Jobba för att få leva

Kapitel 19 - Halvt förstörd

Det känns som om halva världen är förstörd men egentligen är det bara halva skogen och delar av mig som förstörts som till exempel såren. 

När jag och Cherry vaknar nästa morgon vaknar vi dubbelt så hungriga och oavsett om jag har lust eller ork så måste jag skaffa mat. Bäst att få det överstökat. Jag reste mig upp och började gå någonstans med pistolen i handen. Jag minns inte ens att jag tog med den, antar att det är en reflex för att skydda mig som jag tar den utan att tänka på det.

Jag satte mig med ryggen mot en tjock ek med pistolen redo för ett skott.

Efter ett tag kom en älg framraskande genom skogen. Jag kramade om avtryckaren men ångrade mig i samma sekund som jag sköt när jag märkte en liten älgkalv gå bakom sin mamma. Men det var reda försent. Skottet viner genom luften och träffar älgmamman perfekt, i vanliga fall hade jag varit glad för maten jag fångat men efter det här blir jag nog vegetarian. Usch, vad hemsk jag känner mig! Älgkalven springer vettskrämt iväg utan någon riktig stans att fly. Jag gör en deprimerad min.

Jag mår dåligt när jag äter köttet från älgen. Fast vad ska jag göra? Jag dödade inte ett djur för skojsskull, utan för överlevnadens skull.

Jag går mot skolan och ser att alla har trevligt och riktigt kul. Alla är ute på baksidan och festar över.... min död....? Jag gör en grimas men när jag tänker efter låter det ganska logiskt. De satte eld på skogen för att döda mig, när jag redan var skadad och hade en skadad fyrbent vän som de vet att jag inte skulle överge skulle jag antagligen dö... Men det hade fel. Jag är fortfarande vid liv och just nu ger dom mig en perfekt möjlighet att smita in i skolan och ta en av dom där mobilerna i skrivbordslådan. Jag smyger mig närmare och går tyst och försiktigt in i klassrummet. Jag letar efter nycklarna men de är borta. Jag suckar tungt och smiter ut ur skolan igen och letar i skogen där skogsbranden var. Marken har svalnat vilket är tur för nu går Cherry efter mig. Jag letar länge efter nycklarna och vid skymningen hittar jag dom äntligen.

Jag smiter in i skolan igen och låser upp skrivbordslådan. Jag drar ut den och tar snabbt en mobil. Fotstegen närmar sig och jag stänger lådan och låser medan jag desperat letar efter ett gömställe. Jag smiter in under skrivbordet, det är kanske inte det smartaste valet men det är det snabbaste valet. Jag drar in Cherry under skrivbordet också vilket blir väldigt trångt. Jag håller mina armar runt hennes avlånga mun och hon morrar varnande. Jag ber viskande att hon ska vara tyst men hon tystnar inte ett dugg. Hon snarare höjer sitt morrande. Stegen kommer in i rummet och jag håller andan. Fotstegen stannar och jag vänder bort huvudet utanför skrivbordet och ser Hampus ansikte. Jag biter mig nervöst i underläppen. Men han kollar bara upp igen och går vidare. Antingen ska han skvallra eller så... Nej, det finns inget andra alternativ och det finns det inte för mig heller så jag kryper snabbt ut med Cherry hack i häl och springer tillbaka in i skogen med mobilen i handen.

Jag styckar upp två bitar av köttet från älgen och ger en bit till Cherry och äter den andra själv. Jag kollar efter vatten medan jag mumsar i mig älgköttet med dåligt samvete. Jag ser inget vatten och jag hör ingen fors så jag går tillbaka till skolan och sätter mig i en buske och börjar film med mobilen. Jag behöver verkligen bevis!