Jobba för att få leva

Kapitel 9 - En ny brevvän?

Cornelia sitter och pratar med Olivia och Johanna om mode. Olivia och Johanna fick ett liknande erbjudande som jag. Bli hämtad av en lyxig limo och komma till en lyxig skola men med tanke på att de aldrig kommer hem plågade, ledsna, arga eller skadade verkar deras erbjudande vara verkligt till skillnad från mitt. Jag suckar tungt och lutar huvudet mot fönsterrutan. 

¨Zelda¨ säger Amelia glatt och kommer in i rummet. Jag kollar på henne. ¨Har du något du vill berätta för mig?¨ frågar hon över drivet glatt. ¨Inte vad jag vet...¨ säger jag undrande, vad syftar hon på för något? ¨Typ som en pojkvän eller nåt?¨ säger hon och går mot mig. Jag skakar på huvudet och fnyser. ¨Som om någon någonsin skulle gilla mig¨Amelia ler och ser inte det minsta övertalad ut. ¨Du har i alla fall ett brev från din nya brevvän¨ säger hon. ¨Vadå nya brevvän??¨ säger jag undrande. Cornelia slutar prata med Olivia och Johanna och kollar leende på mig. ¨Han verkar ganska schysst¨säger hon och ler. ¨Vad snackar ni två om?¨ säger jag och gör en grimas. Amelia går fram och lägger ner ett brev i mitt knä. ¨Kom, nu tjejer, jag tror Zelda vill ha en egen minut med sin pojkvän¨ säger Cornelia och föser ut Olivia och Johanna. ¨Hur kan hon ha en pojkvän, hon ser mer ut som en sotare än en gudinna¨ säger Olivia. ¨Zelda har sin inre skönhet och den yttre kommer slå ut som en blomstrande ros och den har bara börjat¨ ler Amelia. ¨Se hur vacker hon är, hon har blivit så stor¨ säger Cornelia innan Amelia stänger dörren och dom försvinner ner för trappan. Jag kollar på brevet, jag fingrar på det ett tag. Jag vill inte öppna det, men min nyfikenhet vill verkligen veta vad som står i det. Jag river upp kuvertet och tar fram innehållet. 

Om du vill klara dig på fältet står det och sen ligger det bara en liten fiskelina i kuvertet. Jag vänder brevet uppochner för att se om det finns något mer i kuvertet. En liten lapp faller ut och jag ler och tar upp den. Mvh, Anonym. Jag suckar och tänker efter. Undrande och funderandes på vem det kan vara.

Det ringer på dörren. Jag kollar snabbt på min arm och kollar där dom la in spårsändaren. Snälla låt det inte vara någon från skolan. Dörren öppnas och jag hör röster men inte vilka det är. ¨Zelda, du har besök!¨ ropar Amelia. Jag smyger ner för trappan och möter Cherrys gröna ögon. ¨Cherry!¨ utbrister jag och springer ner mot henne och kramar om henne hårt med tårar i ögonen. Men hon kramar mig inte tillbaka. ¨Zelda, dom är ute efter oss¨ säger hon kallt. ¨Vilka?¨ säger jag. ¨Mästaren¨ säger Cherry med svag skräckslagen röst. Jag kramar om henne hårdare och hon lägger försiktigt handen på min rygg och jag kan känna hennes andetag mot min axel. ¨Du är i säkerhet¨ säger jag nedlugnade men det hjälper inte. Både jag och Cherry vet sanningen. Ingen från skolan går tryggt. Aldrig någonsin mer....