Jobba för att få leva

Kapitel 17 - Något jag aldrig gör om igen

Jag vaknade med mörka ringar under ögonen nästa morgon. Jag kommer aldrig mer dricka okokat vatten som inte rör sig! Jag låg och spydde hela natten vilket fick den här gläntan att kännas något otrevligare med alla spyhögar lite här och där. Över hela jorden finns det människor som inte dricker vatten som rört sig eller kokat. Mår de såhär jämt? Min mage bubblade och jag bara låg där på marken med magont och känslan av att snart behöva spy. Jag åt inte ens laxen, jag gav bara Cherry mat och tog en pytteliten bit själv. Men den kom snabbt upp igen med en ny spy hög. Cherry kollade äcklat på mig men hade inga problem med att fortsätta äta. Jag sköt bort laxen och gick ner till vattnet och tvättade av mina händer och mitt ansikte. Sen gick jag upp och fortsatte rensa fisken åt Cherry. Resten stoppade jag ner i min ryggsäck. När jag kommer hem... Eller om jag kommer hem så blir det första jag gör att slänga den här äckliga ryggsäcken! Banankladd, blod, lite köttrester och resten av laxen. Jag rynkade äcklat på näsan och stängde väskan och sköt bort den nån meter ifrån mig. Jag tog bort nekrosbladet på min fot. Pistolskottet hade läkt men delar av kulan satt fortfarande kvar. Jag pillade försiktigt ut dom och gjorde smärtsamma grimaser.

Nu borde det i alla fall läka fortare. Jag tog bort Cherrys också men pistolkulan fastanade inte på henne, inte ens delar av den. Hennes sår hade nästan läkt men var fortfarande för illa för att hon skulle få springa med den. Hon började genast slicka på sitt sår vilket aldrig är bra så jag skyndade mig hämta fler nekrosblad och trädkåda. Jag fixade snabbt till mitt "hemmagjorda" bandage och la mig ner på gräset där jag inte spytt än.

Hela dagen gick åt till att mata Cherry och ligga på gräset och kräkas. Om jag mår bättre imorgon måste jag hitta ett nytt ställe att slå mig till ro!