Jobba för att få leva

Kapitel 10 - Cherry? Cherry?? Cherry?!

Spårsändaren i våra armar skickar ut signaler till skolbasen. Vår "rektor"/mästare övervakar oss säkert varenda minut. Jag kramar om Cherry hårdare, hela hon skakar av rädsla. Jag sväljer och andas tungt. ¨Han är ute efter oss¨viskar Cherry svagt igen. ¨Varför?¨ frågar jag. ¨Jag vet inte¨ viskar hon. ¨Jag vet inte¨ Jag blundar och undrar om mästaren ser oss just nu och i såna fall vad som kommer hända om han gör det. Jag suckar tungt och öppnar ögonen. ¨Jag har idé¨ viskar hon. Hon viskar planen i mitt öra. Och jag gör en grimas. Det låter inte speciellt inbjudande, men vad har vi egentligen för val? En hård knackning på dörren hörs och en harkling. ¨Har du bjudit hit hela skolan, Zelda?¨ frågar Cornelia och öppnar dörren. ¨Spring!¨ säger Cherry och vi springer så tyst vi kan upp för trapporna. ¨Var är dom?¨ säger en mycket välbekant röst - mästaren. Jag andas snabbt. Mitt hjärta dunkar fortare än någonsin och jag kan inte ens svälja. Cherry håller min hand hårt och jag kan känna hur hennes händer skakar av rädsla. Jag försöker andas riktiga andetag men jag vet inte ens vart vi ska gå. Det finns inte riktigt några gömställen här. Cherry släpper min hand och springer mot fönstret. ¨Du tänker väl inte på riktigt hoppa?¨ säger jag förskräckt. Hon stirrar på någonting bakom mig. ¨Ta inte ett steg närmare¨ säger hon kallt. Jag gör en grimas och vänder mig om. Cornelia och Amelia kommer skrikandes och gapandes in i rummet. ¨Du ska nog gå nu¨ säger Cornelia med skarp röst. han tar ett steg närmare och jag backar. Cherry backar också men bakom fönsterbrädan finns det ingen mer mark. Ett skrik hörs men Amelia, Cornelia och mästaren värkar vara helt inne i sin egna värld. ¨Om du inte går skickar jag polisen på dig!¨ säger Cornelia strängt. Det får honom att vakna till och gå härifrån. Jag springer fram till fönstret. Jag ser Cherrys röda lockar och hur hon faller ner mot marken. Hon landar på gräsmattan och hennes huvud viks i en konstig vinkel. ¨Cherry¨ säger jag svagt och håller handen för munnen. Jag springer ner för trappan. Mästaren står i vägen för dörren. ¨Flytta på dig tjocksmock!¨ fräser jag och klämmer mig förbi honom. Jag springer med tårar i ögonen till baksidan av huset. Så fort jag korsat husknuten ser jag Cherrys gröna ögon stirra på mig. Men hon andas inte. Jag kan inte springa längre, jag bara står där och skakar av skräck. ¨Cherry?¨ säger jag svagt och går mot henne. Jag ökar mina steg till springsteg och sätter mig ner bredvid henne. Hon andas inte, hennes hjärta har helt slutat slå. Jag reser mig upp och springer snabbt därifrån. På vägen trampar jag på Cherrys hand. Jag springer så fort jag kan till Cornelia. ¨Cornelia!!¨ skriker jag med gråten i halsen. Hon skyndar sig till baksidan och ringer efter ambulans medan Amelia utför HLR. Jag får inte vara där, Cornelia låser in mig på insidan av huset. Jag bankar och slår på dörren. Men hon vägrar att öppna. Jag springer upp på rummet och kollar ut genom fönstret. 

Det tar inte lång tid innan jag hör ljudet av sirener och ser ambulans personal komma. Dom bär upp Cherry på en bår och tar hand om henne i ambulans bilen medan en av dom kör mot sjukhuset.