ säger jag. ¨Cheeeerryyyyyy¨ ropar Tony. Hon kollar skräckslaget på honom. ¨Det är din tur nu¨ säger han. Han sätter en pistol mot hennes högra arm och håller i henne hårt. Han skjuter och hon skriker för sitt liv. ¨Nu kommer du inte fly något mer¨ säger han kallt. Hon nickar med tårarna rullandes ner för kinderna. ¨Vi tar dig på en gång¨ säger Tony med blicken på mig. ¨Ehm...¨ mumlar jag. ¨Spårsändare¨ säger Tony innan jag hinner svara. Han skjuter och det gör så ont. Jag kvider till och biter mig hårt i läppen. ¨Zelda...¨ säger Hampus. Jag kollar på honom och ser att han har exakt samma kläder som han hade i min knäppa dröm den dagen jag hade feber. Jag kollar på hans kläder och smärtan försvinner när jag börjar med mina djupa funderingar. Tony tar bort pistolen och ler se går han in igen och han släpar med sig Cherry. Jag går sakta mot Hampus genom det höga gräset. ¨Jag sa ju åt dig att inte komma tillbaka¨ säger han tyst så ingen ska höra. Jag gör en grimas. När då? Han måste ha sett min grimas för strax efter säger han ¨Brevet¨ Jag stelnar till och kollar på honom. ¨Vilket brev?¨ säger jag. ¨Åh, spela inte dum! Du vet precis vilket brev jag menar¨ Vilket jag gör men jag öppnade ju aldrig brevet, så hur skulle jag veta vad som stod i det?