(Bilden från kapitel 8)
Det var tidigt på morgonen och alla verkade sova men alla sov inte, verkligen inte. Hela skolan var övervakad med vakter runt varenda hörn som bar både stora och små pistoler. Det var helt omöjligt att ta sig in. De övergivna bilarna på baksidan av skolan var fullsatta med vakter som bara väntade på att få gå till angrepp och vakter gömde sig i det höga gräset och väntade på att få avfyra ett skott i någons ben. Jag suckade och klättrade ner från trädet. Min fot hade inte direkt läkt sedan igår men jag hade gett den samma behandling som Cherrys tass, nekrosblad och kåda istället för tejp och bandage. Det hade inte hjälp fantastiskt men det stoppade blodet i alla fall. Jag kände mig som om jag tog lumpen eller var med i militären! Allt som saknades var militärkläderna och hatten. Jag gick tillbaka till Cherry och upptäckte en ler pöl en bit bort. Jag kände mig ganska barnslig när jag satte ner mina pekfingrar i leran och drog ett sträck över mina kinder. Jag kände mig både barnslig, larvig och mäktig på samma gång. Men mest töntig faktiskt. Jag satte mig ner bredvid Cherry och började dela ut den andra fisken.
Det verkade helt omöjligt att ta sig in men jag var tvungen så länge jag inte ville bära Cherry hela vägen till polisstationen i stan. Något jag helst skippar. Jag visste faktiskt inte exakt vad jag borde göra. Jag kunde inte lämna stackars skadade Cherry här men vi behövde mer mat och jag behöver verkligen komma i den där skrivbordslådan! Jag behövde en av dom där mobilerna för att få bevis och ringa efter förstärkning.
Jag bar upp Cherry och hon morrade dovt. Jag bar ner henne till vattnet för att fånga fler fiskar med spjutet, jag antar att Cherry inte kommer jaga upp någon mer mat ett tag framöver.
Allt jag lyckades fånga var en lax. Men den var ganska stor och kanske räckte till både middag och frukost. Jag var helt uttorkad och trots att jag vet att man inte ska dricka vatten som inte rör sig i strömmar så kupade jag händerna och drack vattnet ur mina smutsiga händer.
ESTÁS LEYENDO
Jobba för att få leva
De TodoLivet är så orättvist! Olivia klagar på att hon bryter en nagel och Johanna på att insekter flyger runt i luften runt omkring henne eller att nagellacket blev helt fel färg. Men jag klagar inte, men ändå borde jag det. Jag måste arbeta för ett krim...
