Jobba för att få leva

Kapitel 1 - Hur allt började

Jag minns när dom kom hit för att erbjuda mig, just mig en chans att få gå i en lyxig skola, lära mig om livet och världen utanför stadens murar.Jag var så lyxig. De hämtade mig i en vacker vit limousine. Okej, enligt mig är inte limos vackra men insidan är det. Du skulle bara veta hur det såg ut där! Det kändes som om jag kommit till himlen. Vi åkte till ett mindre lyxigt område och jag gick in ensam i den så kallade "skolan". Jag gick in och började se mig omkring. Jag mötte en jätte trevlig tjej där, hon hette Cherry, eller heter fortfarande. Vi blev snabbt vänner men man kunde se en djup sorg och skräck i hennes ögon så jag började ana att dom var stänga här. En man ledde mig till det så kallade "klassrummet" och vi fick säga storlekar på kläder och skor. Jag fattade ingenting men jag antog att man hade skoluniform här. Men jag fick reda på det nästa dag.

Vi fick kläder men inga skoluniformer. Utan svarta tajta jeans med linne och sen en svart kofta. Alla fick byta om och vi fick svarta pumps som vi också fick ta på oss. Sen fick vi skåp för att låsa in våra egna kläder. Men sen förändrades allt! Från att ha gått tillbaka till klassrummet.

Det kom in vältränade killar med hårt ansiktsuttryck och höll fast oss. Läraren tog fram en pistol och berättade att den så kallade "skolan" var en plats för att träna tjuvar och bovar. Han la pistolen mot min tinning och jag ryckte till. Han bakom kopplade ett hårdare grepp runt mina armar och jag kunde inte röra mig alls. ¨Ni berättar inte för någon, inte någon vuxen, något barn, tonåring, småbarn, polis, ingen¨ sa "läraren" med kall röst. Jag blev stel som en staty och kunde inte röra mig alls. ¨Du berättar inte för någon¨ viskade han kallt i mitt öra. Jag ryste samtidigt som jag nickade av rädsla. Han tog bort pistolen från min tinning och vände sig bort. Jag pustade ut och hörde ett skott som vinande i luften framför mig. ¨Pistolen är äkta, så pusta inte ut, du kan råka ut för den när som helst¨ säger han med kall röst. Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken av skräck och rädsla. Jag vågar inte ta ett enda andetag till. Mina ben skakade av rädsla och jag kände mig svagare än någonsin.